lördag 28 januari 2012

Första besöket på nya partnerskolan.

Igår var första besöket på min, för terminen nya, partnerskola.

Jag var beredd på att det skulle vara annorlunda men inte SÅ annorlunda.
Högstadiet är en helt annan kaka än gymnasiet. Eleverna är på vissa sätt så mycket mer barn och lärarens fostrande roll är mer tydlig. Språket är annorlunda. Både elevernas och lärarnas. Lärarnas är förenklande och elevernas är provocerande. Fitta, hora och slyna hann jag höra från samma kille på mindre än 2 minuter. Det intressanta var att han inte riktade det åt en person. Utan bara rätt ut i luften. Se mig helt enkelt.

Jag funderar vad det behovet beror på. Blir dagens ungdomar inte sedda tillräckligt för att dagens vuxna är för upptagna att ge dem uppmärksamhet? Blir de sedda men har de ett större behov? (Ja jag är fullt medveten om att jag har gjort grova generaliseringar här. Allt för att förenkla det hela.)

Det var i alla fall en positiv upplevelse. Högst ovant och med många många intryck.

onsdag 25 januari 2012

Ljuset i tunneln?

Okej. Nu ser det lite ljusare ut. Eller annorlunda.
Nu har jag en ny partnerskola. Tillfällig för just den här terminen. En grundskola och inte en gymnasieskola. En sk. problemskola om man ska tro på medierna.
Jag är helt övertygad om att jag kommer att få lära mig massor. Dels om konflikthantering men också en hel del om hur man hanterar elevers särskilda behov och tillgodoser dessa. Dessutom så får jag lite mer inblick i hur det är på ett stadium av skolan som inte är frivilligt.

För det är skillnad på gymnasiet och på högstadiet. Bara en sådan sak som känslan av frivillighet. Det är lite magiskt på sätt och vis.

Tydligen kommer merparten av oss som är lärarstudenter och som får kompetens för både gymnasium och högstadiet att hamna på högstadiet. Det känns logiskt eftersom jag antar att det finns fler högstadieskolor än vad det finns gymnasium.

Just nu pratar vi om lektionsplanering och innehåll på seminarierna på högskolan. Återigen slås jag av hur dubbelt allt blir. Elevsynen som vi diskuterar på högskolan kan man samtidigt se att det tänkandet inte riktigt håller fullt ut. Vi högskolestudenter är också elever. Jag slås ofta av vilken negativ upplevelse det är att vara student. Föreläsare kan nonchalant ändra tider på föreläsningar utan att bry sig om hur det kan påverka studenterna. Helt plötsligt finns det med obligatoriska studiebesök med på schemat trots att kursplanen inte beskriver något sådant. Eller lärare som gillar att höra sig själva prata så mycket att de mer än gärna dominerar samtalsutrymmet i diskussioner på seminarier som ska vara examinerande. Trots att studenterna mer än gärna pratar. Eller varför inte lärare som ser det stora i att presentera sig själva alldeles utförligt men som glömmer bort att låta eleverna göra samma sak. Anmärkningsvärt när gruppen är färre än 12 kan man tycka.

Jaja. Det kunde varit värre. Men att på allvar prata om en god elevsyn och vikten av respekt för de individer som man handleder eller är lärare för är bara illa om man inte kan göra samma sak som lärare på högskolan.

tisdag 17 januari 2012

Skjut mig hellre än att ge mig en handledare som inte vill handleda mig.

Dåligt förberedd.

Haha jag trodde att jag var dåligt förberedd på att få lämna min lilla distanspluggsbubbla. Jag har oroat mig för både pendling, barnens tider på dagis och huuuur det ska gå med näringsintaget.
Hade jag vetat att både högskolan och min partnerskola där jag ska gå på VFU var sämre beredda än jag så hade jag naturligtvis sparat på energin. För det är inget problem att pendla, barnen överlever någon sen dag i veckan på dagis och det är okej med hämtpizza om man nu måste.

Men här står jag en vecka innan kursstart (och VFU-start) och vet inte om jag ens har en handledare eller vilken kurslitteratur jag ska ha. Det rimmar illa med tanke på att jag har ett seminarium om mindre än en vecka och ska ut på VFU mindre än en vecka. Tack för den!

Nu hoppas jag att det hela löser sig. Jag har en acceptabel lösning skissad framför mig. Men den kan skita sig av olika anledningar. Eventuella intressekonflikter är en utav dem. Oh well. Vad gör man inte för att få lära sig saker? Att man inte kan få allt är så otroligt tydligt just nu. Men ärligt talat ska jag verkligen behöva kompromissa bort att få en handledare som vill handleda och som brinner för sitt ämne för att jag råkar känna någon som jobbar på skolan som kan fungera som en perfekt backupplan?