Dröm om Björklund

Inatt så hade jag ytterligare en spännande dröm. Bland annat drömde jag att jag skrev ett brev till Jan Björklund. Det var inget argt brev utan snarare ett brev som förklarade min syn hur skolan borde vara och varför. Jag tror till och med att jag var väldigt personlig i min inledning. Det var något i stil med "Käre Jan eller får jag kalla dig Janne?"

I ärlighetens namn - bara för att någon har idéer som inte verkar så genomtänka - får eller bör man verkligen skriva en massa elakheter? Hur stor är chansen att den personen lyssnar på ens tankar och åsikter och inte går i någon slags mental försvarsställning?
Janne är väl också människa? Trots att han är en offentlig person. Det är nog svårt både för honom och för alla oss andra att skilja de två delarna åt. Frågan är om de två delarna faktiskt borde vara så åtskiljda egentligen? Det kanske är riktigt dumt att tänka på dem som två delar istället för en.

Någon gång, förhoppningsvis snart, så ska jag skriva ett brev till Janne. Ett riktigt brev där jag förklarar min syn på hur skolan borde vara. Det är en skrivuppgift på riktigt. En som har både en genomtänkt mottagare och ett genomtänkt budskap. Då blir inte heller själva tanken på struktur så främmande och dum. Jag undrar om han kommer att svara ;)

Läs även andra bloggares åsikter om den svenska skolan, mobbning, människosyn, Jan Björklund

Min sjuka dröm

I morse när jag vaknade så var jag skitarg. Jag skulle precis skälla ut en lärare(som inte existerar) på högskolan som hade betett sig som en skit mot en av mina klasskamrater och mig på en föreläsning.
Läraren ifråga hade verkligen kränkt min kamrat och förolämpat mig inför hela klassen. Härligt nog så agerade jag ordentligt i drömmen, ställde mig upp och sa ifrån när min kamrat blev kränkt och tog ingen skit när jag själv blev förolämpad. Det trista var att i min dröm så reagerade ingen annan utom jag. Det var en läskig känsla.

Jag höll som bäst på att författa ett argt brev till Studentkåren om läraren ifråga när jag blev väckt av mina underbara barn. Det tog ett tag att ställa om och förstå att det hela bara var en dröm.

Det fick mig återigen att inse vilken otrolig makt en lärare kan ha. Det gäller att passa sig.

Läs även andra bloggares åsikter om drömmar, skolan, kränkning, civilkurage, människosyn,