Trött

Man blir det när ens barn inte sover. Zombieliknande och i stort behov av kaffe.
Bästaste grannarna åker dessutom iväg med sina barn så jag kan inte bjuda hit dem eller gå över dit för lite sysselsättning. Det känns väldans trist. Det hade varit bra om jag hade kunnat plugga ikväll. Vi har överdrivet mycket att läsa mellan lektionstillfällena. Det är förvisso ingen fara men det handlar om historia och läser jag för mycket åt gången så har jag svårt att komma ihåg det jag läser.

Nu hoppas jag bara på att ingen blir sjuk för då är det kört. Min nuvarande kurs har lärare som tjatar om närvaro mätt i % som ett krav för att få betyg överhuvudtaget i kursen. Något som slår hårt mot alla som har barn, är sjuka ofta eller jobbar vid sidan av för att få ekonomin att gå ihop.

Vänliga veckan

Okej. Nu ska jag försöka på allvar att vara snällare än vad jag brukar. Ju lösare jag definierar det desto enklare blir det för mig.
Jag börjar med att imorse försöka lämna över min morgontidning till en kvinna på tåget som såg väldigt uttråkad ut. Hon avböjde vänligt. Hon trodde säkert att det var en metro ;)

Jag ska hålla ögonen öppna och se vad min hjälpsamhet mot totala främlingar leder till. Förhoppningsvis sprider det sig som ringar på vattnet likt filmen "Move Pay it forward" eller "skicka vidare" som den heter på svenska. I ärlighetens namn blir jag nöjd om det leder till att en endaste individ håller dörren öppen för någon annan på min högskola. Det är verkligen jättetrist att folk är så dåliga på det.

Förhoppningsvis leder det till att jag själv blir en trevligare människa. Snällare mot främlingar helt enkelt. =)

Det borde vara så enkelt

Lärandet ligger bland annat i att krocka sina tankar mot någon annans. Någon som inte delar samma tanke. Då uppstår förhoppningsvis något. En ny tanke. En lärdom. Lite förståelse.

Det trista är att det är jobbigt att krocka. Livet är enklare med lite samsyn. Eller ganska mycket samsyn. Dessutom bör man inte vara alltför våldsam när man krockar tankar för då uppstår inga nya. Frustration föder framgång säger man men stämmer det alltid? Kan inte samsyn någonsin föda framgång?

Varför är allt en trasa?

Bloggtips

Jag surfade precis in på Anne-Marie Körlings blogg och känner ett stort behov av att dela med mig av den. Den är helt fantastisk. Både för att den har en massa bra tips om rent praktiska saker men även funderingar som får min trögstartade hjärna att vilja fundera. Att bli lekfullt ifrågasättande och mindre "trist-vuxen och tråkigt dömande".

Hur man väger en blåval är på något sätt så klockren.

Det ger mig dessutom en förhoppning och kanske en insikt om hur mina egna barns skolvardag kommer att se ut om några år.

Jag uppskattar dessutom alla bilder och börjar fundera över min egen avsaknad av bilder. Det kanske blir för privat med bilder? Jag vill ju helst inte outa mig själv helt. Samtidigt är ju bilder ganska bra. Jaja vi får se.

Jag blir arg men vågar jag visa det?

Just nu funderar jag på om jag blir lärare tack vare min utbildning eller trots den.

Hur enkelt vore det inte om alla individer bara vore programmeringsbara. Om studenter inte oroade sig för betyg, hade drömmar om framtida liv och mål med sina utbildningar. Om vi inte gjorde saker utanför klassrummet förutom att studera.

Balans mellan båda är det som behövs och det som är så svårt att uppnå. Vid sidan av studierna måste det finnas andra saker för att balansera livet. En student som läser enbart böcker missar andra saker precis som den student som enbart gör andra saker.

Ibland så känns det som att de flestalärare har svårt att se allt annat som också händer. Som att de stirrar sig blinda på vad de vill lära ut. En lista som egentligen aldrig kan ta slut. För det finns väl alltid fler smarta saker att lära ut till andra när man tänker efter? Förmodligen sker det av ren välvilja men med de maktmedel en lärare besitter så kan det även bli ett auktoritärt övertag.

En lärare måste väl precis som en förälder lära sig att släppa taget.
Att citera Dewey är inte värt ett skit om man inte låter individen använda sig av just det man citerar.

Jag förstår att det blir enklare att mäta individers kunskap efter mallar men det leder ju även till att de slutar att tänka efter ett tag. Att helt enkelt göra det som förväntas av en eftersom det är det som ger betyg. Betyget som individen är ganska beroende av.

Jag ska försöka komma ihåg det här när jag väl står där med individerna. Frågan är bara om jag ska vara den som dödar deras förhoppningar om att bli sedda som individer eller om jag ska låta dem möta det i nästa steg. Vilket blir mest barmhärtigt?

Läs även andra bloggares åsikter om kunskapssyn, lärdomar, människosyn, värdegrund,

Plugga plugga plugga plugga bort din sura min..

Dagen har jag tillbringat i ett litet grupprum i skolbiblioteket. Det är kallt, kalt och allmänt dålig luft. Det går att höra exakt vad som försiggår i grupprummen brevid och det är glasväggar in till grupprummet så att alla som går förbi tittar in och alla som sitter i grupprummet tittar ut. (Nu slog det mig att det är en massa saker som är så - nästan att grupper skiljs åt av osynliga barriärer trots att man har relativt bra insyn. Eller det är vad man tror i alla fall)

När vi faktiskt har all tid i världen enligt schemat att sitta och plugga som idioter så har vi ingenting direkt att plugga. Det kompendium vi behöver har inte kommit från tryckeriet och min studiekamrat jag satt med idag har inga böcker än eftersom de är slut överallt. Jaha... en bra start på terminen? Vi försökte i alla fall.

Nu har jag läst allt jag kan och sitter och funderar på att åka in till skolan imorgon ändå. Man vet ju aldrig - kompendiet kan ha kommit och jag vet aldrig när mina barn ser till att jag inte kan plugga.

Personkemi

Återigen en komihåg om att det är oerhört viktigt med personkemi. Jag har svårt för den lärare jag kommer att träffa mest den här terminen. Hon är den lärartyp jag hoppas att jag verkligen inte kommer att bli i slutänden. (Om man nu kan sortera in människor i fack vilket jag inte vill eller oftast gör)

Jag tror att det kommer att bli svårt med henne. Riktigt svårt. Man får nog bita i det sura äpplet och hoppas på det bästa. Mest för att jag inte kan ändra situationen. Jag tror tyvärr att det kommer att påverka mitt betyg i slutänden. Kanske inte på grund av läraren men mer min ovilja inför henne. Jag tror att det kommer att påverka mina uppgifter och hur mycket arbete jag lägger ner på det.

Det kanske blir en nyttig grej inför framtiden. Hur gör man egentligen om personkemin inte stämmer med sina elever? Självklart måste man ju alltid vara professionell men kan man verkligen vara det fullt ut?

Boktips #2

Ninaninaninana osv.
Neal Stephenson har skrivit Snow Crash, en cyberpunk sci-fi roman, som har vunnit ett flertal priser. Den återfinns även med på listan över de 100 böcker som Time tycker är de viktigaste sen 1923. Hur de har kommit fram till just den listan vet jag inte men jag gillade i alla fall boken. Den fick mig att tänka nya tankar gällandes en massa olika saker. Först och främst hur jag förhåller mig till andra människor, internet, religion. Ja verkligen en massa olika saker. Jag är egentligen inget fan alls av Sci-fi. Jag brukar snarare ha väldigt svårt för allt vad sci-fi heter. Den här boken tycker jag i alla fall var bra. Visst finns det vissa negativa aspekter också men den har helt klart fler plus än minus.

Ett annat plus är att jag fick tipset om den här boken från början av en elev på min partnerskola. Vi fick kontakt helt plötsligt. Riktig äkta kontakt mellan två människor när båda är närvarande och på samma våglängd. Sånt är nog inte helt vanligt. =)

Jag försöker ofta läsa de böcker som jag blir tipsad om men det är inte alltid jag hinner eller ens hittar böckerna som jag får tips om. Den här läste jag på engelska så det kändes nästan som skolarbete.

Imorgon börjar allvaret igen. Puh.

Trött

Något som är lite av en chock fortfarande är att inte ha samma klasskamrater hela tiden på högskolan trots att vi går samma program. Visst ser verkligheten ut lite på samma sätt i och med att det blir nya ansikten även i vardagen och arbetslivet men en del ser man ju aldrig igen.

Det är väldigt konstigt och det bygger skumma relationer när en del människor bygger sin bekantskap eller snarare icke-bekantskap på att man kommer tillbringa en väldigt kort tid ihop med varandra. Det blir kortsiktiga relationer där folk ibland beter sig annorlunda mot hur de annars skulle göra- Men det är väl inte alls undra på egentligen eftersom det på sätt och vis inte är ett frivilligt umgänge. Att det dessutom händer saker i människors liv hela tiden som kanske gör att de hoppar av sin utbildning eller förlänger eller förkortar gör det hela dessutom ännu konstigare.

Jag har svårt för avsked och avslutade relationer även om det "bara" är en-termins-pluggkompisar. Jag gillar hela bunten och jag kommer att sakna allihop. Tur är att vissa hänger med längre så att jag slipper tappa alla på en gång. Breaks my heart varje gång.
Nu slog det mig precis att samma sak kommer att hända mig som lärare. Varje termin kommer elever att försvinna och jag kommer att behöva lära känna nya och sen upprepa det igen. Jag kanske borde söka hjälp för det här redan nu?

Jaja vad gör man egentligen i verkligheten?


Nu har jag för mycket på min att-göra lista och kommer att bli försenad med viktiga deadlines. Illa illa.

Boktips #1

Jag har ingen regnbågsfärgad soffa att sitta i men tipsa om böcker kan jag ändå.

Under min andra VFU så kom jag i kontakt med boken Talaren - Talet - Lyssnaren, Handbok i praktisk retorik av Erland Lundström. En riktig kickass bok för dig som vill utveckla dina talaregenskaper. Den är lättläst och har en massa bra exempel på hur man bör göra och en massa småknep för hur man ska lära sig att tala så att andra människor lyssnar.

Just konsten att tala verkar vara på stark frammarsch i dagens skola. De flesta skolbarn har minnen av att stå framför hela klassen med ett papper i handen som darrar som ett asplöv. De flesta elever verkar bli påtvingade just den här erfarenheten vilket är synd eftersom det förmodligen sätter djupa spår i eleven som skyr att tala för all framtid. Vem tycker att det är konstigt?

Inte långt kvar

Uäck nu är det inte alls mycket kvar av den här terminen och jag har både en uppsats och en tenta kvar. Det är lite trist eftersom jag har varit korkad rent tidsmässigt och inte alls pluggat så mycket som jag borde ha gjort. Antingen får jag bita i det sura äpplet och ta ett underkänt på uppsatsen för att lämna in den senare eller jobba mig till ett magsår. Svårt val egentligen. Det borde vara enkelt.


Julstök, dagislediga barn och Englandsbesök i en vecka gör saken ännu svårare. Det är skitsvårt att plugga när barnen inte är på dagis dessutom. Det går normalt inte under dagtid och på kvällarna när de sover är jag vääääldigt trött.

Att skjuta ner andra.

Jantelagen är ett konstigt fenomen egentligen. Varför kan man inte bara glädjas åt att andra människor lyckas? Undrar om missundsamhet är något som är genetiskt betingat? Det är få människor jag känner som verkligen kan glädjas åt andras lycka. Speciellt inte om det är någon man inte känner. Snarare brukar det vara tvärtom. Ännu värre om det är en känd människa. Ofta blir det någon som "man älskar att hata".

Blondinbella är tyvärr ett sånt exempel för mig men jag kan erkänna på en gång att jag är jäkligt avundsjuk på hennes framgång. Nu brukar jag inte skjuta ner henne men jag brukar inte heller hylla henne. Det borde jag göra. Hur många unga kvinnor finns det som lyckas lika bra som henne? Hon jobbar på i en hemsk motvind och visar alla missundsamma jäklar (mig inräknat) att hon inte tar skit. Det är både vanligt och ovanligt idag. Den delen tycker jag att vi borde hylla oftare hos unga tjejer. De får ofta lära sig att ta mindre plats och mer skit än vad som borde vara nyttigt för någon.

En annan människa som också verkar få ta en hel del skit är Karolina Lassbo. Jag förstår inte vad det är som provocerar så otroligt mycket som blonda kvinnor och varför det är så "okej" att verbalt skjuta ner dem. Det är en ganska otäck tid vi lever i. Inte konstigt att det händer så otroligt mycket negativt i världen.

Unga tjejer idag behöver ju dessutom all pepp och hjälp de kan få eftersom de ofta dessutom är så otroligt duktiga på att skjuta ner sig själva. Istället för att vara missundsam så tänker jag försöka att applådera Blondinbellor i framtiden. Trots allt blir de dörröppnare för andra unga tjejer och det är viktigt.

Självklart ska det inte sluta där. Det är inte bara unga tjejer som behöver klappar på axeln och beröm. Alla behöver uppmuntran och jag undrar varför det ska vara så svårt egentligen att ge och ta. Vi behöver alla mer uppmuntran. Jag tror att det skulle vara bättre i alla lägen. Det är på ett sätt dessutom civilkurage.

Nu tänker jag börja veckan med ett socialt experiment med mig själv som försökskanin. Allt inspirerat av Tysta tankar. Under en veckas tid ska jag försöka att medvetet ge andra människor mer komplimanger och mindre skit. Hoppas det leder till något bra och synligt resultat.

Veckans kom ihåg är alltså:
Ta ingen skit. Ge ingen skit.

Läs även andra bloggares åsikter om Civilkurage, Lassbo, Blondinbella, missundsamhet