onsdag 31 december 2008

Historier och nyårslöften

Tidigare under terminen hade vi en förtjusande lärare som verkligen kunde konsten att berätta. Hon drog flera viktiga historier från böcker med en massa olika viktiga budskap.
Bland annat en historia som handlade om vikten av att kunna balansera allt här i livet. Både studier och fritid. Det är nog egentligen det svåraste av allt tror jag men det går bättre och bättre för varje termin som går. Härligt nog lär jag vara fulllärd när det väl är slutstuderat och jag måste börja leva i verkligheten på riktigt.

Mer balans tillhör mitt nyårslöfte för övrigt.

tisdag 30 december 2008

Skönt med lektionsfritt

Det bästa med att inte ha några seminarier och lektioner att gå på är att jag kan läsa vad jag vill och orkar.

Förvisso har jag litteratur till en tenta att läsa men det är "bara" 2 tunga saker. Istället hinner jag med all skönlitteratur som har hopat sig i bokhyllan. Jag är smått bokberoende. Såpass att jag köper på mig fler böcker än jag hinner läsa. Såpass att jag blir lycklig när jag går in i ett bibliotek. Såpass att jag läser böcker när jag borstar tänderna och även ibland när jag duschar.

Det som är allra bäst med att ha tid att läsa vad jag vill är det faktum att mina tankar är mina egna. Mina reflektioner är mina. Det finns ingen gömd "det-här-ska-du-komma-fram-till"agenda. Bara mina tankar som ingen betygsätter eller värderar förutom jag själv.

Det, mina vänner, är frihet på riktigt.

fredag 26 december 2008

Min sjuka dröm

I morse när jag vaknade så var jag skitarg. Jag skulle precis skälla ut en lärare(som inte existerar) på högskolan som hade betett sig som en skit mot en av mina klasskamrater och mig på en föreläsning.
Läraren ifråga hade verkligen kränkt min kamrat och förolämpat mig inför hela klassen. Härligt nog så agerade jag ordentligt i drömmen, ställde mig upp och sa ifrån när min kamrat blev kränkt och tog ingen skit när jag själv blev förolämpad. Det trista var att i min dröm så reagerade ingen annan utom jag. Det var en läskig känsla.

Jag höll som bäst på att författa ett argt brev till Studentkåren om läraren ifråga när jag blev väckt av mina underbara barn. Det tog ett tag att ställa om och förstå att det hela bara var en dröm.

Det fick mig återigen att inse vilken otrolig makt en lärare kan ha. Det gäller att passa sig.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Traditioner #3

Jag har funderat lite ytterligare på det här med traditioner. Det passar dåligt in med ett snabbt förändrande samhälle. Eller både och. Det hela beror ju egentligen på vart gränser dras.

För att klargöra. Jag har tillbringat de 2 sista terminerna med bland annat en muslimsk sjalbärande kvinna vars ursprung finns både i Somalia och Örnsköldsvik. Den sista tiden har jag lärt känna henne ytterligare och vi har pratat om en rad olika skillnader mellan våra kulturer och jag har även fått ställa många dumma frågor vilket har gett upphov till en rad nya (smartare?) frågor och även fått flera fördomar krossade.

Något som jag ständigt återkommer till är att alla är individer och att man inte kan generalisera. Generaliseringar är farliga(ahh dubbelfel) och alla gör på olika sätt och man kan egentligen inte värdera detta sätt på något sätt.

Bland annat så firar min väninna inte jul. När hon då på julafton skickar en önskan om god jul till mig via sms så funderar jag över följande:
Bör jag svara med ett god jul tillbaka? Trots allt så firar inte hon jul medans jag gör.
Hur känns det för alla som inte firar jul men som bor i Sverige där majoriteten firar och drar fram juldekorationer strax efter Oktobers början?
Hur skulle det kännas att bo i ett land där majoriteten av befolkningen inte firar jul utan någon annan högtid alternativt inte firar något alls vid just den tidpunkten? Hur trist skulle det kännas att inte se alla adventsljusstakar i fönster och upphängda granris?
Hur kan olika kulturer någonsin närma sig varandra om det inte finns någon ömsesidig respekt?


Nu vet jag ju att alla människor är individer och unika. Alla kulturer är olika. Kulturer kan skilja sig från familj till familj. Hur många firar jul på exakt samma sätt till exempel? Samtidigt funderar jag på vad Ribbing skulle säga? Det behövs en vett och etikettguide till det mångkulturella samhället som funkar generellt. Där kanske man kan försöka sig på en generalisering.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

torsdag 25 december 2008

Harold Pinter - Död

Jeebus - Det är faktiskt riktigt trist att läsa att Harold Pinter har avlidit.

Tack och lov är han odödlig tack vare sina verk och youtube. Men ändå. Det var liksom lite väntat. Han var ju trots allt gammal och sjuk.

Mer om Pinters död. Här, här och här.



Pinters Nobelföreläsning är värd att se.
Läs även andra bloggares åsikter om

Dagis – en ulv i fårakläder?

Det är först när ledigheten börjar lägga sig som man inser hur pass mycket som faktiskt sker på dagis. Mina barn lär sig massor av pedagogerna på förskolan. Saker som man annars kanske tar för givet. Jäkla dagis är både så bra och dåligt på samma gång.
Hur man beter sig vid ett matbord - visst vi äter ihop hemma också men vi har vissa logistikproblem. Dagis har dessutom scaffolding-fördelen. Det vill säga en mäng små stödpersoner som visar hur det hela ska gå till. Det väger tyngre än mossiga mamma och pappa. I alla fall hos mina barn.
Hur man klär på sig -I sig kanske inte världens svåraste uppgift men alla som har en trotsig treåring som kan allting själv förstår ju att man måste ha en ängels tålamod för att klara av att inte hjälpa till när barnet för n:te gången i rad försöker sig på att ta på sig strumpan och skriker av ren frustration.
Hur man beter sig socialt i en grupp - Dagis är det magiska stället där alla barn ber om ursäkt när de har gjort varandra illa. Hemma upprepar 3-åringen "Jag får putta lillasyster" precis innan hon utför dådet.
Att barnen får vistas utomhus i timmar - Alla som någonsin har stått ute i kylan på en lekplats och tittat på lekande barn och förfrysit både fingrar och tår inser att dagispersonal behöver betalda arbetskläder.

Vi hinner dessutom knappt komma in i nya rutiner innan det är dags att påbörja ekorrhjulet igen. Jag önskar numera att jag hade en pedagogisk utbildning redan innan jag skaffade barn. Samt ett magiskt tålamod. Varmare skor och vantar. Då hade jag kanske känt mig mindre otillräcklig och mindre tacksam. Jag är otroligt tacksam över dagis. Tacksam och otillräcklig. ;)

Läs även andra bloggares åsikter om

onsdag 24 december 2008

Traditioner #2

Jag har tänkt på det här med traditioner lite ytterligare.
Min farmor som fortfarande lever och som mer än gärna firar jul med oss insisterar alltid på att ha lutfisk på bordet. Samma lutfisk som hon knappt ens äter av själv. Hon har nog aldrig gillat den egentligen men den måste vara där för att göra julen riktig.

Det verkar vara lite samma sak med läxor i skolvärlden. Det "ska" vara på ett visst sätt för annars är det inte på riktigt. Är det inte på riktigt så räknas det inte. Räknas det inte så är det onödigt.

Min vän KK brukar jämföra den svenska akademiska skolan och det brittisk/engelska. Enligt henne är den senare att föredra eftersom den är "mycket hårdare". Ska det vara så ska det vara liksom. Jag undrar om det egentligen inte är ganska farligt att underkänna allt som inte är hårt eller korrekt eller som det alltid har varit.

tisdag 23 december 2008

Läraryrketskomplexitet 1

Disclaimer: Det här inlägget kan innehålla grova generaliseringar som kan uppfattas stötande för vissa individer. Om du är en av dessa - ta ett djupt andetag och fundera på vad som verkligen betyder något här i livet. Om det här är en av de sakerna så förstår jag dig. Generaliseringar brukar oftast vara fel.

En sak som gör läraryrket komplext är att det innebär möten med olika individer. En sak som gör just mötet med individerna så komplext är att de är just individer. Ingen vill idag vara en i mängden. Alla vill vara idolstjärnor eller utviksbrudar eller bara helt enkelt få sitt uppmärksamhetsbehov tillgodosett. Att vara en i mängden är boring och ingen vill vara Svensson. Eftersom det finns så otroligt många sätt att synas på dessutom så verkar det som om sätten att försöka synas på blir allt mer desperata. Tonåringar som visar sig avklädda på nätet. Ungdomsgäng som slår ner andra ungdomsgäng eller varför inte alla som sysslar med självdestruktiva grejer. Det blir ganska mycket att ta hänsyn till som lärare. Fast det får ju inte sluta där. Lärare i skolan kan inte vara de enda som ser individerna i skolan. Deras behov verkar vara mycket större än att några "futtiga" lärare ska lyckas med att tillfredsställa det.

Det jag egentligen menar är att "it takes a village..." och att skolan verkligen är en del av samhället. Ett barn växer inte upp på egen hand. Skolan är inte barnets enda möte med omvärlden. Därför kan inte skolan fixa alla "problem" som dagens ungdomar har. "Problemen" är enbart ett resultat av att något inte fungerar som det ska någonstans i samhället och inte att det är skolan specifikt som har misslyckats.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

måndag 22 december 2008

Traditioner

Det är svårt med småbarn och julfirande. Vilka traditioner ska man egentligen hurra för?
Eller ens bara ha kvar?

Att sitta i en främmande gubbes knä som ger bort paket känns lite mindre bra. I alla fall om man nu dessutom kör på den gamla "låt bli främmande människor för de kan vara lite läskiga". Samtidigt så vet jag inte heller om den ens känns bra att luras med att tomten finns. Hur tar barn det när de får reda på att allt är en stor lögn som de flesta vuxna dessutom känner till sanningen om?

Eller all mat som finns på julbordet av ren tradition som ingen egentligen äter? Vad sänder det för signaler egentligen? "Titta det finns mat i mängder och vi skiter i om det blir uppätet just när det är jul för då svälter inte ens barnen i afrika"

Eller varför inte det här med att åka runt till släkt och vänner - varför kan inte alla bara samlas på ett och samma ställe eftersom det är trevligt när alla får vara med?

Eller dessa traditioner som görs för barnens skull men som barnen kanske inte ens har upplevt tidigare och som bara gör alla vuxna trötta och stressade redan innan julfirandet har börjat?

Det är inte alls konstigt att barn idag är förvirrade. Allting är ju tvärt emot vad det borde vara.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

lördag 20 december 2008

Att studera med småbarn

Folk frågar hela tiden hur det är att studera med småbarn och verkar helt amazed av att jag och min man klarar av det.

Det är klart att det går men det är samtidigt inte lätt. Speciellt med tanke på att vi bor inte i samma stad som vi pluggar i. Det är förmodligen det mest osmidiga av allt. Det är inte roligt när dagis ringer och berättar om sjuka barn och man inser när man tittar på klockan att tåget precis har gått. Nu har det inte hänt ofta men man vet ju aldrig. Barn blir ju sjuka hela tiden. Vi har inte heller turen att ha släkt som kan hjälpa till och sitta barnvakt speciellt ofta. Det är väldigt trist.

Vi har även gjort vissa uppoffringar. Vi städar inte alls lika mycket som vi borde och vi är inte heller ute och leker med våra barn så mycket som vi skulle vilja. Att vi har en tvättmaskin i lägenheten underlättar oerhört. Vi pluggar inte heller när barnen är vakna - vilket är skitsvårt eftersom det är lätt att vara seg på kvällarna och inte orka plugga.

Planering är A och O. Matlistor, lunchlådor, vem som hämtar när och så stora försök till rutiner så att dagarna inte diffar alldeles för mycket. Sen hjälper det med ett väldigt förstående dagis som accepterar virrighet och som jobbar tillsammans med oss för våra barns bästa.
Läs även andra bloggares åsikter om ,

fredag 19 december 2008

Testar något nytt

Följ min blogg med bloglovin

Jaja fler läsare - enklare pingning ? Vem vet egentligen

torsdag 18 december 2008

Framförhållning #2

Det andra som inte heller är bra med framförhållning är när den sabbar för en.
Jag surfar runt på de preliminära scheman som finns för nästa kurs och jag måste säga att jag inte alls är glad. Jag är inte ens lite glad.

För det första kommer det att bli långa dagar. Jag kommer att behöva be släktingar och kraffs om hjälp med barnhämtning och liknande från dagis. För det andra så är det nästan bara lärare jag har kommit riktigt dåligt överens med sen tidigare. Personkemin stämmer helt enkelt inte och den är ju ändå väldigt viktig. För det tredje så tror jag inte ens att jag kommer att ha någon praktik nästa termin och det gör mig ledsen.

Nästa termin kommer att bli tung och tråkig och den börjar inte alls så sent som jag hade hoppats på. =(

Framförhållning

Det absolut tristaste med att ha god framförhållning är att inte alla människor är lika framförhållsamma har lika god framförhållning. När jag idag vill beställa böcker för vårens kurser så finns det inte ens en boklista att titta på. Inte ens en liten preliminär boklista. Det är synd eftersom jag har fått en massa tips från en gammal kursare som precis har läst kursen som jag ska läsa nästa termin. Tydligen tjänar man massor av tid på att läsa vissa böcker innan. Det köper jag men vill jag köpa en bok redan nu som jag kanske inte ens kommer att ha senare? Hmm.

onsdag 17 december 2008

Urkund skrämmer mig

Jag vet inte riktigt varför men Urkund skrämmer skiten ur mig. Det är inte logiskt och jag skulle aldrig fuska eller plagiera en uppsats men Urkund skrämmer verkligen skiten ur mig. Mardrömsscenariot är att jag har lyckats att skriva alldeles för likt någon annan utan att ha plagierat. Det kanske låter helt konstigt men om en det finns ens en pytteliten chans att en mängd apor med skrivmaskiner antas kunna skriva Shakespeares samlade verk så borde väl jag kunna skriva något som liknar någon annans arbete?

Eller hur stor är chansen att man parafraserar för nära? Det måste ju hända alla ganska ofta men hur ofta går sånt till disciplinnämnden? Sånt får man aldrig veta.
Disciplinnämnden verkar dessutom hemsk skrämmande och farlig. Eller inte egentligen. Förra terminen hade jag en lärare som satt i disciplinnämnden och hon var riktigt trevlig. Men man vet ju aldrig.

Läs även andra bloggares åsikter om

VFU-tanke

Under min senaste VFU(praktik) så fick jag chansen att följa med en klass under en hel dag. Flera saker slog mig:

Olika lärare behandlar klassen väldigt olika. Inte så konstigt eftersom det handlar om möten mellan olika människor men jag tyckte mig ändå se rätt varierande människosyner från lärarnas sida. Bland annat då mentorn som lyckades komma så försent till sina elevers klassråd att halva tiden hade gått.

Dagens gymnasieelever har väldigt upphackade dagar. Jag blev alldeles kollrig i huvudet av alla byten av salar och ämnen och jag var bara med under en dag. Det var nästan plågsamt att ta sig igenom hela dagen. Att dela upp varje ämne för sig har säkert sina fördelar men här började jag på allvar fundera på varför inte skolan är mer ämnesintegrerad. Det är ju ett sånt sjukt slöseri med tid att göra allting för sig. Enklare att kontrollera kanske men är det lika effektivt och "smart"? Att lära sig om måttenheter är ju enklare om man håller på med något som är mindre abstrakt än som det ser ut nu.

Min slutsats är att få vuxna skulle finna sig i samma saker som skolelever måste finna sig i. Samtidigt verkar det finnas få vuxna som är villiga att faktiskt försöka ge dessa individer en dräglig tillvaro trots att de faktiskt har all möjlighet i världen. Det som gör mig mest frustrerad är att det egentligen är så enkelt att bete sig "rätt". Att det dessutom finns en massa styrdokument och liknande som talar om att "gestalta värdegrunden och demokratiska värderingar" gör det dessutom till en nödvändighet - eller har jag fel?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

tisdag 16 december 2008

Trött

Trött på reflekterande.
Trött på skrivande.
Trött på att prata. Monolog, dialog - it's all the same.
Trött på att vara aktiv.

Behöver mindre stimulans som rör till det i huvudet.
Istället syr jag gardiner. Praktiska saker är alltid trevligt för att rensa skallen.

söndag 14 december 2008

Problem med krockande intressen

Jag stöter ofta på ett problem när jag lär mig nya saker. Intresset växer och jag vill lära mig mer. Följdaktligen utvidgar jag mina kunskaper bland annat genom att läsa böcker.
Som ett exempel på detta kan jag ta litteraturkursen förra året. Då läste vi ett flertal böcker men en hade en rad olika skönlitterära referenser som jag aldrig hade läst. Jag tog mig igenom samtliga vilket kanske inte ökade min förståelse för boken och det tog mycket tid. Tid är en lyx man egentligen inte har som student.

Mina lärare ser det nog inte på samma sätt. De skulle förmodligen vara glada över att jag finner nuvarande uppsatsområde intressant och vill fördjupa mina kunskaper ytterligare. Men det här ställer verkligen till med problem för mig eftersom jag inte har tid. Jag vill ju kunna lämna in min uppsats i tid. Mest för att jag vill vara säker på att få poängen för kursen. Istället för att göra det enkelt för mig så plågar jag mig själv genom att låna dubbelt så många böcker som vi behöver ha med. Bra gjort Sanna. Det hade du verkligen tid med!

Inga poäng betyder inga pengar från CSN. Inga pengar från CSN betyder ingen mat till mina barn. Säga vad man vill om att vilja lära sig men jag är säker på att mat kommer före utbildning på Maslows behovstrappa.

lördag 13 december 2008

Mattehjälp

Jag brukar få hjälpa min mans lillasyster med bland annat matematiken ibland.
Hon går just nu i andra ring på gymnasiet och de läser fortfarande A-matten på hennes program. Det är inte direkt svåra saker OM man har en okej förförståelse.
Det är jag inte helt säker på att hon har.

Inte heller tror jag att hon har någon tur med sin mattelärare.
Ofta klagar hon på att hon inte förstår det han säger och att han aldrig förklarar varför saker blir som de blir. Framförallt så brukar hon säga att hon själv är dum. Det gör mig ledsen.

Mest för att jag vet att matten är viktig. För att jag inte vill att hon ska tycka att hon själv är korkad. För att det sabbar hennes framtid. För att hon aldrig kommer att släppa ner garden och verkligen förstå matte på riktigt eftersom hon redan har satt etiketter på matten(svår) och sig själv(korkad.

Samtidigt så består det mesta av mekanisk läsning i hennes fall. Med konstiga exempel som hon inte kan relatera till. Jag undrar hur skaparna av matteböckerna tänker när uppgifterna går ut på att räkna ut enskilda spikars vikt och pris eller hur stor gräsmatta någon ska klippa.

Det är så trist eftersom man skulle kunna göra så mycket mer med matematiken. Jag undrar hur alla andra matematiklärare gör - mekanisk räkning för att nöta in eller mer problemlösning för en ökad förståelse?
Okej. Än så länge anser jag mig fortfarande ha lite kontakt med verkliga studenter. Dels sånna som inte har påbörjat någon högskole el universitetsutbildning än och som således bör kallas elever och dels sånna som är mitt inne i en högre utbildning.

Att lärarutbildningen inte lockar rätt? folk på grund av att det är för enkelt att komma in är ju helt galet. Logiken är ju helt bakvänd. Det borde inte heller sitta i betyget från gymnasiet huruvida man blir en bra eller dålig lärare heller. Man kanske har lite större förförståelse för vissa ämnen men blir man en bättre lärare?
Man blir inte läkare eller jurist för att det är svårt att komma in på utbildningen. Man blir det för att man kan tjäna tjockt med pengar och för att det ser tufft ut på visitkortet. Det är en jobbtitel man kan skryta med vilket är svårt för lärare att göra idag. Alla vet att lärare blir sparkade på från alla olika håll. Alla vet att lärare tjänar dåligt.

Men särskilda legitimationer och antagningsprov låter som en jättebra lösning. Mitt förslag hade ju varit mer pengar till skolor och lärare men vad vet jag? Jag är ju inte färdigutbildad än och inte heller har jag genomgått något antagningsprov.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

fredag 12 december 2008

Helt fel

Vi(Samhället) gör ju allting fel. Det är inte skolans fel att barn idag är förvirrade och beter sig som skit mot varandra. Skolan behöver inte hårdare disciplin eftersom det bara bygger auktoritära miljöer och barn som gör som man "ska" sålänge någon auktoritär person tittar på.

Vi vill väl ha barn som gör rätt val för att de själva vill?

Det samhälle vi lever i och är en del av är samma samhälle som förmedlar den kultur som våra barn växer upp i. Barn gör som vuxna gör och har gjort i alla tider. Det är det enklaste sättet att lära sig något och människan har reproducerat kunskap på det här sättet i alla tider. Även chimpanser lär sig på det här sättet.
Folk idag har å andra sidan inte lika mycket tid med sina barn och reproduktion av kunskap. Istället överlåter man det till andra - både proffessionella som pedagoger och även andra saker som tv. Även den kultur vi lever i spelar roll. Barn gör som vuxna gör helt enkelt.
Med tv som går ut på att förnedra andra - är det då konstigt att

Med andra ord är det inte konstigt att barn lär sig att förnedra andra och att inte visa respekt.
Hur mycket respekt förmedlar samhället idag? När det är okej att göra karikatyrer av religiösa personer? När det är okej att skratta åt människor som är handikappade - inte med dem utan åt dem.
Ärligt talat, kan man verkligen skylla på skolan när barn gör som vuxna gör?
Att då prata om att skolan ska bete sig strängare mot barn som beter sig som samhället i övrigt är nog inte den bästa lösningen. Allt de lär sig då är att dölja sitt beteende (som samhället lär ut) såfort någon tittar. Det är inte enklare att förändra ett dolt beteende mot ett som är synligt.

torsdag 11 december 2008

Lucia

Efter att ha upplevt mina barns första luciafirande på dagis där båda har deltagit aktivt så har jag följande reflektioner.

Det är mer till för de vuxna än för barnen. Vissa saker görs av för mycket av traditionshävd än för att det är dden bästa lösningen. Undrar hur många fler sådana saker som finns i resten av skolvärlden. "Jamen såhär har vi alltid gjort, det är ju tradition och går ej att ändra på."

Hela dagiset släcktes ner och mysbelysning aktiverades.
Massor av vuxna människor.
Blixtrande kameror.
Pressen att uppträda.
Konstiga dräkter.
Allt fokus på barnen.

Jag är inte så förvånad att det var flera barn som reagerade på den konstlade situationen och helt sonika vägrade att sjunga. Den är ju långt ifrån naturlig. Att helt plötsligt dessutom få allas uppmärksamhet riktad mot sig är nog inte lätt det heller. Tack och lov var det inga barn som tvingades stanna kvar och sjunga när de "bröt" ihop.
Man kan nog göra mycket annorlunda. Men ärligt talat - är traditioner verkligen mål nog att stressa barnen så mycket?

Jag tvivlar på det. Vi behöver nya traditioner pronto!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

onsdag 10 december 2008

Käre Lennart #2

(Ytterligare ett brev till min lärare som jag aldrig kommer att skicka)

Käre Lennart!
Jag uppskattar dina anekdoter som du använder dig av för att illustrera olika saker.
Som exempelvis igår när du berättade om hur du i många år fick stångas mot dina lärarkollegor
för att kunna möblera om ett klassrum ni delade. Just hur du framhäver vikten av att lärandets miljö blev extra tydlig när du, efter lunchen, hade möblerat om i klassrummet och ställt alla stolar i en ring snarare än i skolans klassiska möblering. Rader av bänkar och allt fokus framåt.
Däremot blev det ganska sorgligt när ett flertal av mina klasskamrater reagerar med
skepsis och tycker att det hela är "läskigt".

Själv uppskattade jag formen på upplägget och även alla anekdoter.
Tyvärr blir jag snabbt uttråkad Lennart. Det är ett problem jag har brottats med länge. Jag förstår poängen för snabbt och får då svårt att lyssna vidare. Som exempelvis igår när en diskussion utbröt om olika ekonomiska system. Jag höll inte alls med om vissa saker som sades men eftersom det inte hörde till ämnet så ville jag inte ta upp mer tid till att diskutera irrelevanta (för ämnet) saker. Det har jag slösat bort alldeles för mycket lektionstid på tidigare. Istället var jag upptagen med att läsa om Soros och Black Wednesday på min lilla netbook. Eftersom det var helt nya saker för mig och tangerade ämnet lite.

Så förlåt så mycket Lennart om jag såg alldeles ouppmärksam ut. Jag lärde mig fortfarande saker och det var viktigt för mig.

Med Vänliga Hälsningar
Din (Favorit)elev Sanna

Uppsatsgnäll

Det är intressant att läsa alla dessa böcker och utvecklas rent tankemässigt men när tankarna väl är tänkta så är det svårt för mig att få ner dem på papper. Jag vill ju genast vidare till nästa. Det är ju den här detaljen med att visa vad jag har lärt mig. Men det vill jag ju inte slösa tid på - jag vill ju lära mig nästa sak.

Skolans 15 arbetsdagar för att rätta tentor är lite för långt för att jag ska kunna ta till mig den respons jag får av examinerande lärare på min hemtenta. I realiteten är det ju ännu längre sen jag skrev uppsatsen och tillåmed längre än så sen jag tänkte tankarna. Den sista tiden innan inlämning går ju dessutom till att peta i ren formalia. Det är frustrerande. I och med att jag får denna respons på tankar som är gamla och sedan länge reviderade så känns det inte alls aktuellt. Samtidigt förstår jag att det är svårt att rätta 30 tentor för en klass + kanske en massa andra grejer på kort tid. Det är nog dessutom svårt för någon annan att göra det åt läraren.

Ytterligare ett sätt där kontrollsystemet sätter käppar i hjulet för mänsklighetens framfart. Eller i alla fall saktar ner kugghjulen en aning.

tisdag 9 december 2008

På önskelistan

Hos Christermagister så hittar jag en sak jag verkligen vill ha i julklapp.
Den funkar både ironiskt och ärligt.
På ett bra sätt.

Det tar tid

Det är så konstigt egentligen.
Allt som är viktigt och bra tar tid.
Reflektioner.
Matlagning (Du kan inte jämföra micromat med långkok)
Relationer. Det hänger ihop med att vara närvarande. + Aktiv

Till och med blogginlägg blir bättre när man lägger ner mer tid på dem. Men är det alltid man hinner med det?

Det svåra kanske förresten är att hitta balansen och att undvika att låta allt ta för mycket eller för lite tid. Det här med balans är alltid ganska svårt.

Två steg framåt ett tillbaka.

Dagen började inget vidare.
Tåget som tar mig till skolan var försenat.
En av böckerna jag skulle ha läst till idag hann jag inte ens med att bläddra i. Inte ens sammanfattningen, som en av mina gruppkamrater AP skrev, hann jag med att läsa.
Jag kände mig så sämst när läraren frågade hur många som hade läst just den boken. Jag tror att 3 eller 4 svarade ja. Till saken hör även att de flesta hade stannat hemma för att skriva på tentan. Vi har även all litteratur till den tentan. Det trista är att den boken jag inte har hunnit med var den mest intressanta dessutom.

Jag funderar på hur lärare upplever sådana tillfällen. Det är ju inte så att vi tyckte att det var oviktigt eller dumt. Vi (eller jag i alla fall) har helt enkelt inte hunnit med. Det har varit alldeles för mycket som jag har prioriterat istället och som jag inte har kunnat prioritera annorlunda. Mina barn till exempel eller ätande och sovande.

måndag 8 december 2008

Studiemedel

Det är på något sätt läskigt att kunna göra en studiemedelsansökan och sen "skriva under" på heder och samvete genom en enkel knapptryckning. Okej att jag faktiskt måste logga in via mitt bankID från Swedbank som är relativt säkert.

Å ena sidan: På heder och samvete.
Å andra sidan: En liten dosa och 4 små siffror.

Det är lite konstigt.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

lördag 6 december 2008

Presentation 2

Hej Alla!
Sanna heter jag som sagt.
Jag ska bli lärare. Jag håller på att utvecklas och studerar för att senare jobba som lärare. Lärare är ingenting man bara är utan ett yrke man väldigt aktivt utövar.

Min resa hit i skolvärlden har varit lång och jag har gjort en hel del avstickare.
I början var jag liten och stjärnögd. Jag lärde mig saker för att jag såg att det gjorde folk glada. Jag var bland de bästa i klassen och snabbast på allt vilket tyvärr sitter kvar idag eftersom jag har stora problem med att fullfölja vissa uppgifter fullt ut.
När allt annat i mitt liv blev problematiskt gick det ut över min skolgång och jag ville inte längre göra andra glada. (Tur det eftersom jag förmodligen hade slutat som jurist eller läkare och det hade inte gjort mig glad idag) Jag började skolka massor och var allmänt obstinat. Mina betyg räckte inte för att komma in på ett vanligt program på gymnasiet utan jag hamnade istället på det individuella programmet.

Väl på IV var de två ansvariga lärarna väldigt imponerade av mina förkunskaper och anordnade istället så att jag fick en fribiljett till valfritt program på gymnasiet. De ville ju helst att jag skulle välja natur (eftersom de tyckte att jag var smart och enligt dem så var det där smarta människor hamnade). Hade dessa två lärare sett mig som jag var hade de nog förstått att jag inte alls var redo för att göra något sådant. Jag hade en hel del "issues" att reda ut och ett år på IV hade inte varit dumt. Istället blev min självdestruktion värre och allting eskalerade tills jag hoppade av i tvåan på gymnasiet med ett VG i historia och resten ofullständiga betyg.

Det var en riktigt bra händelse eftersom det gav mig tid att tänka ut vad jag själv ville. Något jag tidigare inte hade blivit uppmuntrad till att göra. Jag skaffade mig egna mål och har sedan dess målmedvetet lärt mig saker för min egen del. Tack vare all tid jag fick för att tänka så läste jag in hela gymnasiet på komvux och fick dessutom en massa bonuskunskap om människor eftersom Komvuxvärlden är allt annat än homogen.

Ju mer jag läser

Desto klarare blir det.

Vissa människor får betalt per mening. Därför är det bra att upprepa samma sak fast på ett annat sätt eller med ett levande exempel.
eller
Så är det väldigt pedagogiskt med upprepningarna. Alla kanske inte förstår vad som står den första gången (eller den 17:e)
eller
Så har alla författare till den studentlitteratur jag läser förnärvarande någon slags skönlitterära drömmar eftersom alla exempel ska kläs in i metaforer.
eller
...

Jag ger upp. Eller inte ger upp. Men jag blir arg på alla upprepningar och metaforer. Det stjäl tid och jag förstår det jag läser första gången.

fredag 5 december 2008

Käre Lennart

(Ett brev till min lärare som jag aldrig kommer att skicka)

Käre Lennart.
Jag är otroligt frustrerad över uppsatsen som vi ska skriva. Själva syftet är alldeles för luddigt. Jag vet inte hur jag ska strukturera arbetet. Det känns som att det är alldeles för kort med tid. Jag hinner knappt reflektera över litteraturen. Självklart kan jag lämna in det senare men det går emot mina principer. Hellre i tid än superbra är min nya devis. Jag vill inte pressa mig själv till VGn för då mår jag inte bra. Istället pressar jag mig själv till att hålla den första tiden. Jag är lite självdestruktiv på det sättet.

Jag är dessutom trött på min basgrupp eftersom ambitionsnivåerna är så olika. Visst det ger oss en bra syn på hur verkligheten kommer att se ut sen men det känns lite surt ibland. Vi kan inte alltid diskutera uppgifterna och komma någonstans tankemässigt eftersom det är så få som läser litteraturen. Jag känner mig som en fisk på botten av östersjön. Det är skitigt och väldigt syrefattigt nu. Lennart snälla, fortsätt att problematisera vårat tänkande eftersom min grupp inte klarar av att göra det på egen hand.

Det känns himla tungt nu Lennart. Jag förstår inte riktigt hur vi ska få ner allt det här
I uppgiften skall du resonera kring lärarrollens komplexitet i relation till såväl kurslitteratur, seminarium och föreläsning som din VFU. I din redovisning skall du diskutera olika lärandeteorier i relation till lärandemiljön i skolan, redogöra för olika perspektiv på begreppet ”kunskap” där du också med några exempel från din VFU visar hur olika kunskapsuppfattningar påverkar lärarens arbete. Avslutningsvis skall du ge exempel på läraryrkets komplexitet i förhållande till din egen framtida roll som lärare.
på bara fem sidor. Det är ju ingenting. Jaja Lennart det blir nog säkert bra. Nu måste jag sluta eftersom jag ska skriva en sammanfattning an Kernell till några av mina basgruppskamrater. De har äntligen kommit på att det kan vara en smart idé att dela upp materialet istället för att alla ska läsa allt själva. Hoppas att du får en bra dag.


Med Vänliga Hälsningar
Din (Favorit)elev Sanna

torsdag 4 december 2008

V är inte motvals ;)

Som svar på en kommentar som V på Tojjan tycker till gav mig till mitt förra inlägg:
Jag tycker inte att du är speciellt motvals och jag förstår hur du menar. Självklart kan det vara en bra grej att träna på muntliga framföranden men formen för hur vi fick göra var alldeles för otydligt och för konstlat för att det skulle ha blivit bra.

Storleken på gruppen var det absolut inget fel på och min lärare hade fixat med en mindre grupp för alla som var talänglsiga. Men det är ett så stelbent sätt att se på undervisningen och utrymmet för att vara kreativa var noll (kurskreatörens fel) och informationen om hur kreativa vi faktiskt fick vara var inte heller så omfattande (delvis vårt eget men även den lite otydliga "handledar-lärarens")

Jag tycker att det är bra att det finns krav på muntliga framföranden eftersom alla människor någongång under sitt liv (förmodligen flera gånger) kommer att stå inför den situationen. Men jag tycker även att man som lärare då får passa sig för att vara en stelbent byråkrat. Det blir inte speciellt individanpassat om alla ska följa samma form. Förmodligen enklare att betygssätta men ack så orättvist och kreativitetshämmande. Verklighetsanpassat? Njae inte speciellt eftersom de flesta människor inte kommer att stöta på just precis det här formatet igen.

Att dina elever tog steget längre var ju helt underbart och visar dessutom att du inte är en stelbent byråkrat ;) Deras kreativitet lever ju uppenbarligen

onsdag 3 december 2008

Världen går inte under för 31 sekunder

Igår hade vi en spännande föreläsning. Tag en nypa vygotskij och lite teorier om lärande och kunskap och släng ner i en mixer. Ut kommer en massa spännande begrepp som kontextuellt lärande och situerat lärande. De spännande termerna chefen, handledaren och coachen dök också upp.

Idag hade vi ett mindre spännande examinerande kursmoment: Att prata 5 minuter inför en kamera och några klasskamrater. Vi hade fått gott om tid på oss att skriva manus och öva öva öva. Tanken var att vi skulle få se oss själva och då ge varandra respons på kroppsspråk och liknande. De enda krav vi hade att gå efter var att det inte fick skilja mer än 30 sekunder rent tidsmässigt från de angivna 5 minutrarna och att ämnet skulle beröra skolan på något sätt.

Världens bullshituppgift. Läraren (som i det här fallet var för lite coach och för mycket handledare) var inte tillräckligt tydlig från början. Vissa hade uppfattat uppgiften som ett monologiskt anförande och andra som ett dialogiskt framförande.

Själv blev jag sjukt omotiverad eftersom jag tyckte att hela grejen var konstlad. Situationen blev absurd och förbereder oss på framtiden mycket lite.
Det är två helt olika saker att stå framför en klass med elever och sina "jämnåriga" studentkamrater. Det är sällan i skolvärlden som man måste hålla tal på ett sådant formellt sätt med sådana specifika krav som 5 minuter +/- 30 sekunder.

Det fanns förvisso vissa pluspoänger med uppgiften: Det är inte speciellt troligt att jag kommer att tvinga mina framtida elever att hålla muntliga föredrag under lika bestämda absurda former. Jag har även vidgat mina vyer tack vare mina klasskamraters ämnen. Det känns inte värdelöst.

Jag ser fram emot att få göra en utvärdering av den här kursen.

tisdag 2 december 2008

Sjukt omotiverad

Vi har ytterligare en uppsats som ska skrivas. Vi har en massa litteratur som ska läsas. Det är inte det att jag har svårt att läsa men just nu skriker allting nej. Jag misstänker att det är för att min hjärna inte är med på att ta in nya saker eftersom den fortfarande behöver bearbeta en
massa information. Reflektion tar ju sin lilla tid som bekant. Tyvärr känns det inte som att jag har råd rent tidsmässigt att vänta på att jag ska ha reflekterat klart.

Jag tror att mitt undermedvetna försöker skydda mig genom att tvinga mig till prokrastination. För jag vill ju lära mig saker. Jag tycker att det är intressant men trots det så har jag svårt att ens sätta mig ner med mina böcker och ta tag i allt. Jag undrar om jag egentligen borde sluta tvinga mig själv och lägga ner böckerna och göra annat ett tag. Svåra val.
Fast jag lär mig ju något på det också.
=)