Härliga lärare bränner ut sig själva

I helgen så fick jag uppleva det igen. En härlig lärare som brinner för sitt jobb. Men som kanske bränner ut sig själv i samma veva.

Vid sidan av mina högskolestudier så läser jag vissa spridda kurser. En av dem är en matematik kurs på Komvux i staden där jag bor. Eftersom kursen är på distans och den ordinarie läraren är sjuk så uppstod en speciell situation.
I början så var jag inte så orolig. Den ordinarie läraren har jag haft att göra med tidigare och är en av anledningarna till att jag läser kursen på distans. Jag vill helt enkelt ha så lite med personen att göra för att inte förstöra för mig själv (eller för att explodera och göra någon annan ledsen)
Sen blev det en lyckoträff då en annan lärare fick ta över tillfälligt.

Nu i helgen uppstod ett litet problem med min förståelse och jag mailade vikarien med hopp om att få en tid att träffas för att få lite klarhet i det hela. Den underbara vikarien mailade tillbaka i söndags med två ganska utförliga förklaringar som gav mig två angreppspunkter på samma tal. Det hjälpte något oerhört. Dessutom blev jag högst imponerad av att få ett svar en söndag. Ledig tid?

Nu såhär i efterhand är jag lite mer orolig. Om vikarien bränner ut sig... ja vad händer då?

Härliga lärare. Snälla sluta vara så hjälpsamma på eran lediga tid!

Presentation 2

Hej Alla!
Sanna heter jag som sagt.
Jag ska bli lärare. Jag håller på att utvecklas och studerar för att senare jobba som lärare. Lärare är ingenting man bara är utan ett yrke man väldigt aktivt utövar.

Min resa hit i skolvärlden har varit lång och jag har gjort en hel del avstickare.
I början var jag liten och stjärnögd. Jag lärde mig saker för att jag såg att det gjorde folk glada. Jag var bland de bästa i klassen och snabbast på allt vilket tyvärr sitter kvar idag eftersom jag har stora problem med att fullfölja vissa uppgifter fullt ut.
När allt annat i mitt liv blev problematiskt gick det ut över min skolgång och jag ville inte längre göra andra glada. (Tur det eftersom jag förmodligen hade slutat som jurist eller läkare och det hade inte gjort mig glad idag) Jag började skolka massor och var allmänt obstinat. Mina betyg räckte inte för att komma in på ett vanligt program på gymnasiet utan jag hamnade istället på det individuella programmet.

Väl på IV var de två ansvariga lärarna väldigt imponerade av mina förkunskaper och anordnade istället så att jag fick en fribiljett till valfritt program på gymnasiet. De ville ju helst att jag skulle välja natur (eftersom de tyckte att jag var smart och enligt dem så var det där smarta människor hamnade). Hade dessa två lärare sett mig som jag var hade de nog förstått att jag inte alls var redo för att göra något sådant. Jag hade en hel del "issues" att reda ut och ett år på IV hade inte varit dumt. Istället blev min självdestruktion värre och allting eskalerade tills jag hoppade av i tvåan på gymnasiet med ett VG i historia och resten ofullständiga betyg.

Det var en riktigt bra händelse eftersom det gav mig tid att tänka ut vad jag själv ville. Något jag tidigare inte hade blivit uppmuntrad till att göra. Jag skaffade mig egna mål och har sedan dess målmedvetet lärt mig saker för min egen del. Tack vare all tid jag fick för att tänka så läste jag in hela gymnasiet på komvux och fick dessutom en massa bonuskunskap om människor eftersom Komvuxvärlden är allt annat än homogen.