Happ nu har vi precis haft en salstenta i ämnet läs och skrivinlärning. Det var en massa andra saker dessutom som kanske inte riktigt hör till läs och skrivinlärning utan snarare rent lärande och kunskapssynen.
Olika syner på kunskap och lärande till exempel eller olika klassrumsmiljöer.
Tyvärr överträffar oftast aldrig dikten verkligheten i mina studier. Det som står i böckerna och som de flesta av våre föreläsare framhärdar som det bästa sättet att lära ut på är det sätt som de själva sällan eller aldrig använder i våra föreläsningssalar.
Det strider väl kanske lite mot själva "learning by doing" tankarna. Förhoppningsvis kommer vi ihåg hur dumt det är och gör tvärt emot. Tyvärr tror jag inte att det kommer att bli så.
Trots alla förhärliganden om hur bra A-miljön är och hur viktigt ett flerstämmigt klassrum är så verkar det vara ett genomgående drag i de flesta av våra föreläsares ögon att riktig kunskap är något som överlämnas från föreläsaren och tas emot av studenten.
Det absolut tråkigaste jag vet är att sitta på föreläsningar och passivt ta anteckningar. Dels för att vi ofta ska läsa in en massa litteratur innan och sen så slutar det så ofta med att föreläsaren inte tar upp något annat än det vi precis har läst innan. Det blir lite mycket kaka på kaka.
Dessutom är det trist eftersom det inte alltid finns tid för frågor eftersom vi är så många studenter som vill fråga saker.
Tack och lov så är det inte alltid tråkiga föreläsningar. Vi har även en hel del intressanta temadagar och andra seminarium där arbetsformerna varierar.
Läs även andra bloggares åsikter om tenta, kunskapssyn
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
"Det som står i böckerna och som de flesta av våre föreläsare framhärdar som det bästa sättet att lära ut på är det sätt som de själva sällan eller aldrig använder i våra föreläsningssalar."
HA! Hur sant är inte det? :)
Skicka en kommentar