Jag lever

Jag har bara så galet mycket på min tallrik =)

Just nu snurrar jag runt i en hel del distansutbildningar. Jag sitter och hatar de flesta lösningar som högskolor runtom kör med.

Fronter är inte optimalt, inte heller It's learning. Men det är klart att det kunde ha varit värre. Något som verkar vara rätt genomgående är dock det här med diskussioner i forum. Oftast så finns de inte alls eller så är det en liten del elever som diskuterar mycket. Ibland kommer det en lärare och stör diskussionerna genom att hoppa in med saker såsom "Oj vilka intressanta tankar, fortsätt så" vilket förstör mer än hjälper. Det är lite samma sak ibland på seminarium. Lärare som inte riktigt har någon fingertoppskänsla för när de bör bryta in eller kommentera utan mest verkar vilja prata för att de har fastnat i huvudrollen med monolog som enda verktyg.

Grupprummet eller forum på nätet är i alla fall mycket tystare än de fysiska. Kanske på grund av konkurrensen från resten av internet men med största sannolikhet också på grund av lärarens ständiga närvaro.

Svårt svårt

Just nu sitter jag ensam och studerar/läser kurslitteratur. Mycket kunskap ska in på en liten kurs på 7.5p. Det är synd att den inte är över en längre tid eftersom det inte känns som att någonting hinner diskuteras ordentligt.
Det handlar mest om att läsa.
Svara på frågor
Ha seminarium som är alldeles för korta
Svara på seminariefrågor som är alldeles för enkla
Känner inte folk tillräckligt än för att få till djupare diskussioner kring litteraturen - något jag verkligen saknar men samtidigt så är det gravidtrötthet, småbarn som ska hämtas på dagis och pendlingstider som inte riktigt motiverar att stanna hur länge som helst. Tack och lov att jag och maken kan samåka.


Frustration kort sagt.

Lyxproblem?

Nu har jag till på onsdag på mig att göra en skriftlig uppgift. Det är bara att välja en av 12 frågor och sen skriva 1-2 sidor. I teorin världens enklaste men ingen av dessa 12 talar till mig. Ingen känns intressant på något sätt.

Det borde det göra och helst nu eftersom dagis har stängt på måndag och vi har lyckats fixa en barnvakt ett par timmar idag för att kunna kompensera för förlusten av studietid. Istället så skjuter jag upp det hela. Läser lite mer litteratur och hoppas på att någon av frågorna ska tilltala mig senare.

Anarkism
Fascism
Nazism
Ekologism
och
Feminism

+ lite annat som är ännu mera öppet och man tycker att någon av dessa borde ju kännas mer intressanta än de övriga men nej.

Läs även andra bloggares åsikter om studera med småbarn

Seminariedag

Kan man egentligen sitta på två stolar som lärare?


Igår hade vi ett seminarium, dvs diskussionslektion. Vi har diskuterat, stött och blött, gjort allt tänkbart som man kan göra med kurslitteraturen som vi har hunnit läsa hittills. Alla hade inte läst den. Vissa har inte fått tag i böcker såhär i början av kursen och andra är rent slöa.
Det känns hemskt på sätt och vis eftersom jag hoppas på andras tankar för att föra mina egna framåt. En slags självisk proximal utvecklingszon.
Inte för att man kan tvinga någon till att bidra till diskussionen men ändå. Det är inte de bästa förutsättningarna. Fast å andra sidan kan man ju fundera över om man någonsin har bäst förutsättningar för något egentligen?

Okej nog med mina tankar. Huvudtanken är följande:
Vår lärare tyckte att han kunde vara både diskussionsdeltagare och seminarieledare samtidigt. Det blir för mig helt fel eftersom han valde att sätta sig ensam på en kant vilket gav en viss "kateder" känsla. Sånna saker är viktiga trots att det kan verka oviktigt. Det blir mer fokus på läraren än vad det blir på resten av seminariedeltagarna. Det är synd eftersom en del av min lärares jobb är att bedömma oss under seminariet för att sedan kunna betygssätta. Dessutom gör det honom knappast till en jämlik diskussionsdeltagare. Det hjälpte inte heller med att han delade ut ordet till de individer som räckte upp handen.
Okej att det var första seminariet för just den här gruppen men jag tror att han på sätt och vis skadesköt vårat lärande genom att dels envisas med att dela ut ordet vilket gav en konstlad diskussion och dels komma med inlägg som var lite över våra huvuden. Det hela blev snett på något sätt. Att sitta på två stolar är svårt men kanske inte helt omöjligt. Undrar om man ska försöka ens bara för att man kan eller om det är bättre att nöja sig med en? Jag hade i alla fall föredragit om min lärare hade valt att sitta på en stol.

Läs även andra bloggares åsikter om proximal utvecklingszon, seminarium, kunskapssyn,