Utan den proximala utvecklingszonen försmäktar jag på denna ö!

Det är så mycket pyssel och pussel. Både med mina egna studier men även med mina barns. Det är på sätt och vis svårt att få alla delar att passa in. Ibland måste man hyvla av kanterna och det är så trist.
Om jag väljer att ta den tid jag har till förfogande mellan lektioner på högskolan till att sitta och plugga på så missar jag det sociala med mina kurskamrater. De som inte har barn är inte alls lika motiverade till att använda all befintlig tid till att plugga på. Oftast väljer de att sitta dagarna innan en tenta och panikpluggar.

Det är inte för mig. Jag har inte den tiden eller så mycket is i magen. Inte heller tror jag att det leder till något man kommer ihåg i det långa loppet.

Samtidigt så saknar jag det sociala. Jag vill ju utvecklas och reflektera över sakernas tillstånd tillsammans med mina studiekamrater. Det är ju en av fördelarna med att inte plugga på distans. Men det sociala finns inte riktigt där den här kursen. Det är synd för jag misstänker att jag lär mig mer på att diskutera med andra som är i ungefär samma situation än om jag bara läser för mig själv.

Buhu! Jag försmäktar utan den proximala utvecklingszonen!

Jag lever

Jag har bara så galet mycket på min tallrik =)

Just nu snurrar jag runt i en hel del distansutbildningar. Jag sitter och hatar de flesta lösningar som högskolor runtom kör med.

Fronter är inte optimalt, inte heller It's learning. Men det är klart att det kunde ha varit värre. Något som verkar vara rätt genomgående är dock det här med diskussioner i forum. Oftast så finns de inte alls eller så är det en liten del elever som diskuterar mycket. Ibland kommer det en lärare och stör diskussionerna genom att hoppa in med saker såsom "Oj vilka intressanta tankar, fortsätt så" vilket förstör mer än hjälper. Det är lite samma sak ibland på seminarium. Lärare som inte riktigt har någon fingertoppskänsla för när de bör bryta in eller kommentera utan mest verkar vilja prata för att de har fastnat i huvudrollen med monolog som enda verktyg.

Grupprummet eller forum på nätet är i alla fall mycket tystare än de fysiska. Kanske på grund av konkurrensen från resten av internet men med största sannolikhet också på grund av lärarens ständiga närvaro.

Ingen proximal utvecklingszon?

Just nu läser jag ett par kurser på distans. Det är alltid lika roligt av flera anledningar.

Dels så är det kul med något som är annorlunda. Dels så är det härligt med nya utmaningar och nya lärare. Dels så får man ytterligare inblick och variation vilket utvecklar synen på tänkandet.

En av kurserna avviker dock lite. I de flesta distanskurser hittills så har det alltid uppmuntrats att studenterna tar kontakt med varandra och diskuterar frågor i de otal forum som finns tillgängliga. Så är inte fallet i den avvikande kursen. Där verkar tanken vara att studenterna ska arbeta helt ensamma och oberoende av varandra. Det känns konstigt eftersom man oftast lär sig väldigt bra tillsammans med andra och även av andra människors funderingar. Något som är ännu mera viktigt just på distanskurser över nätet.

Jag kan inte låta bli att fundera på hur kursansvarig lärare har funderat och jag ser fram emot att få ställa frågor om just detta när kursen är slut.

Eller finns det några fördelar med att lära sig något helt ensam?

Plugga plugga plugga plugga bort din sura min..

Dagen har jag tillbringat i ett litet grupprum i skolbiblioteket. Det är kallt, kalt och allmänt dålig luft. Det går att höra exakt vad som försiggår i grupprummen brevid och det är glasväggar in till grupprummet så att alla som går förbi tittar in och alla som sitter i grupprummet tittar ut. (Nu slog det mig att det är en massa saker som är så - nästan att grupper skiljs åt av osynliga barriärer trots att man har relativt bra insyn. Eller det är vad man tror i alla fall)

När vi faktiskt har all tid i världen enligt schemat att sitta och plugga som idioter så har vi ingenting direkt att plugga. Det kompendium vi behöver har inte kommit från tryckeriet och min studiekamrat jag satt med idag har inga böcker än eftersom de är slut överallt. Jaha... en bra start på terminen? Vi försökte i alla fall.

Nu har jag läst allt jag kan och sitter och funderar på att åka in till skolan imorgon ändå. Man vet ju aldrig - kompendiet kan ha kommit och jag vet aldrig när mina barn ser till att jag inte kan plugga.