Utan den proximala utvecklingszonen försmäktar jag på denna ö!

Det är så mycket pyssel och pussel. Både med mina egna studier men även med mina barns. Det är på sätt och vis svårt att få alla delar att passa in. Ibland måste man hyvla av kanterna och det är så trist.
Om jag väljer att ta den tid jag har till förfogande mellan lektioner på högskolan till att sitta och plugga på så missar jag det sociala med mina kurskamrater. De som inte har barn är inte alls lika motiverade till att använda all befintlig tid till att plugga på. Oftast väljer de att sitta dagarna innan en tenta och panikpluggar.

Det är inte för mig. Jag har inte den tiden eller så mycket is i magen. Inte heller tror jag att det leder till något man kommer ihåg i det långa loppet.

Samtidigt så saknar jag det sociala. Jag vill ju utvecklas och reflektera över sakernas tillstånd tillsammans med mina studiekamrater. Det är ju en av fördelarna med att inte plugga på distans. Men det sociala finns inte riktigt där den här kursen. Det är synd för jag misstänker att jag lär mig mer på att diskutera med andra som är i ungefär samma situation än om jag bara läser för mig själv.

Buhu! Jag försmäktar utan den proximala utvecklingszonen!

Känslor som sitter kvar...

Jag sitter just nu och går igenom kommentarer från tidigare VFU:er från både mentorer och lärare på högskolan.
Jag fastnar på en kommentar som en lärare på högskolan gav mig efter min absolut första VFU. Inför den så matades vi med att man absolut inte fick vara frånvarande och att det skulle vara allvarligt om vi nu var det. I mitt fall så hände det redan första dagen att de ringde från mina barns förskola om att ett av mina barn var hängigt och hade feber. Då hade jag hunnit med att på plats på min dåvarande partnerskola i ungefär 30 minuter.

Kommentaren som min lärare från högskolan skrev om detta var att "det vore bra om du tar igen detta" då det skulle ge mig fler intryck. Känslan av misslyckande sitter kvar fastän jag inte hade något val i frågan om frånvaro den dagen. Min lärare på högskolan hade naturligtvis rätt om intrycken. Ju fler sådana som man samlar på sig desto bättre men jag undrar vilka känslor jag hade haft om lärarna på högskolan inte hade gått på så väldigt mycket om hur viktigt det var att inte vara borta.

Nu funderar jag över vilka känslor jag själv har cementerat och kommer att cementera i framtiden hos andra. Man kan ju så klart inte styra allt men ändå...

Distansstudier - fantastiskt och problematiskt på samma gång.

Just nu sitter jag och lyssnar på en streamad föreläsning och funderar över distansstudiernas smidighet och problem.

Jag är överlycklig över möjligheten över att kunna pausa föreläsningen för att göra anteckningar och kanske till och med spola tillbaka om jag behöver. Eller varför inte lyssna på det hela igen och igen och igen. Och framförallt när jag själv tycker att det passar.

Däremot är jag inte överförtjust över att jag missar gruppsamtal med mina medstudenter. Att ställa frågor i ett forum på nätet och hoppas på att någon svarar är inte optimalt. Här behövs någon standardisering tycker jag. För annars måste man (oftast är det jag) uppfinna hjulet på nytt och föreslå att man ska "träffas" online på något sätt eller ställa massor med frågor själv för att någon ska haka på.

Jag känner mig ensam som distansstudent men samtidigt är upplägget fantastiskt men det har helt klart även sina nackdelar.

Lär jag mig mer genom mina egna studier som blir djupare eller missar jag något på grund av att den proximala utvecklingszonen blir ytligare om den ens finns?

Med lite snabbt googlande så hittade jag en C-uppsats som rör ämnet. Den lägger jag i mappen på min dropbox som innehåller bra grejer att läsa i framtiden.

Valkval

Nu sitter jag här i mitt varma sovrum och nojjar över framtiden. Antingen så väljer jag att plugga något jag verkligen vill och det med en lärare och föreläsare som är en utav jäkligt få hittills som jag faktiskt både inspirerar och får mig att anstränga mig eller så väljer jag att plugga på distans och få mer tid till mina barn.

Väljer jag kursen med läraren som är en skänk ifrån ovan så får jag på köpet en massa pendlingstimmar och alldeles för långa dagisdagar med mina barn.

Väljer jag att plugga på distans så är jag rädd att jag tappar det sociala men samtidigt känns det smått viktigt med en mjukstart på dagis för min minsta. Alltså inga 07.00 - 17.00 tider. (Tyvärr är det nog även det bästa scenariot) Jag kanske även missar det rent "sociala" som man så ofta gör på distansstudier. Det är svårt att få till bra diskussioner såvida det inte sker via mikrofon och högtalare och då kommer ofta tekniken ivägen istället.

Till saken hör ju även att jag inte är säker på att jag faktiskt får "rätt" lärare. Och även om jag får det så blir det inte hela terminen. Jag skulle ju självklart kunna maila och fråga men det känns på sätt och vis konstigt och dumt.

Ahh svårt svårt svårt. Men egentligen vet jag ju redan nu att jag kommer att välja mina barn. Så jag vet inte ens varför jag hetsar upp mig.

Vill vill vill

Massor av spännande saker händer när man själv inte "kan" vara med. Undrar varför det ofta är så egentligen. Just nu så är det spännande VFU-seminarier på min partnerskola som jag missar. Förmodligen så skulle det gå att få vara med men vill jag verkligen göra det med en liten bebis som riskerar att störa ut allting?

Jag velar fram och tillbaka på just den här punkten. Å ena sidan är det väldigt intressanta saker som ska hanteras men å andra sidan så är jag föräldraledig och stress hanterar jag inte speciellt bra alls just nu. Jag kan inte låta bli att dra några paralleller till Morricas text om att vara bra nog.

Rimliga krav på oss själva och varandra är nog bara förnamnet på vad vi behöver i dagens samhälle.

Kikar jag bland textens kommentarer så inser jag att jag förmodligen kommer att trilla dit på frälsarkomplexet också. Jag säger som min 2-åring när hon har insett det oundvikliga och väljer att kapitulera. Bajskorv!

Hjälpo jag drunknar

Nu i seminarieuppgifter och i läsning för att vara ikapp med föreläsningarna. Förbaskat intressant men inte så bra för övriga aktiviteter.

Eftersom vi vill undvika långa dagar på dagis och helt plötsligt har en pendlingstid på 2 timmar varje dag så blir det inte mycket över till att plugga när det väl är föreläsningar. Det tar lite mer än vad jag trodde att det skulle göra. Balans i roligt och jobbigt behövs och det saknar jag just nu.

Helt enkelt mer skönlitteratur och mindre kurslitteratur

Problem

Man lär sina barn och barn överhuvudtaget genom att visa hur man ska göra snarare än att säga det. Allt enligt det gamla ordspråket "Barn gör inte som man säger utan som man gör"
Slutar det här någonsin? Finns det någon ålder när vuxna eller ungdomar helt enkelt sätter sig ner och kommer fram till att "Ahja nu tänker jag lyssna istället för att se" och när händer detta isåfall?

Oavsett så blir det svårt eftersom det mesta får trista konsekvenser hur man än gör. - Vi försöker visa att man inte behöver köpa allt man ser utan att man kan planera osv. Vi tar med oss lunchlådor till skolan för att spara pengar. Problemet är att det som vi inte lägger ut i pengar får vi betala med tid.

Personligen hade jag hellre betalat lite extra bara för att slippa stressa och lägga tiden på barnen istället och jag kan tänka mig att de funderar massor på varför vi gör som vi gör när det bara leder till att vi är mindre glada och har mindre tid till att leka. Ibland är det lätt att glömma bort vad som är viktigt helt enkelt.s

Ost i håret

Man hamnar i en annan student kategori när man är förälder och student.
Första seminariedagen så hade jag tydligen en bit ost i håret under hälften av seminariet.
I helgen kom jag ihåg det.
Jag har fortfarande inte haft "vett" att skämmas.

Håhå jaja vilken tur att det finns värre saker i mitt liv =)

Läs även andra bloggares åsikter om studera med småbarn

Galen?

Just nu sitter jag och funderar över vilka kurser jag ska söka till tiden när jag är föräldraledig. Det blir mycket att göra. Fast jag gillar att ha saker att göra. Jag har svårt att slappna av tillräckligt och "bara" vara föräldraledig. Jag kan tänka mig att det kanske har att göra med att jag inte märker tillräckliga kontraster och njuter av den tid som är.
Pluggar jag samtidigt så tar jag tillvara på lugna stunder och härliga turer med barnvagn ute i skogen. Pluggar jag inte så ser jag eoner av tid och tvätt som behöver tvättas.

Det är inte helt lätt det där. Men jag gillar distansstudier.

Städning kan man göra en annan dag!

Med tanke på föregående inlägg om att jag har svårt att hinna med så är jag nog överdrivet optimistisk eller möjligtvis lite skruvad när det gäller planering av framtiden.

Min briljanta plan just nu är att hitta distanskurser som inte är alltför betungande att roa mig med under föräldratiden. Kanske inte så hårt som Makroekonomi som jag förvisso behöver för min examen men kanske lite relaterat till den framtida lärarrollen? Om internet och undervisning eller kanske något annat. Just nu känns det intressant och relevant och framförallt möjligt.

För jag kommer inte ifrån det faktum att jag har varit rysligt uttråkad när kolikperioden är över och de små barnen sover och städning kan man göra en annan dag. Någon som har några tips på distanskurser man kan läsa som passar ihop med den framtida lärarrollen? =)

Läs även andra bloggares åsikter om studera med småbarn

Svårt svårt

Just nu sitter jag ensam och studerar/läser kurslitteratur. Mycket kunskap ska in på en liten kurs på 7.5p. Det är synd att den inte är över en längre tid eftersom det inte känns som att någonting hinner diskuteras ordentligt.
Det handlar mest om att läsa.
Svara på frågor
Ha seminarium som är alldeles för korta
Svara på seminariefrågor som är alldeles för enkla
Känner inte folk tillräckligt än för att få till djupare diskussioner kring litteraturen - något jag verkligen saknar men samtidigt så är det gravidtrötthet, småbarn som ska hämtas på dagis och pendlingstider som inte riktigt motiverar att stanna hur länge som helst. Tack och lov att jag och maken kan samåka.


Frustration kort sagt.

Lyxproblem?

Nu har jag till på onsdag på mig att göra en skriftlig uppgift. Det är bara att välja en av 12 frågor och sen skriva 1-2 sidor. I teorin världens enklaste men ingen av dessa 12 talar till mig. Ingen känns intressant på något sätt.

Det borde det göra och helst nu eftersom dagis har stängt på måndag och vi har lyckats fixa en barnvakt ett par timmar idag för att kunna kompensera för förlusten av studietid. Istället så skjuter jag upp det hela. Läser lite mer litteratur och hoppas på att någon av frågorna ska tilltala mig senare.

Anarkism
Fascism
Nazism
Ekologism
och
Feminism

+ lite annat som är ännu mera öppet och man tycker att någon av dessa borde ju kännas mer intressanta än de övriga men nej.

Läs även andra bloggares åsikter om studera med småbarn

Jaha? Nähe!

Skönt och lugnt tänkte jag. Säkert en hel vecka kvar tills nästa seminarium. Ligger bra till läsmässigt.
Ser schemat.
Panik!!
Jag ligger precis i fas. Precis. Det går inte. Inte på grund av något sjukt duktighetssyndrom (som jag i och för sig lider av) utan för att jag inte har råd rent tidsmässigt att inte ligga före. Tänk om barnen blir sjuka så att jag måste vabba.
Mina barn tycker att politiska ideologier är skittråkigt och vill hellre läsa mamma mu eller leka affär. Man kan nog inte begära mer av någon som är två eller snart fyra? De skulle liksom inte acceptera att jag pluggar när jag kan leka med dem. Plugga på kvällen när de sover? Om jag orkar men det klarar jag sällan av om de har varit hemma och är sjuka.

Ahhhmångafulaord! Jag hade ju hellre kunnat ta det lite lugnt men det går ju inte om man vill vara förberedd inför allt och det vill jag ju. Hellre förberedd än världens tentaångest!

Jahaja ikväll blir det till att förbereda morgondagens lunch. Proppa tvättmaskinen full redan nu så att den går att sätta igång på direkten när man vaknar och sen tokläsa. Jag gillar ju att vara förberedd läsmässigt inför föreläsningarna. Då hinner jag med att ställa eventuella frågor osv.
Nu blir det ingen slöläsning av Vonnegut. Inget reflektionsläsande om rummets betydelse för lärandet osv.
Tur att jag har en timmes pendlingstid att utnyttja innan jag är i skolan imorgon.


Läs även andra bloggares åsikter om studera med småbarn

Planering

Nu är det lite galet. Min man och jag pluggar båda två och efter mycket om och men så har vi likadana scheman någotsånär. Det betyder att ingen kan fixa det den andre inte hinner. Inga marginaler alls egentligen. Mest bara stress och samåkning.

Måste komma ihåg:
*Plocka fram kläder kvällen innan.
*Packa väskan kvällen innan bara för att slippa göra det i ren stress på morgonen.
*Plocka fram saker ur frysen som ska tinas + allt som eventuellt ska förberedas så att man hinner laga något som påminner om näringsrik mat. (Potatis går att skala direkt efter frukost. Man bara lägger ner det i vatten och ställer in den i kylskåpet så håller den sig helt okej fram tills på kvällen när man behöver använda den.)
*Uppdatera dagis när schemat ändras.
*Komma ihåg alla papper till dagis, alla papper i skolan, allt som ska läsas och skrivas.
*Komma ihåg att handla mat. Det finns liksom inte tid för det när pendlingsväg till skolan helt plötsligt är en timme enkel riktning.

Jag behöver en examen i logistik bara för att få allting att flyta på =/

Läs även andra bloggares åsikter om studera med småbarn

David mot Goliat

(Eller den lilla människan mot den stora organisationen)

Förra terminen blev det "bråk" och diskussioner om relativt larviga saker. Kurslärarna ansåg att föreläsningarna var så viktiga att de var tvungna att skriva in dem som obligatoriska i kursplanen. Missade man mer än 20% av föreläsningarna så fick man således ett U (underkänt) tillsvidare på kursen oavsett vilka skäl man hade. De människor som missade föreläsningarna hade enbart valet att vänta i ett år för att ta igen de föreläsningar som de hade missat att få närvaro på.

För dig som inte är helt insatt i den "underbara" högskolevärlden så kan jag försöka att översätta lite: En föreläsning är väldigt ofta ett stöd till kurslitteraturen. Kurslitteraturen brukar vara det allra viktigaste och är oftast den del som man senare skriver en tentamen i. Seminarier brukar å andra sidan vara väldigt viktiga då kurslitteraturen ofta ska diskuteras och tänkandet ska problematiseras. Studenten förväntas att vara mycket mer aktiv på ett seminarie än på en föreläsning.

Eftersom kursplanen är kursens viktigaste dokument så gick detta inte att ändra på. Trots ett flertal protester om att föreläsningarna inte bidrog till något nytt samt att vi alla var läskunniga.
Nu kanske någon tänker att det är ju otroligt dumt - en heltidsstudent är ju en heltidsstudent och det är klart att man måste räkna med att studera på heltid.

Vilket är självklart. En heltidsstudent ska studera på heltid men samma student kan även bli sjuk, ha barn som blir sjuka eller helt enkelt lyckas missa föreläsningstillfällen på grund av andra orsaker.
Hur bra anteckningar kan man ta på en föreläsning om man är kräksjuk exempelvis? Ska man tvinga med sina sjuka barn till skolan för att man måste få på papper att man har varit närvarande nog för att skriva ner vad läraren säger? Kan man någonsin vara säker på att de elever som är närvarande i rummet även är närvarande i tanken? Det sista tvivlar jag starkt på.

Förmodligen har det här föreläsningstvånget vuxit fram i takt med lärarnas frustration när eleverna inte har klarat kursen. Tyvärr tror jag inte att ett tvång är en lösning på problemet. Om det nu är ett problem. Det kanske rentav är ett symptom istället?

Ytterligare något att ta med sig i min lärarcontainer.

Men så härligt

Nu ska jag inte klaga eftersom jag har möjligheten att studera under sommaren och därmed göra "det andra livet" enklare. Det är svårt att pussla ihop det hela med sommarjobb när förskolan stänger i 4 veckor (+ kanske 2 veckor till) förvisso erbjuds platser på en förskola inne i stan men det känns som ett sämre alternativ.

Så jag är glad egentligen att jag har chansen att plugga under sommaren men jag kan inte låta bli att gnälla ändå. Om ingen trodde att något skulle kunna bli bättre så hade väl hela världen varit ganska trist ;)

Helt enkelt skulle jag vilja ha chansen att läsa ordinarie kurser under sommartid. Helst på min egen högskola. Nu har jag inte chansen till det helt fullt ut men förhoppningsvis så kan jag tillgodoräkna mig lite av det jag läser. Det andra sura är kurslitteratur och att behöva hosta upp kåravgift till varje högskola där jag läser en liten kurs. Jag hade hoppats på att kunna fjärrlåna det material jag behöver men det ser inte ljust ut när den kurs som kräver flest böcker har hela 155 deltagare =/

Det ska bli spännande att se hur det hela slutar men hittills så är jag bara positiv till det lilla jag har sett av kurserna.

Att studera med små barn #2

Sist jag använde mig av den här rubriken så skrev jag inte så jättepositivt. Men trots det så finns det helt klart fördelar också. Okej att vi inte har jättebra med pengar men samtidigt så behöver inte allting kosta massor heller. Det vi inte har i pengar får vi igen i tid med barnen.

Just den här terminen har vi kunnat lämna våra barn på förskolan i lagom tid till frukost för att sen hämta dem klockan 2 varje dag. Det är en riktigt bra tid att hämta dem på eftersom halva dagen fortfarande återstår. Vi kan hinna spendera hur mycket tid som helst med dem. Något som kanske inte alls är möjligt när man jobbar heltid. Av den anledningen skulle jag vilja rekommendera alla världens småbarnsföräldrar att börja studera om man nu står i valet och kvalet. För någonstans är jag övertygad om att tid är viktigare än pengar. I alla fall om mina barn får välja. =)

Jag vet fortfarande inte hur höstterminen ser ut rent schemamässigt. Jag kommer att få läsa mitt andra ämne då och som jag förstår är det mycket självstudier och 2 lektionspass per vecka ungefär. Förmodligen kommer hämtning och lämning se annorlunda ut men det behöver i alla fall inte bli överdrivet långa och jobbiga dagar på förskolan. Jag är nöjd och mina barn är nöjda.

Läs även andra bloggares åsikter om studera med småbarn

Internet är fantastiskt

Mina barns förskola har sedan ett par månader skickat ut information även med E-post. Jättebra tycker jag eftersom jag är en såndär förälder som ofta glömmer bort att kolla i alla extra små fack och på anslagstavlor.

Jag märker att mina barns pedagoger inte är helt IT-säkra ännu för det händer att de missar att bifoga dokument och liknande. Det stör inte alls utan är bara charmigt att se att även pedagogerna får lära sig nya saker.

Imorse när jag fick det senaste brevet blev jag dessutom extra glad eftersom det var en bild bifogad.

Dubbla roller

Jag tror på det här med dubbla roller. Om inte annat så för min egen utveckling. Jag får liksom se fler än en sida helt gratis. Som när jag läser om dagis och samtidigt har mina barn på ett. Jag får en sån bra överblick över båda rollerna. Hur pedagogerna arbetar på ett rent teoretiskt plan samtidigt som jag får se hur mina barn har det på dagis rent pedagogiskt.

De arbetar med matte och läsning redan på småbarnsavdelningen. Helambitiöst och "stackars barn" tyckte jag innan jag förstod varför. Man behöver inte göra det svårt men bara tack vare att pedagogerna använder vissa begrepp så blir de ju bekanta för barnen. Så enkelt och samtidigt har jag som förälder inte riktigt kommit på det hemma än annat än när jag på morgonen lagom flåshurtigt försöker få barnen att räkna vällingmått med mig. Det vill säga de få gånger då det är jag som gör vällingen.
De vägrar fortfarande och ser lagom sura ut över att deras mamma inte har fattat att det varken är rätt tid eller plats. De vill bara ha sin välling.

Ridå!

Läs även andra bloggares åsikter om dagis, studera med småbarn

Min treåring lär sig att läsa

I skolan har jag tidigare fått studera grundläggande läs och skrivinlärning. Jag har till och med skrivit en väldigt bra tenta i ämnet. Därför är det extra speciellt att dessutom få uppleva det i verkligheten.

Idag när jag lämnade barnen på dagis förskolan så berättar en av fröknarna pedagogerna att min treåring är mer än väldigt intresserad av bokstäver.
De har en liten läsgrupp för de äldsta barnen(5-6 år) på avdelningen som tillsammans med en pedagog sitter och ljudar bokstäver och tittar mycket på ordbilder. Med dem hänger min treåring. Hon har lyckats att knyta ihop sitt första ord efter att hennes pedagog R har ljudat bokstäverna s-o-l.

I skolan har vi fått lära oss vikten av att uppmuntra barns försök med låtsasskrivande och läsning eftersom en positiv attityd till det hela skapar en bättre grogrund.

Mammahjärtat är mäkta stolt och studenten i mig är fascinerad.