Saknad

Jag saknar att studera men uppskattar att få en paus och samla tankarna. Jag behöver mer tid för reflektion men hur schemalägger man sånt egentligen? Skulle dagis acceptera att jag hämtar barnen senare än vanligt eftersom "jag har en sån jäkla bra reflektion på gång just nu." ?

Det är klart att man kan reflektera när man gör annat också. Oftast gör jag det när jag samtidigt lagar mat men hur enkelt är det att få ner det på papper just då för att bevisa att det har hänt? Ofta är det ju så med lärarstudierna. Man ska reflektera över saker i uppsatser. "Först tänkte jag såhär men sen så kom jag på andra tankar..."

Jag har svårt för att skriva på det sättet eller att ens tänka på det sättet. Det tar emot helt enkelt. Jag är ju samtidigt som jag tänker och reflekterandet sker automatiskt hela tiden. Då är det bra svårt att först stänga av automatiken för att sen få ner det på papper.

Hur jag än gör så blir det alldeles förenklat. Jag kan inte låta bli att dra paralleller till olika saker jag har sett i "verkligheten" vad gäller prov och allt annat som rör individernas försök till att visa att de besitter en viss kunskap. Andra grejer kommer helt enkelt ivägen för visandet och allting är för förenklat.

Fredagstenta

Tycker ofantligt synd om mig själv idag. Tenta på en fredag och jag är alldeles för gravid för att fungera ordentligt. Argh varför vet man aldrig innan hur man mår? Då hade jag definitivt tagit chansen att vara föräldraledig redan nu.

Tur nog så är det bara 3 obligatoriska seminarium per kursdel + en tenta och det betyder att jag borde hinna med även nästa 7.5p kurs.

Csn - you aint going to get no nothing on me. (Förutom användandet av alldeles galet många negationer)

Tentaresultat (=

Man borde egentligen inte alls titta på nyinkommna tentaresultat precis innan man ska skriva nästa tenta men det är svårt att låta bli.

Appropå hela diskussionen angående prov så funderar jag över mitt resultat. Ämnet känner jag mig mer än bekväm med men resultatet jag fick säger något helt annat. Det får mig inte att ifrågasätta mina egna kunskaper utan snarare hur jag har tolkat frågorna och hur pass väl jag har besvarat dem och inte att glömma: hur läraren som rättade lyckades tolka mina svar.

Alltså:

Min tolkning av frågan
+
hur väl jag har svarat
+
hur läraren tolkar mitt svar
=
ganska mycket som kan gå fel.

Skriftliga prov är inte helt optimala. Det trista är att det är alldeles för lätt att acceptera provresultatet som ett slags kvitto på vad jag kan. Lite ungefär som när jag var yngre och läste matte. Räkna ut ett tal och sen kolla i facit för att se om jag fick samma och därmed hade gjort "rätt". Att det överhuvudtaget kunde stå fel i facit var ingenting jag reflekterade över när jag var yngre och det är jag lite ledsen över att mina lärare inte berättade eller reflekterade vidare över. Jag är kort sagt skitledsen över att jag inte fick ha en lärare som Anne-Marie Körling. Speciellt vad gäller matematiken. För det är viktigt att diskutera skillnader och varför och allt annat.


Jag nöjer mig just nu med slutsatsen att proven inte har med undervisningen att göra. Prov är till största delen av ondo när det kommer till undervisning. Något som görs på grund av statistiska skäl och för att någon vill kunna utvärdera undervisningen i sig på enklaste sätt. Det är bara synd att denna utvärdering blir helt skev och "fel".

En rubriks kub

Lite så ser jag just nu på min lärarutbildning. Det liknar en rubriks kub fast med en massa olika småproblem som är ihopkopplade med varandra.

Jag funderar över en massa saker såsom - hur får man sina elever engagerade i sitt eget lärande? Den bästa motivationen hänger ju ihop med ett engagemang och ett sätt att bli engagerad är att få chansen att vara med och påverka. Men för att verkligen vara med och påverka så måste man bry sig och det gör man ju inte om man inte är motiverad.

Cirkelresonemang som gör mig mest frustrerad. Då snurrar jag lite på kuben och tittar på något annat. Prov och betygssättning. De flesta barn och ungdomar jag kommer i kontakt med har en hangup på att man blir betygssatt efter vad man presterar på ett skriftligt prov efter vissa normer och regler. - Det känns lite som att en hel generation (minst) är förlorad och har ett trist förhållningssätt till lärande och kunskap. Å andra sidan kan man inte undgå att se varför när man funderar över hur läroplaner ställer sig till betyg och uppvisad kunskap.
Andelen rätt svar på ett skriftligt prov är mätbart på det enklaste sätt och går inte att argumentera om oftast.

Tyvärr =/

Proximal zone of development

Jag gillar PZD eller den Proximala utvecklingszonen som tanke men ibland så får det mig även att känna mig otroligt otillräcklig.

Som idag när barnen är bortlånade till morfar och jag och min bättre hälft sitter och tentapluggar i varsitt rum. Min bättre hälft studerar bland annat en mattekurs vilket är långt ifrån min starkaste sida. Nyss så ropade han något och lät glad och jag förstod inte ens hälften. Men jag försökte vara lite uppmuntrande sådär som man kan vara utan att vara med.

Men det dåliga samvetet kommer fortfarande. Jag kan inte hjälpa honom och bli hans mattepzd. Jag är det näst bästa i det här fallet. Jajaja tur att man inte behöver vara allt.

Tenta tankar

Tentan i fredags gick snabbt. Jag var kanske inte helt överens med hur frågorna var ställda. Frågor såsom "Kollar läraren enbart att jag har läst i litteraturen nu eller har han någon djupare baktanke" var en av flera ofta återkommande frågor i mitt huvud.

Tentan var inte heller speciellt stor vilket ibland gör mig lättad och ibland lite nervös. Hälften brukar vara godkänt och är det få frågor och ett stort ämne så gäller det att man har koll på allt. Överhuvudtaget är det svårt med olika lärare och deras prov. Ju fler gånger man gör tentor för samma lärare desto mer lär man sig hur just den personen förväntar sig att man ska skriva och hur det hela rättas. Helst skulle man behöva en förkurs i tentaskrivande för varje examinerande lärare. Då slipper man i alla fall misslyckas eller få sämre betyg på grund av ovana eller missförstånd. Håhåjaja i en perfekt värld...

Det är stor skillnad att skriva tentor på den ort jag skrev tentorna på nu. På den förra orten så är det trevliga pensionärer som är tentavakter. De har med sig korsord och fika och tyvärr ingen större koll på tillåtna hjälpmedel och dylikt. Det har jag inte dragit nytta av personligen men jag kan tänka mig att det finns tillfällen då det kan bli väldigt orättvisa skillnader.

På orten jag skrev i fredags så var allting annorlunda. Istället för pigga pensionärer så var det människor som inte var över 50. De patrullerade längs med gångarna och inga kurser fick skriva bredvid varandra utan det var tvunget att ha en annan kursrad emellan. Det blev genast lite mera nervöst.

Fast på soffan

Just nu är jag fast på soffan med vissa kroppsdelar i högläge. Allt gör fantastiskt ont och jag inser våndan av att jag ständigt vägrar skriva ut det studiematerial som finns elektroniskt. Jag hade behövt att ha allt på papper nu eftersom jag är förpassad till en sidoliggandes position och då hjälper det inte med att man har världens minsta dator oavsett hur bra den är. Jag har en tenta på fredag och alla exempel + mina anteckningar finns bara elektroniskt.

Trött blir jag på mig själv och nu mer än vanligt. Annars lever jag gärna i ett papperslöst samhälle.

Självskryt?

Jag fick beskedet igår att jag hade klarat den läskigaste tentan. Den om lingvistik. Inte med den marginal jag hade förväntat mig med tanke på hur bra det kändes att skriva den men det kanske å andra sidan gjorde att jag inte tog tentan på ett så stort allvar heller. Oavsett så slapp jag all ångest som ofta är förknippat med tentor och det i sig var skönt. Jag har aldrig haft det problemet att allt bara låser sig eller att jag får ren tentaångest men jag vet många människor som lider av det. Jag förstår aldrig varför heller eftersom det alltid handlar om smarta personer som oftast är mer än kapabla. Fast de kanske inte vill misslyckas på grund av just det och därför blir det stora problem.

Ju högre upp man befinner sig så väntar ett större fall eller?

Jahaja

Nu har jag förmodligen skrivit ett U (underkänt) på min första tenta någonsin. Det känns faktiskt helt okej. Dels för att jag kunde ha pluggat mycket mer, för att jag har feber idag och framförallt för att jag precis fick ett glatt besked på studentmailen. Jag har på mitt första försök klarat den läskiga tentan från förra terminen som nästan ingen klarade alls. Det gör mig glad för det visar att jag är på rätt spår.

Mitt syfte med att skriva den var dessutom annorlunda mot andra tentor. Uppgiften var mycket mer löst formulerad och fokus låg på mina egna tankar och hur de förhåller sig till styrdokumenten snarare än vad styrdokumenten säger. Det tror jag hjälpte en hel del för min motivering.

De senaste dagarna har jag funderat mycket på prov och betyg. Jag skriver lite mer om det senare. Nu ska här firas med en alvedon och sängsovande.

Urkund skrämmer mig

Jag vet inte riktigt varför men Urkund skrämmer skiten ur mig. Det är inte logiskt och jag skulle aldrig fuska eller plagiera en uppsats men Urkund skrämmer verkligen skiten ur mig. Mardrömsscenariot är att jag har lyckats att skriva alldeles för likt någon annan utan att ha plagierat. Det kanske låter helt konstigt men om en det finns ens en pytteliten chans att en mängd apor med skrivmaskiner antas kunna skriva Shakespeares samlade verk så borde väl jag kunna skriva något som liknar någon annans arbete?

Eller hur stor är chansen att man parafraserar för nära? Det måste ju hända alla ganska ofta men hur ofta går sånt till disciplinnämnden? Sånt får man aldrig veta.
Disciplinnämnden verkar dessutom hemsk skrämmande och farlig. Eller inte egentligen. Förra terminen hade jag en lärare som satt i disciplinnämnden och hon var riktigt trevlig. Men man vet ju aldrig.

Läs även andra bloggares åsikter om Urkund

Problem med krockande intressen

Jag stöter ofta på ett problem när jag lär mig nya saker. Intresset växer och jag vill lära mig mer. Följdaktligen utvidgar jag mina kunskaper bland annat genom att läsa böcker.
Som ett exempel på detta kan jag ta litteraturkursen förra året. Då läste vi ett flertal böcker men en hade en rad olika skönlitterära referenser som jag aldrig hade läst. Jag tog mig igenom samtliga vilket kanske inte ökade min förståelse för boken och det tog mycket tid. Tid är en lyx man egentligen inte har som student.

Mina lärare ser det nog inte på samma sätt. De skulle förmodligen vara glada över att jag finner nuvarande uppsatsområde intressant och vill fördjupa mina kunskaper ytterligare. Men det här ställer verkligen till med problem för mig eftersom jag inte har tid. Jag vill ju kunna lämna in min uppsats i tid. Mest för att jag vill vara säker på att få poängen för kursen. Istället för att göra det enkelt för mig så plågar jag mig själv genom att låna dubbelt så många böcker som vi behöver ha med. Bra gjort Sanna. Det hade du verkligen tid med!

Inga poäng betyder inga pengar från CSN. Inga pengar från CSN betyder ingen mat till mina barn. Säga vad man vill om att vilja lära sig men jag är säker på att mat kommer före utbildning på Maslows behovstrappa.

Uppsatsgnäll

Det är intressant att läsa alla dessa böcker och utvecklas rent tankemässigt men när tankarna väl är tänkta så är det svårt för mig att få ner dem på papper. Jag vill ju genast vidare till nästa. Det är ju den här detaljen med att visa vad jag har lärt mig. Men det vill jag ju inte slösa tid på - jag vill ju lära mig nästa sak.

Skolans 15 arbetsdagar för att rätta tentor är lite för långt för att jag ska kunna ta till mig den respons jag får av examinerande lärare på min hemtenta. I realiteten är det ju ännu längre sen jag skrev uppsatsen och tillåmed längre än så sen jag tänkte tankarna. Den sista tiden innan inlämning går ju dessutom till att peta i ren formalia. Det är frustrerande. I och med att jag får denna respons på tankar som är gamla och sedan länge reviderade så känns det inte alls aktuellt. Samtidigt förstår jag att det är svårt att rätta 30 tentor för en klass + kanske en massa andra grejer på kort tid. Det är nog dessutom svårt för någon annan att göra det åt läraren.

Ytterligare ett sätt där kontrollsystemet sätter käppar i hjulet för mänsklighetens framfart. Eller i alla fall saktar ner kugghjulen en aning.

Tenta

Happ nu har vi precis haft en salstenta i ämnet läs och skrivinlärning. Det var en massa andra saker dessutom som kanske inte riktigt hör till läs och skrivinlärning utan snarare rent lärande och kunskapssynen.
Olika syner på kunskap och lärande till exempel eller olika klassrumsmiljöer.
Tyvärr överträffar oftast aldrig dikten verkligheten i mina studier. Det som står i böckerna och som de flesta av våre föreläsare framhärdar som det bästa sättet att lära ut på är det sätt som de själva sällan eller aldrig använder i våra föreläsningssalar.
Det strider väl kanske lite mot själva "learning by doing" tankarna. Förhoppningsvis kommer vi ihåg hur dumt det är och gör tvärt emot. Tyvärr tror jag inte att det kommer att bli så.

Trots alla förhärliganden om hur bra A-miljön är och hur viktigt ett flerstämmigt klassrum är så verkar det vara ett genomgående drag i de flesta av våra föreläsares ögon att riktig kunskap är något som överlämnas från föreläsaren och tas emot av studenten.
Det absolut tråkigaste jag vet är att sitta på föreläsningar och passivt ta anteckningar. Dels för att vi ofta ska läsa in en massa litteratur innan och sen så slutar det så ofta med att föreläsaren inte tar upp något annat än det vi precis har läst innan. Det blir lite mycket kaka på kaka.

Dessutom är det trist eftersom det inte alltid finns tid för frågor eftersom vi är så många studenter som vill fråga saker.

Tack och lov så är det inte alltid tråkiga föreläsningar. Vi har även en hel del intressanta temadagar och andra seminarium där arbetsformerna varierar.

Läs även andra bloggares åsikter om tenta, kunskapssyn

Tentaångest 4

Nu är exan inlämnad och bara väntan återstår. Men det är skönt för nu är det out of my hands.

En sak som jag har funderat lite på mellan varven är det är med människors fixering vid tillväxt. Allting ska alltid bli bättre, större eller högre. Vadan detta? Det är ju helt sjukt egentligen att företag hela tiden förväntar sig en ekonomisk tillväxt. Att om man går lika eller lite back så är det jättehemskt. Ingenting är statiskt utan allt måste förändras och det kan inte bli bättre hela tiden. Hur skulle det se ut då? Alla skulle glida omkring med colgate flin och gymma hela tiden. Låter inte roligt alls. Skämt åsido. Tillväxt hela tiden låter inte som en naturlig sak. Det måste finnas en balans i allt.

Samma med skolans resultat. Det är orimligt att tro att just den svenska skolan hela tiden ska prestera bättre och bättre men att inget annat land gör något för att höja just sina egna resultat.
Att det går sämre och sämre för Sverige rent resultatmässigt tjatas det om hela tiden. Allt baseras naturligtvis på statistik men det är bara siffror. Siffror man dessutom kan tolka. Alltså ingen exakt vetenskap om den inte ställs mot en massa andra saker. Det börjar att bli trist att läsa morgontidningarna nu. (För närvarande har jag 2 =)

Läs även andra bloggares åsikter om den svenska skolan, skolan,

Tentaångest 3

Jag sitter här och skriver om allt som jag skrev igår eftersom min dator beslöt sig för att gömma det. (Ja jag vet att en dator bara gör det man säger åt den men det är enklare att skylla på den än att själv behöva ta på sig skulden) Det är ingen fara egenligen eftersom jag vet vad jag skulle skriva och hur. Förmodligen blev det till och med bättre. Jag känner en viss press på mig eftersom min basgrupp gemensamt har beslutat att vi ska ha en amatör ventilering i grupp. Allt för att vi ska lära oss av det hela mer. Vi har ju redan haft en ventilering men då var alla långt ifrån klara. Förhoppningsvis lär vi oss mer nu och får mer synpunkter än vad vi fick då.

Vi får lätt någon slags anti-hybris när läraren är med och betygssätter det som vi ska göra. Men å andra sidan kommer den här ventileringen att bli bättre just eftersom vårat syfte med den inte är att få godkänt på att opponera utan för att vi gemensamt har bestämt oss för att hjälpa varandra.

Tentaångest 2

Nu sitter jag här med bara en vecka på mig. Inga lektioner under tiden så det är rätt mycket tid. Tyvärr hinner jag tvivla på mig själv flera gånger om. Inte för att ett U skulle vara förödande men det skulle vara jobbigt att inte bli klar. - Det går ju helt stick i stäv med att lära för framtiden. Allt jag upplever just nu är stress. Jag måste bli klar med min hemtenta för att slippa ha den hängandes. Det spelar mindre roll vad jag lär mig och större roll att jag inte halkar efter så att resterande kurser blir lidande så att mitt studieresultat blir så kasst att jag inte kan få låna pengar från CSN resterande tid.
Det går ju stick i stäv mot vad skolan ska göra. Det här med att kräva resultat är med andra ord ganska dumt om man verkligen vill vara säker på att folk lär sig saker. Å andra sidan så förstår jag att det behövs ngn slags kontroll för att folk inte bara ska gå och dröna.

Undrar om det inte finns ett bättre sätt att lösa det hela på?

Den mångtydiga skolan.

I tentan jag håller på och skriver så har finns antologin "Den mångtydiga skolan" på listan över referenslitteratur. Den är så otroligt bra. Så många kloka inslag och den ger upphov till en massa tankar som jag behöver för att ta mig framåt.

Bland annat så tar ett kapitel upp det här med nynazism i skolan. Hur ska man som lärare bemöta sånt? Att visa minoritetsgrupper respekt och bemöta dem på ett bra sätt verkar självklart för alla tills man kommer till just människor med grader av främlingsfientliga åsikter. Den viktigaste frågan borde handla om hur läraren ska kunna främja elevens bästa. Då kan man ju inte rikigt bara klampa in och deklarera att all främlingsfientlighet är av ondo eftersom det snarare leder till en ökad alienering än något annat.

Vad ligger egentligen i en främlingsfientlig elevs bästa? Det är en så otroligt bra fråga egentligen. Jag är uppfostrad till att alltid se främlingsfientlighet som något negativt och min första tanke är att vilja diskutera ämnet med eleven. Det förmodade resultatet skulle nog inte vara det jag egentligen vill åstadkomma dock. Förmodligen skulle jag bara skrämma eleven ifråga och göra denne ännu mindre benägen att överväga sin ståndpunkt.

Det här med främlingsfientlighet är ju riktigt svårt eftersom det samtidigt är både anti-demokratiskt och en fri tanke. Tankefriheten är ju något att värna om. Samtidigt har jag har svårt att se det som hälsosam tanke, att vara främlingsfientlig. Både för "främlingarna"och för ens egen del. Utan "främlingar" som ger oss nya tankar skulle vi aldrig ta oss framåt. Olikhet och mångfald är bra just av den anledningen eftersom det annars kanske skulle vara svårt att utvecklas. I en homogen grupp så händer det inte mycket nytt. Samtidigt kan jag inte låta bli att tro att det hela handlar om rädsla för förändringar. Vissa människor ser förändringar som något dåligt och andra ser det som något bra. Själv är jag rädd för förändringar men min handledare diskuterade just det ämnet med mig och hennes argument var vettiga. Staticitet är inget naturligt tillstånd. Allting förändras. Man får helt enkelt försöka att acceptera det.

Läs även andra bloggares åsikter om främlingsfientlighet, nynazism, skolan, tenta, värdegrund

Tentaångest

Det är så konstigt. Trots att jag precis har fått tillbaka den första tentan med betyg: godkänt och trots att jag vet att jag inte skriver alltför taskigt och att min analyserande förmåga ofta får väldigt bra kommentarer så blir jag lika orolig varje gång. Jag har hela 2 veckor på mig innan nästa ska in och jag är redan halvvägs men likväl så är jag jätteorolig samtidigt som jag skjuter upp skrivandet hela tiden.
Men det kanske är bar. Förhoppningsvis kommer jag att kunna hantera mina framtida elever som blir likadana när det gäller prov och uppsatser. Man måste inte prestera perfekt varje gång och jag tror att en lärare kan påverka mycket för hur en elev känner angående prov och uppsatser. Speciellt alla vi som inte kan låta bli att oroa oss.

Dagens ungdom (eller alla egentligen) är ju tillräckligt stressade av att bara leva som det är idag utan att man ska behöva oroa sig i onödan.

*Fetmarkering av text för att jag ska förstå att jag är dum i huvudet som oroar mig.
Läs även andra bloggares åsikter om lärare, lärdomar, skolan, tenta, prov, uppsats