David mot Goliat

(Eller den lilla människan mot den stora organisationen)

Förra terminen blev det "bråk" och diskussioner om relativt larviga saker. Kurslärarna ansåg att föreläsningarna var så viktiga att de var tvungna att skriva in dem som obligatoriska i kursplanen. Missade man mer än 20% av föreläsningarna så fick man således ett U (underkänt) tillsvidare på kursen oavsett vilka skäl man hade. De människor som missade föreläsningarna hade enbart valet att vänta i ett år för att ta igen de föreläsningar som de hade missat att få närvaro på.

För dig som inte är helt insatt i den "underbara" högskolevärlden så kan jag försöka att översätta lite: En föreläsning är väldigt ofta ett stöd till kurslitteraturen. Kurslitteraturen brukar vara det allra viktigaste och är oftast den del som man senare skriver en tentamen i. Seminarier brukar å andra sidan vara väldigt viktiga då kurslitteraturen ofta ska diskuteras och tänkandet ska problematiseras. Studenten förväntas att vara mycket mer aktiv på ett seminarie än på en föreläsning.

Eftersom kursplanen är kursens viktigaste dokument så gick detta inte att ändra på. Trots ett flertal protester om att föreläsningarna inte bidrog till något nytt samt att vi alla var läskunniga.
Nu kanske någon tänker att det är ju otroligt dumt - en heltidsstudent är ju en heltidsstudent och det är klart att man måste räkna med att studera på heltid.

Vilket är självklart. En heltidsstudent ska studera på heltid men samma student kan även bli sjuk, ha barn som blir sjuka eller helt enkelt lyckas missa föreläsningstillfällen på grund av andra orsaker.
Hur bra anteckningar kan man ta på en föreläsning om man är kräksjuk exempelvis? Ska man tvinga med sina sjuka barn till skolan för att man måste få på papper att man har varit närvarande nog för att skriva ner vad läraren säger? Kan man någonsin vara säker på att de elever som är närvarande i rummet även är närvarande i tanken? Det sista tvivlar jag starkt på.

Förmodligen har det här föreläsningstvånget vuxit fram i takt med lärarnas frustration när eleverna inte har klarat kursen. Tyvärr tror jag inte att ett tvång är en lösning på problemet. Om det nu är ett problem. Det kanske rentav är ett symptom istället?

Ytterligare något att ta med sig i min lärarcontainer.