Jag stöter ofta på ett problem när jag lär mig nya saker. Intresset växer och jag vill lära mig mer. Följdaktligen utvidgar jag mina kunskaper bland annat genom att läsa böcker.
Som ett exempel på detta kan jag ta litteraturkursen förra året. Då läste vi ett flertal böcker men en hade en rad olika skönlitterära referenser som jag aldrig hade läst. Jag tog mig igenom samtliga vilket kanske inte ökade min förståelse för boken och det tog mycket tid. Tid är en lyx man egentligen inte har som student.
Mina lärare ser det nog inte på samma sätt. De skulle förmodligen vara glada över att jag finner nuvarande uppsatsområde intressant och vill fördjupa mina kunskaper ytterligare. Men det här ställer verkligen till med problem för mig eftersom jag inte har tid. Jag vill ju kunna lämna in min uppsats i tid. Mest för att jag vill vara säker på att få poängen för kursen. Istället för att göra det enkelt för mig så plågar jag mig själv genom att låna dubbelt så många böcker som vi behöver ha med. Bra gjort Sanna. Det hade du verkligen tid med!
Inga poäng betyder inga pengar från CSN. Inga pengar från CSN betyder ingen mat till mina barn. Säga vad man vill om att vilja lära sig men jag är säker på att mat kommer före utbildning på Maslows behovstrappa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Det är en intressant fråga, vilket kommer först? Jag tror de två behoven befinner sig i var sin ände på en vippbräda, faktiskt, med tanke på hur många som är villiga att leva på nudelsoppa för att få studera.
CSN kan ses som ett generöst system, men det är i själva verket en honungsfälla.
Om jag inte hade haft CSNfällan så hade jag studerat sålänge jag orkade. Frågan är om jag då någonsin hade tyckt mig själv vara klar.
Csn är i sanning en honungsfälla som man i vissa fall faktiskt kan undvika. Det är inte helt enkelt för alla men det går ju trots allt.
Utan CSN en mer begränsad skara utbildade i landet; det tror i alla fall jag och hänvisar som referens till de länder son inte har ett studiemedelsstöd likt Sveriges.
(Japp, jag är på hugget just nu!)
Nr jag var igång under fem och ett halvt år, lyckades vi ändå behålla hus och barn. Jag jobbade inte extra som många andra, utan lånade fullt belopp.
Idag betalar jag dryga 15´ per år, men är sanslöst tacksam över att jag fick möjligheten att plugga. Nu gäller det att tjata upp lönen så att det lönar sig att ha pluggat!
Kram V
P.S Ämnet för (vilken nivå?) uppsatsen är...? D.S
Skicka en kommentar