Ytan räknas också!

Yta är förbannat viktigt. Så även innehåll. Om inte ytan är presentabel så attraherar den inget vidare intresse. Om ytan inte speglar innehållet är det falsk marknadsföring. Något som är sant inom ett flertal kategorier. (Tyvärr?)

Frågan är hur man gör det tråkiga mer intressant och spännande utan att för den sakens skull förlora lite av allvaret och seriositeten. (Anglicism? någon?)

Två exempel som för mig är så tydliga är Skolvärlden och Lärarnas tidning. Den ena har en yta som är lika intressant som otuggat papper. Oftast öppnar jag den inte ens eftersom läsningen känns tung och svårtuggad och alldeles för allvarlig. Den andra är glad och glossig, jag läser alla artiklar men ingenting känns speciellt viktigt och stannar kvar i minnet länge efteråt.

Ett annat exempel där man har försökt att göra historia mer lätttillgängligt är Bobsters "Sagan om Sverige". Jag kunde inte bestämma mig om det var dumt eller bra med alla små avbrott som skulle göra den första historian om vasaloppet lite roligare.

Samma sak måste ju dessutom gälla alla sorters läromedel. Hur gör man (mina) tråkämnen som Fysik och syslöjd roliga? Eller det som jag själv tycker är roligt - kommer jag kunna göra dem roliga för mina framtida elever som kanske tycker att Engelska och Samhällskunskap är det tråkigaste som finns? Hur gör man det hela roligt utan att förlora de djupare delarna? Det är ju knappast bra om allt krut läggs på ytan.. eller?

Klassrummet är inte allt

Just nu sitter jag och funderar vilka eventuella studiebesök man kan göra med en samhällsklass på gymnasiet eller högstadiet. Min ämneskombo är ju Engelska och Samhällskunskap och jag blev väldigt inspirerad till att göra saker utanför klassrummet när vi läste om olika pedagogiska tillvägagångssätt.

Om pengarna finns så känns det som att riksdagen är ett givet val. Budgetalternativet är väl kommunhuset på den ort mitt framtida arbete finns på. Det känns som att det är viktigt att inte bara "läsa" om demokrati och beslutsprocess utan även att ge eleverna chansen att uppleva det och komma nära. Om inte annat för att ge en annan insyn som kanske kan bota den (som jag upplever det) klassiska tanken "politik är tråkigt och abstrakt och därför går det inte att förstå" tanken som jag tycker att jag så ofta möter hos ungdomar idag =/

Eller kanske möta en politiker på ett helt annat plan än i skola eller politikernas naturliga hemvist. Möten känns som ganska viktiga.