lördag 29 november 2008

Jag blir lite frusterad

Min lärare sa en sak på temadagen.

Mycket av det vi kallar kunskap är rena förgivettaganden.
Det stämmer men det gör mig även frustrerad. Jag har ju varken tid eller ork att ständigt omvärdera allt jag tidigare har trott mig veta eller egentligen tagit för givet.

Förhoppningsvis kommer jag att reagera varje gång jag möter motstridiga tankar och omvärdera min så kallade kunskap. Det är ju inte helt givet att det faktiskt händer och det gör mig lite orolig.

Det får mig även att tänka på boken Sofies värld. Det var länge sen jag läste den så jag kommer inte ihåg om det är min egen tanke eller om det faktiskt står i boken. I alla fall så har yngre människor mycket enklare för att ha ett öppet sinne eftersom de inte har "lärt" sig så mycket som anses vara "kunskap". De tar helt enkelt inte saker för givna på samma sätt och har chansen att tänka bort det som de har lärt sig att ta för givet på ett helt annat sätt.

Jag känner mig dels otroligt gammal (trots att jag inte ens har fyllt 25) och dels lite lätt nersolkad med förgivettaganden. Jag tror att det är viktigt att komma ihåg och ha i bakhuvudet hela tiden att det vi tror vi vet inte behöver vara samma sak idag som imorgon. Speciellt som lärare. Då kan vi kanske rädda nästa generation från att bli gamla för snabbt och bli nedsolkade med en massa förgivettaganden.


Läs även andra bloggares åsikter om ,

fredag 28 november 2008

Kunskapssynen

I torsdags så hade vi en sån där heldag.
En temadag med tema kunskap.
Mest för att diskutera och problematisera vad kunskap är.
3 Klasser skulle delta.
40 stycken människor saknades.
40!
Det var nästan hälften.

Säger det något om hur trivialt en hel del individer tyckte att det var att ens diskutera kunskap?
Tyvärr tror jag att de som valde att göra annat hade fått ut en hel del av det.
Det brukar ju vara så att när man är som mest inställd på något så har man som mest att lära.
Jag kan villigt erkänna själv att min egen syn på kunskap var ganska linjär och vertikal i början av utbildningen. "Läraren var den stora frälsaren i klassrummet som skulle dela ut kunskap till oss hungriga studenter. (Sen skulle ju även vi lärarstudenter bli liknande frälsare och dela ut ny/samma kunskap till andra hungriga individer)"

Nu har jag lärt mig att det finns flera sätt att se på just kunskap.
Kunskap kan vara så mycket mer än bara fakta. Det är inte något som någon äger såvida vi inte äger det tillsammans. Kunskap är inte någon annans att ge bort till den som anses värdig. Den som vill ha kunskap (eller egentligen mera kunskap) har all chans i världen att hitta eller att komma över kunskap själv. Alla människor besitter kunskap.

Det är ju bara det att i ett formellt lärande så kan det gå så mycket snabbare. Snabbt kan vara bra eftersom vi trots allt har en ganska begränsad livslängd. Men samtidigt så får man ju inte glömma bort att alla kan och oftast vill.

Tenta

Happ nu har vi precis haft en salstenta i ämnet läs och skrivinlärning. Det var en massa andra saker dessutom som kanske inte riktigt hör till läs och skrivinlärning utan snarare rent lärande och kunskapssynen.
Olika syner på kunskap och lärande till exempel eller olika klassrumsmiljöer.
Tyvärr överträffar oftast aldrig dikten verkligheten i mina studier. Det som står i böckerna och som de flesta av våre föreläsare framhärdar som det bästa sättet att lära ut på är det sätt som de själva sällan eller aldrig använder i våra föreläsningssalar.
Det strider väl kanske lite mot själva "learning by doing" tankarna. Förhoppningsvis kommer vi ihåg hur dumt det är och gör tvärt emot. Tyvärr tror jag inte att det kommer att bli så.

Trots alla förhärliganden om hur bra A-miljön är och hur viktigt ett flerstämmigt klassrum är så verkar det vara ett genomgående drag i de flesta av våra föreläsares ögon att riktig kunskap är något som överlämnas från föreläsaren och tas emot av studenten.
Det absolut tråkigaste jag vet är att sitta på föreläsningar och passivt ta anteckningar. Dels för att vi ofta ska läsa in en massa litteratur innan och sen så slutar det så ofta med att föreläsaren inte tar upp något annat än det vi precis har läst innan. Det blir lite mycket kaka på kaka.

Dessutom är det trist eftersom det inte alltid finns tid för frågor eftersom vi är så många studenter som vill fråga saker.

Tack och lov så är det inte alltid tråkiga föreläsningar. Vi har även en hel del intressanta temadagar och andra seminarium där arbetsformerna varierar.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

onsdag 26 november 2008

Pinsamma jag

På ett seminarium:
Läraren pekar på Krille som sitter brevid mig - "Du sa något intressant tidigare i grupprummet, vad var det nu?"
Krille blir smickrad "Jasså? Vad var det då?"
Jag tvärsäkert "Nej det var jag som sa det"
Klassen skrattar högt.
Jag - "Ööh alltså jomen jag tror att du menar mig nu, "att vara vuxen är att våga ta impopulära beslut".
Läraren - "Jasså var det du?"
Läraren vänder sig till Krille - "Ja du sa väl något annat smart."


Jag vet inte riktigt hur jag ska hindra alla dessa grodor som hoppar ur munnen på mig ibland. =/
Kul att några skrattade och såg det komiska i det i alla fall.

Hermeneutisk spiral

Jag har fått ett ord på det jag tycker händer hela tiden.
Jag har den senaste tiden förstått materialet, luften känns klar och krispig ungefär som när man befinner sig väldigt högt upp och känslan av att kunna se milslångt infinner sig.
Sen är mitt nästa steg att se alla nya problem och då blir jag så oerhört frustrerad. Jag som var så säker att jag precis hade förstått och var "klar". Istället är det som en ny platå av förvirring och problem som ska lösas. Då arbetar den lilla hjärnan på och jag reflekterar hela tiden. Sover inte mycket alls osv. Sen blir allting klart och härligt igen.

Tydligen är det här inte något ovanligt har jag förstått. Wikipedia säger såhär:

Ett viktigt begrepp inom hermeneutiken är "den hermeneutiska cirkeln" eller "den hermeneutiska spiralen", vilken syftar på att tolkningen växer fram i en cirkulär rörelse mellan individens förförståelse och möten med nya erfarenheter och idéer, vilket leder till ny förståelse som i sin tur blir förförståelse i kommande tolkningsansatser. Cirkelmetaforen kan vara missledande då den är sluten, dvs förståelseprocessen synes leda tillbaka till samma punkt där den började. Spiralmetaforen visar istället på att förståelsen ständigt förändras och aldrig kan återgå till en tidigare punkt, däremot kan förståelsen antingen bli djupare (spiralen går nedåt) eller nå nya höjder (spiralen går uppåt). Denna process kan också ses som en pulserande rörelse mellan en inre reflekterande och yttre prövande dialog i utvecklingen av den individuella förståelsehorisonten.

När man tolkar en text, är helhetsbilden man får beroende av den mening man finner i textens enskilda delar. För att motivera tolkningen av texten som helhet, måste man hänvisa till tolkningarna av olika avsnitt i texten, som meningar eller kapitel. Meningen uttolkaren tillskriver dessa mindre element är också beroende av den helhetsbild eller större mening som han/hon ger till texten som helhet. Begreppet hermeneutisk cirkel handlar om dessa samband mellan helhet och delar; tolkningar bygger alltid på andra tolkningar.


Jaja just nu befinner jag mig vid foten av ett nytt berg. Här ska klättras på.

onsdag 19 november 2008

Tojjan tycker till

En annan blogg som jag faktiskt har glömt att tipsa om är Tojjan tycker till.
Viktoria som skriver bloggen är en flitig kommenterare, kommentatör, kommentator person som skriver många kommentarer i den här bloggen. Det är jag väldigt tacksam över eftersom det oftast är kloka kommentarer som denna:
En lärare med ett halvTOMT glas hade svarat: "Jag tror att några bakomliggande förklaringar till trötta lärare kan vara nya reformer, återkommande förbättringar, ekonomiska omstruktureringar, kommunala arbetsgrupper, nya skolchefer, politiska vindar (skolan är ju de facto en politiskt styrd verksamhet), administrativa uppgifter och förändrade ramtider...Det i kombination med fler elever och färre pengar får att bli trött.

Jag säger inte så mycket i det läget. Vet ju att det är en förändrad skola idag jmfrt med ... igår... Men vad då då? O R K A vill man ju skrika ibland när gnällparaden marscherar fram i personalrummet...

Jag är så glad över din sajt, eftersom här kan jag gnälla av mig på de gnälliga och mkt annat som jag tycker om skolan. Känns mer låst läge på min egen blogg...Om du tänker som jag...

Det är så bra eftersom det leder till nya reflektioner. Som till exempel - varför gnälls det mer än vad det görs något åt det? Vad vinner man på att gnälla? Jag har sett många exempel på gnällande de senaste 2 veckorna men väldigt lite aktion. Det är inte bra alls. Hur påverkar känslan av maktlöshet en persons liv? Eller hur påverkar negativiteten elevernas liv?

Ett internet bestående av människor.

Idag har det inte varit speciellt fullt alls. Annars brukar det gå i ett från 8.30 till 16.00
Min handledare hittar på massor åt mig att göra och de eventuella gap som uppstår fyller jag själv genom att hitta intressanta människor att antingen intervjua eller bara att hänga i fikarummet och prata och ställa frågor.
Man kan få reda på så många smarta saker. Självklart måste man ju sålla lite också.
Lite som ett internet av människor. ;)

tisdag 18 november 2008

Ny blogg

Hittade till Tysta Tankar som på sätt och vis är min motsats. Den skrivs av en lärarutbildare som ställer en hel del intressanta frågor. Förhoppningsvis så kan jag få tid till att reflektera över dessa lite senare.

Bland annat inlägget: Bullerbyn och Barndomssociologin.
Hur mina egna idéer om hur den perfekta barndomen ser ut har jag inte ens nystat i men det ligger nog inte så långt ifrån det bullerbyliknande.
Jag ska fundera över det och dessutom diskutera det vidare med mina basgruppskamrater. Det är alltid intressant att höra vad de tycker och tänker.

måndag 17 november 2008

Hissa eller dissa

Igår blev det extra tydligt vilken hemsk makt en lärare har.
Jag fick sitta med min handledare när hon berättade för sina elever hur de låg till rent betygsmässigt. Eftersom min handledare jobbar väldigt mycket med reflektioner och nästan lite portfolio mässigt skrivande i loggböcker så var det ingen överraskning för hennes elever.
Däremot kom det fram en hel del saker om andra lärare.
En tjej var helt knäckt över vad hon hade fått höra av sin egen mentor.
Hon kände inget förtroende för sin mentor och vågade knappt berätta om någonting för sin mentor eftersom hon var rädd att mentorn skulle döma henne.

Mentorn hade till och med föreslagit att min handledare skulle ge henne ett sämre omdöme än det hon hade eftersom hon inte vill ha kvar eleven på programmet. En spännande sak är att denna mentor och min handledare inte undervisar i samma ämne.

Den stackars eleven är 16 år. Lite jobbigt att bli sviken såpass av den människa som har som roll att coacha och puffa för hennes skolgång.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

söndag 16 november 2008

Civilkurage

Det kan ju vara så lite egentligen. Samtidigt så gör det en sån stor skillnad.

Som på bussen när den lilla tjejen vill gå av men busschauffören glömmer att öppna alla dörrar.

"Hallå kan du öppna jag vill gå av här"
Hennes svaga lilla röst hörs inte.
Hon ger upp och går och sätter sig igen.
Jag vänder mig till busschauffören
"Öh äh du får nog öppna dörrarna, det var en liten tjej som ville gå av"
Jag vänder mig mot henne.
"Skulle du gå av här eller?"
Busschauffören öppnar dörren.
Den lilla tjejen kliver av.

Man måste vara vuxen för att vara en bra lärare. Då kan man inte bara blunda för allt som händer andra oavsett hur trivialt det kan verka.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Mer respekt

Lärare blir trötta på sina jobb. Vissa borde inte jobba kvar längre. De verkar utveckla något som liknar allergier mot sina elever. Min handledare IB har varnat mig indirekt för en lärare, utan att nämna några namn, och berättat om hur trött hon är på att komma in i klassrummet efter denna lärare. IB är noga med hur att fixa till klassrummet när lektionen är slut eftersom ett rörigt klassrum ger dåliga förutsättningar för lärande enligt henne. Tillfixandet sker inte av den trötta läraren. Hon har gett upp på allt. Jag trodde inte att det var så illa som min handledare ville få det till. Sen så talade jag lite med den trötta läraren i kafferummet.
Hon sa något som verkligen chockerade mig och gjorde mig ledsen.
Enligt egen utsago är hon så trött på sitt jobb att hon inte längre bryr sig om att lära sig namnet på sina elever längre.
Hon har flera år kvar till pensionen och kommer att träffa på flera klasser och beröra deras liv och framtid innan hon slutar. Det är så sorligt att jag inte riktigt vet vem jag tycker mest synd om.

Det får mig även att undra vad alternativet är för (gamla och) trötta lärare. Det är ju helt klart en fälla för dem att stanna kvar i ett yrke de inte längre trivs med och det är grymt mot deras elever. Men ska man kräva att de utbildar sig på nytt? För vilka pengar då?
I ett perfekt samhälle hade man tänkt på sånna här saker.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

onsdag 12 november 2008

Respekt

I slutänden är det allt det handlar om. Eller människosyn om nu det låter bättre.
En av de gamla rävarna sa idag i lunchrummet att man bör komma ihåg att varenda en av eleverna kan vara en framtida Nobelprisvinnare. Det är en idé att behandla dem som sådana. De har alla chanser i världen att bli det förutsatt att de tar den. En annan kan bara hjälpa till så gott det går.

Eleverna är människor lika mycket som jag och alla andra. Trots det så finns det en hel del vuxna som inte föregår med gott exemepel och som inte är goda förebilder. Jag fick följa en klass idag och det var en hel del lärare som kom försent till sina egna lektioner och som sen inte bad om ursäkt. Det signalerar en viss brist på respekt och säger ganska mycket om det rådande maktförhållandet. Samtidigt är det samma människor som kräver att deras elever ska be om ursäkt när de kommer för sent. Vad lär sig eleverna av det? Dubbelmoral kanske?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

tisdag 11 november 2008

Tenta

Jag är minst godkänd på tentan.
Idag på lunchen sprang jag från min verkligheten partnerskola där jag gör min praktik till min riktiga skola där jag lär mig saker. som är på låtsas?
Jag tycker att mötet med verkligheten helt klart är det bästa på hela utbildningen. Det tråkiga är alla tentor som förvisso är nyttiga eftersom vi får reflektera en massa och analysera osv osv.

måndag 10 november 2008

Kunskapssynen

Det är så konstigt.
Hela mitt liv har mer eller mindre gått åt till att tro att andra människor har kunskap och att deras uppgift mer eller mindre är att kolla att jag svarar rätt. Kanske inte helt så och inte hela mitt liv. Men fortfarande. Jag känner mig så grundlurad.

Om jag hade haft lärare som förklarat för mig att det finns flera sätt att se på kunskap och att den inte alltid måste vara faktabaserad så hade jag mest troligt inte haft en sån prestationsbaserad självkänsla.

Dagens ungdomar är dessutom fantastiska och alla föräldrar som inte inser vilka skatter de har borde .... tvingas få sina ögon öppnade.
Eller något. Ta vara på era barn!
De är våran framtid!

Ja just det, jag har praktik nu och får vara i verkligheten. Den del av livet jag trivs bäst i. Så himla underbart samtidigt som jag blir så otroligt rädd för framtiden. Alla stackars ungdomar jag kommer att forma. Tänk om jag sabbar det totalt för dem?
Tungt.

torsdag 6 november 2008

Små strumpor

Små små strumpor jag hatar er.
Ni tappas alltid bort, få blir fler och fler.
Snart ger jag upp,
det är inte lätt
att sortera er på bästa sätt.


Små små strumpor som finns överallt och ingenstans
Ni ger mig aldrig ens en liten chans.
Snart ger jag upp,
det är inte lätt
att matcha er på något sätt.

onsdag 5 november 2008

Så trött

Aldrig någon vila eller ro. Allt ska reflekteras över eller göras eller presenteras eller donas med osv.
Vi sitter i en knasig sits på VFUn, jag och mina kurskamrater. Någon slags mitt i sits. Vi är varken eller. Vi är inte elever samtidigt som vi är studenter och ska lära oss en massa av de handledare vi följer. Dessa vill gärna dessutom att vi ställer en massa frågor som får deras hjärnhjul att snurra. Inte nog med det. Vi ska visa att vi förstår och kan reflektera genom att ställa en massa frågor. Bedömingskriterierna för våran praktik är otroligt luddiga. Inte ens våran examinerande lärare på högskolan verkar fatta vad det handlar om och han har ändå varit med och formulerat frågorna.

Samtidigt som vi är studenter som är där för att lära så ser de riktiga eleverna oss som lärare. Vi får inte göra fel för då är det kört. Helst ska vi kunna allt redan innan och samtidigt ställa en massa grundläggande frågor för att visa att vi lär oss saker. "Jasså, så du ropar upp alla elever för att se att de är här? Guuuud så smart..."