Utan den proximala utvecklingszonen försmäktar jag på denna ö!

Det är så mycket pyssel och pussel. Både med mina egna studier men även med mina barns. Det är på sätt och vis svårt att få alla delar att passa in. Ibland måste man hyvla av kanterna och det är så trist.
Om jag väljer att ta den tid jag har till förfogande mellan lektioner på högskolan till att sitta och plugga på så missar jag det sociala med mina kurskamrater. De som inte har barn är inte alls lika motiverade till att använda all befintlig tid till att plugga på. Oftast väljer de att sitta dagarna innan en tenta och panikpluggar.

Det är inte för mig. Jag har inte den tiden eller så mycket is i magen. Inte heller tror jag att det leder till något man kommer ihåg i det långa loppet.

Samtidigt så saknar jag det sociala. Jag vill ju utvecklas och reflektera över sakernas tillstånd tillsammans med mina studiekamrater. Det är ju en av fördelarna med att inte plugga på distans. Men det sociala finns inte riktigt där den här kursen. Det är synd för jag misstänker att jag lär mig mer på att diskutera med andra som är i ungefär samma situation än om jag bara läser för mig själv.

Buhu! Jag försmäktar utan den proximala utvecklingszonen!