Att knyta näven i fickan

Ibland ångrar jag alla "Att bli lärare" föreläsningar. Just för att de har fått mig att fundera och reflektera alldeles för mycket över mina studier.

Just nu knyter jag näven i fickan och är arg och frustrerad över kursen jag läser. Arg för att läraren hela tiden ger olika anvisningar om hur uppgifter ska lösas och frustrerad eftersom de hela tiden verkar gå ut på att skriva korrekta referenser. Jag börjar smått misstänka att de uppgifter jag sliter som en hund med för att dels sätta mig in i och sen dels få ner i uppgiftsformatet.

Jag känner inte att jag får ut något vettigt av det hela annat än frustration (som kan vara vettigt) och väldigt många tankar om att jag aldrig någonsin ska göra såhär mot mina framtida elever.
Samtidigt så lider jag alla helvetets kval av att bedöva mig själv med att göra något så repetativt. Okej. Referenser är viktiga. Jag förstod det första gången.

Men jag säger ingenting till läraren av rädsla för att vara den obstinata eleven och därmed ådra mig all negativ uppmärksamhet. För det har jag också erfarenhet av.

Grupparbete - dramakomedi i x-antal akter

Argh!

Jag har nu tillsammans med min kurskamrat försökt att rädda vårat gemensamma grupparbete från att haverera totalt. Vi blev övergivna rent arbetsmässigt av den tredje person som vi egentligen inte ville ha med ifrån början. Det kollektiva intellektet sa ifrån redan från början och vi var rädda för att den tredje personen inte skulle hålla måttet. Lite skämtsamt men halvt på allvar frågade jag om en akademisk referenslista när personen ifråga ville haka på våran uppsats.

Man får helt enkelt inte neka en person som kommer och vill göra ett grupparbete ihop eftersom man dels inte skulle vilja sitta i den situationen själv och dels så är det bara elakt att inte ge människor en chans.

Tyvärr så besannades våra värsta farhågor och den tredje personen lämnade in sin undermåliga del av arbetet långt efter det gemensamt överenskomna datumet för att sen undvika alla försök till kontakt och eventuella frågor. Särskilt illa blev det när jag och person #2 började fundera över hur mycket av texten som dessutom var plagierad. Det kändes helt enkelt inte bra.

Idag satt jag och person #2 och skrev om den 3:e personens del. Hela arbetet ska vara klart imorgon och inlämnat klockan 09.00 elektroniskt. Jag är otroligt besviken och har inte lärt mig att gilla grupparbeten mer men har i övrigt hopp om betyget.

Vi frågade dessutom våran examinerande lärare om hur vi skulle gå tillväga och fick svaret att frånvaron av arbete skulle märkas tydligt vid den opponering vi ska göra.

Härligt tycker den elaka delen i mig som mer än gärna vill se person #3 misslyckas grovt. Dels för att h*n hade mage att plagiera sin del i ett grupparbete och dels för att jag inte vill att någon annan ska få akademiska fördelar utan att lägga ner jobbet själv.
Hemskt tycker den andra delen eftersom det inte direkt har fått mig att gilla grupparbeten mer.

Mest troligt kommer jag i framtiden inte att betygssätta mina elevers kollektivt grupparbeten utifrån det färdiga arbetet de presenterar. Individuella betyg är bra. Grupparbeten som blir bedömda under arbetetsgång är bra. Kan motsatsen någonsin vara bra?

Jahaja

Nu har jag förmodligen skrivit ett U (underkänt) på min första tenta någonsin. Det känns faktiskt helt okej. Dels för att jag kunde ha pluggat mycket mer, för att jag har feber idag och framförallt för att jag precis fick ett glatt besked på studentmailen. Jag har på mitt första försök klarat den läskiga tentan från förra terminen som nästan ingen klarade alls. Det gör mig glad för det visar att jag är på rätt spår.

Mitt syfte med att skriva den var dessutom annorlunda mot andra tentor. Uppgiften var mycket mer löst formulerad och fokus låg på mina egna tankar och hur de förhåller sig till styrdokumenten snarare än vad styrdokumenten säger. Det tror jag hjälpte en hel del för min motivering.

De senaste dagarna har jag funderat mycket på prov och betyg. Jag skriver lite mer om det senare. Nu ska här firas med en alvedon och sängsovande.

Vem äger mitt lärande?

Igår natt hade jag svårt att somna. För närvarande har vi en uppgift i skolan som jag inte riktigt förstår. Eller jag förstår uppgiften men jag har svårt att motivera för mig själv varför jag ska göra den.

Det hela har fått mig att fundera på om jag överhuvudtaget äger mitt lärande? Visst jag går i skolan för min egen skull. För att jag vill lära mig saker. Samtidigt så har någon bestämt att det måste kontrolleras att jag lär mig saker. Vad jag lär mig är det också någon som har bestämt. Någon annan det vill säga.

Själv har jag tittat i en kurskatalog, pekat och sagt "den här vill jag ha".
Hur, var och när har någon annan fått bestämma. Är det verkligen det bästa sättet egentligen? Själva kontrollerandet att allting görs på "rätt" sätt verkar bara komma ivägen för det riktiga lärandet.

Just nu ska jag lära mig att skriva en uppsats "på rätt sätt" och efter redan angivna regler. Själva skrivandet är lite som att följa en vägbeskrivning eller ett recept. Mottagaren är min lärare som även ska "hjälpa mig att äga mitt skrivande". Samtidigt så får jag inte skriva hur som helst utan måste följa receptet för annars blir det inte rätt.

Nu undrar jag vad jag egentligen lär mig? Inte är det att skriva en uppsats i alla fall utan snarare att följa det recept som mina lärare vill att jag ska följa. Slutligen förmodligen så ska jag väl lära mig att vilja följa receptet. Är det konstigt om morgondagens lärare vill stöpa sina elever i samma enkla form om dagens lärarstudenter har lärare som försöker göra samma sak?

Tack och lov att vi får en massa bonuskunskap i form av att få ge varandra kritik på uppsatser. Där får vi i alla fall äga kritiken.

Urkund skrämmer mig

Jag vet inte riktigt varför men Urkund skrämmer skiten ur mig. Det är inte logiskt och jag skulle aldrig fuska eller plagiera en uppsats men Urkund skrämmer verkligen skiten ur mig. Mardrömsscenariot är att jag har lyckats att skriva alldeles för likt någon annan utan att ha plagierat. Det kanske låter helt konstigt men om en det finns ens en pytteliten chans att en mängd apor med skrivmaskiner antas kunna skriva Shakespeares samlade verk så borde väl jag kunna skriva något som liknar någon annans arbete?

Eller hur stor är chansen att man parafraserar för nära? Det måste ju hända alla ganska ofta men hur ofta går sånt till disciplinnämnden? Sånt får man aldrig veta.
Disciplinnämnden verkar dessutom hemsk skrämmande och farlig. Eller inte egentligen. Förra terminen hade jag en lärare som satt i disciplinnämnden och hon var riktigt trevlig. Men man vet ju aldrig.

Läs även andra bloggares åsikter om Urkund

Problem med krockande intressen

Jag stöter ofta på ett problem när jag lär mig nya saker. Intresset växer och jag vill lära mig mer. Följdaktligen utvidgar jag mina kunskaper bland annat genom att läsa böcker.
Som ett exempel på detta kan jag ta litteraturkursen förra året. Då läste vi ett flertal böcker men en hade en rad olika skönlitterära referenser som jag aldrig hade läst. Jag tog mig igenom samtliga vilket kanske inte ökade min förståelse för boken och det tog mycket tid. Tid är en lyx man egentligen inte har som student.

Mina lärare ser det nog inte på samma sätt. De skulle förmodligen vara glada över att jag finner nuvarande uppsatsområde intressant och vill fördjupa mina kunskaper ytterligare. Men det här ställer verkligen till med problem för mig eftersom jag inte har tid. Jag vill ju kunna lämna in min uppsats i tid. Mest för att jag vill vara säker på att få poängen för kursen. Istället för att göra det enkelt för mig så plågar jag mig själv genom att låna dubbelt så många böcker som vi behöver ha med. Bra gjort Sanna. Det hade du verkligen tid med!

Inga poäng betyder inga pengar från CSN. Inga pengar från CSN betyder ingen mat till mina barn. Säga vad man vill om att vilja lära sig men jag är säker på att mat kommer före utbildning på Maslows behovstrappa.

Uppsatsgnäll

Det är intressant att läsa alla dessa böcker och utvecklas rent tankemässigt men när tankarna väl är tänkta så är det svårt för mig att få ner dem på papper. Jag vill ju genast vidare till nästa. Det är ju den här detaljen med att visa vad jag har lärt mig. Men det vill jag ju inte slösa tid på - jag vill ju lära mig nästa sak.

Skolans 15 arbetsdagar för att rätta tentor är lite för långt för att jag ska kunna ta till mig den respons jag får av examinerande lärare på min hemtenta. I realiteten är det ju ännu längre sen jag skrev uppsatsen och tillåmed längre än så sen jag tänkte tankarna. Den sista tiden innan inlämning går ju dessutom till att peta i ren formalia. Det är frustrerande. I och med att jag får denna respons på tankar som är gamla och sedan länge reviderade så känns det inte alls aktuellt. Samtidigt förstår jag att det är svårt att rätta 30 tentor för en klass + kanske en massa andra grejer på kort tid. Det är nog dessutom svårt för någon annan att göra det åt läraren.

Ytterligare ett sätt där kontrollsystemet sätter käppar i hjulet för mänsklighetens framfart. Eller i alla fall saktar ner kugghjulen en aning.

Sjukt omotiverad

Vi har ytterligare en uppsats som ska skrivas. Vi har en massa litteratur som ska läsas. Det är inte det att jag har svårt att läsa men just nu skriker allting nej. Jag misstänker att det är för att min hjärna inte är med på att ta in nya saker eftersom den fortfarande behöver bearbeta en
massa information. Reflektion tar ju sin lilla tid som bekant. Tyvärr känns det inte som att jag har råd rent tidsmässigt att vänta på att jag ska ha reflekterat klart.

Jag tror att mitt undermedvetna försöker skydda mig genom att tvinga mig till prokrastination. För jag vill ju lära mig saker. Jag tycker att det är intressant men trots det så har jag svårt att ens sätta mig ner med mina böcker och ta tag i allt. Jag undrar om jag egentligen borde sluta tvinga mig själv och lägga ner böckerna och göra annat ett tag. Svåra val.
Fast jag lär mig ju något på det också.
=)

Tenta

Jag är minst godkänd på tentan.
Idag på lunchen sprang jag från min verkligheten partnerskola där jag gör min praktik till min riktiga skola där jag lär mig saker. som är på låtsas?
Jag tycker att mötet med verkligheten helt klart är det bästa på hela utbildningen. Det tråkiga är alla tentor som förvisso är nyttiga eftersom vi får reflektera en massa och analysera osv osv.

Tentaångest 4

Nu är exan inlämnad och bara väntan återstår. Men det är skönt för nu är det out of my hands.

En sak som jag har funderat lite på mellan varven är det är med människors fixering vid tillväxt. Allting ska alltid bli bättre, större eller högre. Vadan detta? Det är ju helt sjukt egentligen att företag hela tiden förväntar sig en ekonomisk tillväxt. Att om man går lika eller lite back så är det jättehemskt. Ingenting är statiskt utan allt måste förändras och det kan inte bli bättre hela tiden. Hur skulle det se ut då? Alla skulle glida omkring med colgate flin och gymma hela tiden. Låter inte roligt alls. Skämt åsido. Tillväxt hela tiden låter inte som en naturlig sak. Det måste finnas en balans i allt.

Samma med skolans resultat. Det är orimligt att tro att just den svenska skolan hela tiden ska prestera bättre och bättre men att inget annat land gör något för att höja just sina egna resultat.
Att det går sämre och sämre för Sverige rent resultatmässigt tjatas det om hela tiden. Allt baseras naturligtvis på statistik men det är bara siffror. Siffror man dessutom kan tolka. Alltså ingen exakt vetenskap om den inte ställs mot en massa andra saker. Det börjar att bli trist att läsa morgontidningarna nu. (För närvarande har jag 2 =)

Läs även andra bloggares åsikter om den svenska skolan, skolan,

Tentaångest 3

Jag sitter här och skriver om allt som jag skrev igår eftersom min dator beslöt sig för att gömma det. (Ja jag vet att en dator bara gör det man säger åt den men det är enklare att skylla på den än att själv behöva ta på sig skulden) Det är ingen fara egenligen eftersom jag vet vad jag skulle skriva och hur. Förmodligen blev det till och med bättre. Jag känner en viss press på mig eftersom min basgrupp gemensamt har beslutat att vi ska ha en amatör ventilering i grupp. Allt för att vi ska lära oss av det hela mer. Vi har ju redan haft en ventilering men då var alla långt ifrån klara. Förhoppningsvis lär vi oss mer nu och får mer synpunkter än vad vi fick då.

Vi får lätt någon slags anti-hybris när läraren är med och betygssätter det som vi ska göra. Men å andra sidan kommer den här ventileringen att bli bättre just eftersom vårat syfte med den inte är att få godkänt på att opponera utan för att vi gemensamt har bestämt oss för att hjälpa varandra.

Tentaångest 2

Nu sitter jag här med bara en vecka på mig. Inga lektioner under tiden så det är rätt mycket tid. Tyvärr hinner jag tvivla på mig själv flera gånger om. Inte för att ett U skulle vara förödande men det skulle vara jobbigt att inte bli klar. - Det går ju helt stick i stäv med att lära för framtiden. Allt jag upplever just nu är stress. Jag måste bli klar med min hemtenta för att slippa ha den hängandes. Det spelar mindre roll vad jag lär mig och större roll att jag inte halkar efter så att resterande kurser blir lidande så att mitt studieresultat blir så kasst att jag inte kan få låna pengar från CSN resterande tid.
Det går ju stick i stäv mot vad skolan ska göra. Det här med att kräva resultat är med andra ord ganska dumt om man verkligen vill vara säker på att folk lär sig saker. Å andra sidan så förstår jag att det behövs ngn slags kontroll för att folk inte bara ska gå och dröna.

Undrar om det inte finns ett bättre sätt att lösa det hela på?

Auktoritet/Auktoritär

Vi har diskuterat skillnaden mellan orden auktoritet och auktoritär många gånger i klassrummet.
Auktoritet bör man ha som lärare medans auktoritär är dåligt att vara som lärare. Det främjar inte lärandet helt enkelt.

Vi har fått se ett tydligt exempel på varför den här veckan när vår annars så fina huvudlärare låter sin ilska gå ut över vår lilla basgrupp. Tydligen hade basgruppen innan varit dåligt förberedda vid en opposition och detta valde våran trevliga lärare att ta ut över oss.

Uppenbarligen blev jag så chockad eftersom jag till och med idag försökte bortförklara hans beteende när jag pratade med en klasskamrat. Upplevelsen var obehaglig och stämde dåligt överens med den bild som han annars har förmedlat.

Relationen mellan oss som elever och honom som lärare har fått sig en ordentlig törn eftersom han på något sätt gick över gränsen för vad som kändes okej. Nu kommer vi förmodligen inte alls lika lätt ta till oss hans ord eftersom vi ständigt kommer att undra när nästa gång sker.

Helt plötsligt ser jag en massa samband. Varför ens eget beteende mot andra är så viktigt. För det är ju verkligen det. Viktigt alltså.

Läs även andra bloggares åsikter om skolan

Den mångtydiga skolan.

I tentan jag håller på och skriver så har finns antologin "Den mångtydiga skolan" på listan över referenslitteratur. Den är så otroligt bra. Så många kloka inslag och den ger upphov till en massa tankar som jag behöver för att ta mig framåt.

Bland annat så tar ett kapitel upp det här med nynazism i skolan. Hur ska man som lärare bemöta sånt? Att visa minoritetsgrupper respekt och bemöta dem på ett bra sätt verkar självklart för alla tills man kommer till just människor med grader av främlingsfientliga åsikter. Den viktigaste frågan borde handla om hur läraren ska kunna främja elevens bästa. Då kan man ju inte rikigt bara klampa in och deklarera att all främlingsfientlighet är av ondo eftersom det snarare leder till en ökad alienering än något annat.

Vad ligger egentligen i en främlingsfientlig elevs bästa? Det är en så otroligt bra fråga egentligen. Jag är uppfostrad till att alltid se främlingsfientlighet som något negativt och min första tanke är att vilja diskutera ämnet med eleven. Det förmodade resultatet skulle nog inte vara det jag egentligen vill åstadkomma dock. Förmodligen skulle jag bara skrämma eleven ifråga och göra denne ännu mindre benägen att överväga sin ståndpunkt.

Det här med främlingsfientlighet är ju riktigt svårt eftersom det samtidigt är både anti-demokratiskt och en fri tanke. Tankefriheten är ju något att värna om. Samtidigt har jag har svårt att se det som hälsosam tanke, att vara främlingsfientlig. Både för "främlingarna"och för ens egen del. Utan "främlingar" som ger oss nya tankar skulle vi aldrig ta oss framåt. Olikhet och mångfald är bra just av den anledningen eftersom det annars kanske skulle vara svårt att utvecklas. I en homogen grupp så händer det inte mycket nytt. Samtidigt kan jag inte låta bli att tro att det hela handlar om rädsla för förändringar. Vissa människor ser förändringar som något dåligt och andra ser det som något bra. Själv är jag rädd för förändringar men min handledare diskuterade just det ämnet med mig och hennes argument var vettiga. Staticitet är inget naturligt tillstånd. Allting förändras. Man får helt enkelt försöka att acceptera det.

Läs även andra bloggares åsikter om främlingsfientlighet, nynazism, skolan, tenta, värdegrund

Tentaångest

Det är så konstigt. Trots att jag precis har fått tillbaka den första tentan med betyg: godkänt och trots att jag vet att jag inte skriver alltför taskigt och att min analyserande förmåga ofta får väldigt bra kommentarer så blir jag lika orolig varje gång. Jag har hela 2 veckor på mig innan nästa ska in och jag är redan halvvägs men likväl så är jag jätteorolig samtidigt som jag skjuter upp skrivandet hela tiden.
Men det kanske är bar. Förhoppningsvis kommer jag att kunna hantera mina framtida elever som blir likadana när det gäller prov och uppsatser. Man måste inte prestera perfekt varje gång och jag tror att en lärare kan påverka mycket för hur en elev känner angående prov och uppsatser. Speciellt alla vi som inte kan låta bli att oroa oss.

Dagens ungdom (eller alla egentligen) är ju tillräckligt stressade av att bara leva som det är idag utan att man ska behöva oroa sig i onödan.

*Fetmarkering av text för att jag ska förstå att jag är dum i huvudet som oroar mig.
Läs även andra bloggares åsikter om lärare, lärdomar, skolan, tenta, prov, uppsats