söndag 31 januari 2010

Vill vill vill

Massor av spännande saker händer när man själv inte "kan" vara med. Undrar varför det ofta är så egentligen. Just nu så är det spännande VFU-seminarier på min partnerskola som jag missar. Förmodligen så skulle det gå att få vara med men vill jag verkligen göra det med en liten bebis som riskerar att störa ut allting?

Jag velar fram och tillbaka på just den här punkten. Å ena sidan är det väldigt intressanta saker som ska hanteras men å andra sidan så är jag föräldraledig och stress hanterar jag inte speciellt bra alls just nu. Jag kan inte låta bli att dra några paralleller till Morricas text om att vara bra nog.

Rimliga krav på oss själva och varandra är nog bara förnamnet på vad vi behöver i dagens samhälle.

Kikar jag bland textens kommentarer så inser jag att jag förmodligen kommer att trilla dit på frälsarkomplexet också. Jag säger som min 2-åring när hon har insett det oundvikliga och väljer att kapitulera. Bajskorv!

torsdag 21 januari 2010

Framtida övning?

En tanke slog mig precis när jag surfade runt på en kurshemsida. Det finns en uppsjö av olika uppsatshemsidor. Kanske kan man använda sig av dessa inom undervisningen. Varför inte exempelvis låta eleverna välja en uppsats som någon annan har skrivit och sedan komma med egna förslag på förbättringar. Dels så kanske de kan lära sig att mer kritiskt börja granska texter både sina egna och andras och dels så kanske det sår ett embryo eller två till att arbeta mer med sitt skriftliga språk.

Kanske exempelvis gruppövningar där språket diskuteras - hur uppfattar alla gruppdeltagare innehållet osv. Finns det ord som inte alla förstår och hur kan man skriva om meningar? Eller varför inte en diskussion om vad som är plagiat eller bara en ren "nu kollar vi källorna och ser om vi skulle ha gjort på samma sätt"

Jaja den här ska jag spara på till framtiden. Kanske kommer jag att tycka att det är en lika bra idé då?

lördag 16 januari 2010

Shit pommes

Nu vet jag varken ut eller in. Min granne/väninna som råkar vara lärare berättade nyligen om en situation som hade uppstått på hennes mans jobb. (Han råkar också vara lärare)

2 olika kommunala högstadieskolor har slagits ihop och det har sparkats folk ur gamla arbetslag och lärare från de olika skolorna har fått skapa nya arbetslag. Inte helt konfliktfritt kan man tänka sig.

I alla fall så har det uppstått konflikter bland lärarkollegorna när det kommer till vikarier. Den ena traditionen från den ena skolan har varit att man alltid ringer in vikarier när någon är sjuk och den andra skolan hade som tradition att man aldrig skulle göra det utan att lärarna alltid gick in och vikarierade för varandra.

Jag har riktigt svårt att välja vilket ben jag står på. Å ena sidan är det dyrt med vikarier men kostnaden kommer man inte undan även om det är lärarna som hoppar in och vikarierar för varandra. Inte för att skolan blir fattigare på pengar på direkten men hur roligt kan det vara att jobba utan att få betalt för det?

Istället tänker jag mig att de lärare som hoppar in för sina kollegor på sätt och vis betalar med sig själva. Det finns nog en rimlig gräns för hur mycket övertid man kan göra och fortfarande må bra och fungera.

Hur bra fungerar en trött och slutkörd lärare?

tisdag 12 januari 2010

Jag lever fortfarande

Just nu slits jag mellan att vilja vara föräldraledig på heltid och vara föräldraledig och samtidigt läsa några kurser.Lite för att jag känner mig rädd för att tappa studiemotivationen men mest för att jag tröttnar snabbt på att rota runt hemma och har aldrig förstått det här med öppen förskola.

Det är ju egentligen en rolig tanke. Jag kanske själv behöver skolas in på det här med den öppna förskolan och att vara föräldraledig. Återigen en reflektion som får mig att fundera över hur många barn det är som skulle vilja göra annorlunda mot hur de förväntas att göra.

Det blir så ... dumt. När man är liten så förväntas man alldeles för ofta att rätta in sig i ledet men man ska inte göra det som vuxen på samma sätt utan då förväntas man att tänka själv. Hur ska det gå ihop egentligen?