Kunskapssynen

I torsdags så hade vi en sån där heldag.
En temadag med tema kunskap.
Mest för att diskutera och problematisera vad kunskap är.
3 Klasser skulle delta.
40 stycken människor saknades.
40!
Det var nästan hälften.

Säger det något om hur trivialt en hel del individer tyckte att det var att ens diskutera kunskap?
Tyvärr tror jag att de som valde att göra annat hade fått ut en hel del av det.
Det brukar ju vara så att när man är som mest inställd på något så har man som mest att lära.
Jag kan villigt erkänna själv att min egen syn på kunskap var ganska linjär och vertikal i början av utbildningen. "Läraren var den stora frälsaren i klassrummet som skulle dela ut kunskap till oss hungriga studenter. (Sen skulle ju även vi lärarstudenter bli liknande frälsare och dela ut ny/samma kunskap till andra hungriga individer)"

Nu har jag lärt mig att det finns flera sätt att se på just kunskap.
Kunskap kan vara så mycket mer än bara fakta. Det är inte något som någon äger såvida vi inte äger det tillsammans. Kunskap är inte någon annans att ge bort till den som anses värdig. Den som vill ha kunskap (eller egentligen mera kunskap) har all chans i världen att hitta eller att komma över kunskap själv. Alla människor besitter kunskap.

Det är ju bara det att i ett formellt lärande så kan det gå så mycket snabbare. Snabbt kan vara bra eftersom vi trots allt har en ganska begränsad livslängd. Men samtidigt så får man ju inte glömma bort att alla kan och oftast vill.