Nu vet jag varken ut eller in. Min granne/väninna som råkar vara lärare berättade nyligen om en situation som hade uppstått på hennes mans jobb. (Han råkar också vara lärare)
2 olika kommunala högstadieskolor har slagits ihop och det har sparkats folk ur gamla arbetslag och lärare från de olika skolorna har fått skapa nya arbetslag. Inte helt konfliktfritt kan man tänka sig.
I alla fall så har det uppstått konflikter bland lärarkollegorna när det kommer till vikarier. Den ena traditionen från den ena skolan har varit att man alltid ringer in vikarier när någon är sjuk och den andra skolan hade som tradition att man aldrig skulle göra det utan att lärarna alltid gick in och vikarierade för varandra.
Jag har riktigt svårt att välja vilket ben jag står på. Å ena sidan är det dyrt med vikarier men kostnaden kommer man inte undan även om det är lärarna som hoppar in och vikarierar för varandra. Inte för att skolan blir fattigare på pengar på direkten men hur roligt kan det vara att jobba utan att få betalt för det?
Istället tänker jag mig att de lärare som hoppar in för sina kollegor på sätt och vis betalar med sig själva. Det finns nog en rimlig gräns för hur mycket övertid man kan göra och fortfarande må bra och fungera.
Hur bra fungerar en trött och slutkörd lärare?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Å tredje sidan - om man i ett arbetslag vikarierar för varandra får eleverna en kvalitativ lektion med en lärare som känner dem och vet vad de jobbar med, istället för att ägna en lektion eller en vecka åt att testa en vikaries gränser.
Å fjärde sidan berövas nyutbildade lärare en chans att bygga kontaktnät och visa upp sig.
Det är ingen självklart enkel fråga.
Självklart har du rätt i det. Fast det borde väl gå att fixa kvalitativa lektioner med vikarier som eleverna känner till också. Fast det kanske ytterligare kostar en massa pengar. Hmm en ännu mera välutvecklad VFU eller så =/
Skicka en kommentar