fredag 30 oktober 2009

Fredagstenta

Tycker ofantligt synd om mig själv idag. Tenta på en fredag och jag är alldeles för gravid för att fungera ordentligt. Argh varför vet man aldrig innan hur man mår? Då hade jag definitivt tagit chansen att vara föräldraledig redan nu.

Tur nog så är det bara 3 obligatoriska seminarium per kursdel + en tenta och det betyder att jag borde hinna med även nästa 7.5p kurs.

Csn - you aint going to get no nothing on me. (Förutom användandet av alldeles galet många negationer)

onsdag 28 oktober 2009

Tentaresultat (=

Man borde egentligen inte alls titta på nyinkommna tentaresultat precis innan man ska skriva nästa tenta men det är svårt att låta bli.

Appropå hela diskussionen angående prov så funderar jag över mitt resultat. Ämnet känner jag mig mer än bekväm med men resultatet jag fick säger något helt annat. Det får mig inte att ifrågasätta mina egna kunskaper utan snarare hur jag har tolkat frågorna och hur pass väl jag har besvarat dem och inte att glömma: hur läraren som rättade lyckades tolka mina svar.

Alltså:

Min tolkning av frågan

+
hur väl jag har svarat
+
hur läraren tolkar mitt svar
=
ganska mycket som kan gå fel.

Skriftliga prov är inte helt optimala. Det trista är att det är alldeles för lätt att acceptera provresultatet som ett slags kvitto på vad jag kan. Lite ungefär som när jag var yngre och läste matte. Räkna ut ett tal och sen kolla i facit för att se om jag fick samma och därmed hade gjort "rätt". Att det överhuvudtaget kunde stå fel i facit var ingenting jag reflekterade över när jag var yngre och det är jag lite ledsen över att mina lärare inte berättade eller reflekterade vidare över. Jag är kort sagt skitledsen över att jag inte fick ha en lärare som Anne-Marie Körling. Speciellt vad gäller matematiken. För det är viktigt att diskutera skillnader och varför och allt annat.


Jag nöjer mig just nu med slutsatsen att proven inte har med undervisningen att göra. Prov är till största delen av ondo när det kommer till undervisning. Något som görs på grund av statistiska skäl och för att någon vill kunna utvärdera undervisningen i sig på enklaste sätt. Det är bara synd att denna utvärdering blir helt skev och "fel".

tisdag 27 oktober 2009

En rubriks kub

Lite så ser jag just nu på min lärarutbildning. Det liknar en rubriks kub fast med en massa olika småproblem som är ihopkopplade med varandra.

Jag funderar över en massa saker såsom - hur får man sina elever engagerade i sitt eget lärande? Den bästa motivationen hänger ju ihop med ett engagemang och ett sätt att bli engagerad är att få chansen att vara med och påverka. Men för att verkligen vara med och påverka så måste man bry sig och det gör man ju inte om man inte är motiverad.

Cirkelresonemang som gör mig mest frustrerad. Då snurrar jag lite på kuben och tittar på något annat. Prov och betygssättning. De flesta barn och ungdomar jag kommer i kontakt med har en hangup på att man blir betygssatt efter vad man presterar på ett skriftligt prov efter vissa normer och regler. - Det känns lite som att en hel generation (minst) är förlorad och har ett trist förhållningssätt till lärande och kunskap. Å andra sidan kan man inte undgå att se varför när man funderar över hur läroplaner ställer sig till betyg och uppvisad kunskap.
Andelen rätt svar på ett skriftligt prov är mätbart på det enklaste sätt och går inte att argumentera om oftast.

Tyvärr =/

söndag 25 oktober 2009

Proximal zone of development

Jag gillar PZD eller den Proximala utvecklingszonen som tanke men ibland så får det mig även att känna mig otroligt otillräcklig.

Som idag när barnen är bortlånade till morfar och jag och min bättre hälft sitter och tentapluggar i varsitt rum. Min bättre hälft studerar bland annat en mattekurs vilket är långt ifrån min starkaste sida. Nyss så ropade han något och lät glad och jag förstod inte ens hälften. Men jag försökte vara lite uppmuntrande sådär som man kan vara utan att vara med.

Men det dåliga samvetet kommer fortfarande. Jag kan inte hjälpa honom och bli hans mattepzd. Jag är det näst bästa i det här fallet. Jajaja tur att man inte behöver vara allt.

lördag 24 oktober 2009

Vad är det jag håller på med?

Egentligen. Nyss skrev jag en svarskommentar på ett tidigare inlägg. Den fick mig att fundera vidare. Just nu är jag inte säker på vad jag håller på med. Jag har en tenta i en 7.5p kurs om mindre än en vecka. Jag tycker inte att kursen har varit speciellt svår att hänga med i trots ett ganska högt tempo. Men jag är inte helt hundra på att jag lär mig någonting. Antingen finns det där redan från början eller så blev det så självklart under resans gång på något sätt.

Det är minst sagt frustrerande. Jag tvivlar på att det räknas om det inte ska kämpas in - eller åtminstone märkas att det fastnar. Hur kommer det gå på den här tentan? Svårt att svara på eftersom det känns som att det kan gå åt vilket håll. Jag vet egentligen inte ens hur eller om det är något specifikt jag behöver plugga ytterligare på.

Jaja den som lever får se.

fredag 23 oktober 2009

Grupparbetet igen

Phew -
Grupparbetet gick bra tillslut trots obefintlig arbetsinsats från vår tredje gruppmedlem.

Efter mycket om och men + olika runtfrågningar så kom vi fram till att vi kunde ha jobbat mer på kommunikationen. Det hade knappast löst problemet men det hade kanske underlättat för alla parter.

Det är konstigt att kommunikation är såpass viktigt i så många lägen. Nu känner jag att jag behöver lära mig att kommunicera bättre. Alltid är det något.

tisdag 20 oktober 2009

Grupparbeten rent generellt

Varför är det så många lärare som är så inne på att eleverna ska göra just grupparbeten egentligen och hur ofta havererar de?

Idag fick jag reda på att jag och min kurskamrat inte var ensamma om att ha blivit dragna vid den akademiska näsan.

Det måste vara jättesvårt att betygssätta grupparbeten - både individuellt och även kollektivt. I värsta fall blir det ju en bestraffning för de elever som har jobbat stenhårt men som har sänkts av sina medarbetare i gruppen och hur motiverande är det?
Inte heller kan det vara särskilt lätt att sätta individuella betyg om man nu inte går efter exempelvis en loggbok där det tydligt står vem som har gjort vad men hur vanligt är det?

Vad är det egentligen som har gjort att grupparbeten är så populära?

måndag 19 oktober 2009

Grupparbete - dramakomedi i x-antal akter

Argh!

Jag har nu tillsammans med min kurskamrat försökt att rädda vårat gemensamma grupparbete från att haverera totalt. Vi blev övergivna rent arbetsmässigt av den tredje person som vi egentligen inte ville ha med ifrån början. Det kollektiva intellektet sa ifrån redan från början och vi var rädda för att den tredje personen inte skulle hålla måttet. Lite skämtsamt men halvt på allvar frågade jag om en akademisk referenslista när personen ifråga ville haka på våran uppsats.

Man får helt enkelt inte neka en person som kommer och vill göra ett grupparbete ihop eftersom man dels inte skulle vilja sitta i den situationen själv och dels så är det bara elakt att inte ge människor en chans.

Tyvärr så besannades våra värsta farhågor och den tredje personen lämnade in sin undermåliga del av arbetet långt efter det gemensamt överenskomna datumet för att sen undvika alla försök till kontakt och eventuella frågor. Särskilt illa blev det när jag och person #2 började fundera över hur mycket av texten som dessutom var plagierad. Det kändes helt enkelt inte bra.

Idag satt jag och person #2 och skrev om den 3:e personens del. Hela arbetet ska vara klart imorgon och inlämnat klockan 09.00 elektroniskt. Jag är otroligt besviken och har inte lärt mig att gilla grupparbeten mer men har i övrigt hopp om betyget.

Vi frågade dessutom våran examinerande lärare om hur vi skulle gå tillväga och fick svaret att frånvaron av arbete skulle märkas tydligt vid den opponering vi ska göra.

Härligt tycker den elaka delen i mig som mer än gärna vill se person #3 misslyckas grovt. Dels för att h*n hade mage att plagiera sin del i ett grupparbete och dels för att jag inte vill att någon annan ska få akademiska fördelar utan att lägga ner jobbet själv.
Hemskt tycker den andra delen eftersom det inte direkt har fått mig att gilla grupparbeten mer.

Mest troligt kommer jag i framtiden inte att betygssätta mina elevers kollektivt grupparbeten utifrån det färdiga arbetet de presenterar. Individuella betyg är bra. Grupparbeten som blir bedömda under arbetetsgång är bra. Kan motsatsen någonsin vara bra?

fredag 16 oktober 2009

Jag gjorde det!

Jag drog iväg ett mail till min föreläsare - lite positiv förstärkning.
Mail på grund av att jag är feg och för att jag inte ville vänta ända tills nästa föreläsning.
Men det är gjort iallafall. Mer i form av uppskattning för det som är bra och mindre eller snarare obefintliga kommentarer om vad som är mindre bra.

torsdag 15 oktober 2009

Nu blev det svårt

Mest troligt är den nuvarande föreläsaren helt färsk. Han är otroligt kunnig men kanske något fartblind. Idag fick jag höra att några klasskamrater hade varit och samtalat med kursansvarige om den nuvarande föreläsaren (igen). Inga glada samtal.

Jag blev lite ledsen för vår föreläsarens skull när han återigen frågar om någon har några frågor eller kommentarer. Nu tycker jag att han börjar se mer och mer stukad ut för varje gång eftersom ingen någonsin vågar säga något till honom. Inte ens de viktiga "det går för snabbt" orden.

Undrar egentligen hur eller vad man gör om man inte får kontakt med en klass och upptäcker det mitt i en pågående kurs?

onsdag 14 oktober 2009

Att lära sig hitta ...

Är en del av kunskapen.

Idag har jag förmodligen lyckats med att idiotförklara mig själv i den nuvarande föreläsarens ögon. (om jag nu inte redan har gjort det dvs) efter idogt sökande av en specifik artikel i tidskriftsdatabasen på min högskolas hemsida så gav jag upp efter en timme.
Jag som annars alltid hittar allt!

Jag gav upp och mailade till min lärare i hopp om att han skulle ha någon smart kommentar om hur jag borde gå tillväga.

Svaret jag fick var föga upplyftande men jag antar att jag får skylla mig själv när jag i ett uppenbarligen misslyckat försök till att kommunicera mer eller mindre påstår att jag använde google för att hitta - Behöver jag tillägga att det måste ha varit en lång dag och att jag var väldigt trött?

tisdag 13 oktober 2009

Hjälpo jag drunknar

Nu i seminarieuppgifter och i läsning för att vara ikapp med föreläsningarna. Förbaskat intressant men inte så bra för övriga aktiviteter.

Eftersom vi vill undvika långa dagar på dagis och helt plötsligt har en pendlingstid på 2 timmar varje dag så blir det inte mycket över till att plugga när det väl är föreläsningar. Det tar lite mer än vad jag trodde att det skulle göra. Balans i roligt och jobbigt behövs och det saknar jag just nu.

Helt enkelt mer skönlitteratur och mindre kurslitteratur

lördag 10 oktober 2009

Feedback #2

Nu har jag fått svar på den feedback jag skickade till min lärare. Han verkade i alla fall uppskatta det men jag vet inte direkt om jag tyckte att han svarade på mina frågor gällandes just undervisningen. Fast det kanske är svårt att svara på bara rätt upp och ner. Förhoppningsvis så tog han inte illa vid sig på något sätt utan snarare hjälp att börja reflektera över sin undervisning om han nu inte redan gör det.

För reflektion är nog bra mycket viktigare än vad man själv tror. Om man bara gör utan att fundera över varför så kan man ju göra hur bra eller dåligt som helst utan att kunna dela med sig till andra eller utan att kunna förbättra. Oavsett så vinner ju andra människor på det och det är väl på sätt och vis något som går ganska bra ihop med lärarrollen ? Just det här att man inte bara gör jobbet för sin egen del. Det känns lite som slöseri med tid om man nu undervisar utan att någon blir undervisad helt enkelt.

fredag 9 oktober 2009

Feedback

Igår gjorde jag något som känns jätteläskigt. Jag mailade in lite oombedd feedback till en av våra lärare. Det borde inte vara läskigt och i en perfekt värld så borde lärare välkomna all kritik de får när det gäller deras undervisning - i alla fall om den är saklig och inte i påhoppsform.

Det trista är att en del av mig, den som har socialiserats inom skolvärldens ramar sedan jag började, säger att det är töntigt att bry sig för mycket. Lite "Vem är jag att tro att mina åsikter överhuvudtaget räknas?" men varför skulle de inte göra det?
Man får gärna ha åsikter men dem ska hållas personliga och privata och helst bara luftas på tiden mellan lektionerna. Den åsikten hittar man ofta hos studenter och elever. Det är egentligen lite konstigt eftersom man har allt att tjäna på att berätta om man nu tycker att någonting fungerar dåligt eller jättebra.

De flesta lärare får ofta inte ens chansen att höra vad studenter och elever verkligen tycker eftersom den obligatoriska kursutvärderingen kommer i slutet av kursen då de flesta antingen har glömt vad de tyckte tidigare eller helt enkelt är glada över att de har klarat sig och därmed låter det påverka omdömet.

Jaja det blev säkert en mindre uppsats med både frågor av typen "Hur tänkte du när du gjorde såhär" samt både saker jag tyckte var bra och mindre bra. Det känns både töntigt och bra. Men å andra sidan så övertalar jag den del som tycker att det är töntigt med att jag själv mer än gärna ser att mina framtida elever tycker saker OCH vill dela med sig av det.

torsdag 8 oktober 2009

Problem

Man lär sina barn och barn överhuvudtaget genom att visa hur man ska göra snarare än att säga det. Allt enligt det gamla ordspråket "Barn gör inte som man säger utan som man gör"
Slutar det här någonsin? Finns det någon ålder när vuxna eller ungdomar helt enkelt sätter sig ner och kommer fram till att "Ahja nu tänker jag lyssna istället för att se" och när händer detta isåfall?

Oavsett så blir det svårt eftersom det mesta får trista konsekvenser hur man än gör. - Vi försöker visa att man inte behöver köpa allt man ser utan att man kan planera osv. Vi tar med oss lunchlådor till skolan för att spara pengar. Problemet är att det som vi inte lägger ut i pengar får vi betala med tid.

Personligen hade jag hellre betalat lite extra bara för att slippa stressa och lägga tiden på barnen istället och jag kan tänka mig att de funderar massor på varför vi gör som vi gör när det bara leder till att vi är mindre glada och har mindre tid till att leka. Ibland är det lätt att glömma bort vad som är viktigt helt enkelt.s

tisdag 6 oktober 2009

Bloggtips

Jag har inte alls hunnit med om att tipsa om alla bloggar jag har stött på som jag gillar. Inte alltid att jag hinner läsa dem varje dag och ännu sämre är jag på att kommentera.

Men i alla fall så vill jag tipsa om Morrica - "En liten tant på äventyr i en stor värld." Som definitivt inte verkar speciellt tantig i mina ögon. I alla fall inte om tantig nu skulle betyda något negativt.
Många tankar och funderingar som får mig att tänka vidare och större.

Ny föreläsare

Ibland kommer man på sig själv genom sina egna tankar.

Idag hade vi en helt ny föreläsare och min första tanke var "Neeej vilken skum röst han har och hans brytning kommer att störa för mig när jag ska försöka lyssna på vad han faktiskt säger"

Ända sedan den första föreläsningen i fonetik så har jag börjat fundera över hur folk pratar och var någonstans i munnen de uttalar vissa ljud. I den nya föreläsarens mun så var det väldigt mycket grejer som hände på en gång. Inflyttade amerikaner har ett ganska speciellt sätt att prata svenska på mycket mer än exempelvis tyskar.

Jaja nog om just den biten - det jag menar är att det går alldeles för snabbt att döma någon på grund av ytliga detaljer. Det är viktigt med yta men jag tror nog att innehåll trumfar ytans betydelse i de flesta fall ändå. Det tog trots allt inte mer än en halv minut innan jag uppskattade min nye föreläsares massiva kunskap om en mängd olika saker. Hans energi och vilja att både lära sig mer och att lära ut gick nästan att ta på och det var väldigt medryckande. Jag kommer helt klart se fram emot föreläsningarna men jag kommer nog aldrig komma ifrån det här med att sitta och fundera över uttalet av vissa ord.

Samtidigt så funderar jag också över om det här med alla dessa smådetaljer som gör att människor blir just individer inte är fantastiskt viktiga. Det vore ju synd om jag inte insåg att sådana saker också är värdefulla.

måndag 5 oktober 2009

Ost i håret

Man hamnar i en annan student kategori när man är förälder och student.
Första seminariedagen så hade jag tydligen en bit ost i håret under hälften av seminariet.
I helgen kom jag ihåg det.
Jag har fortfarande inte haft "vett" att skämmas.

Håhå jaja vilken tur att det finns värre saker i mitt liv =)

Läs även andra bloggares åsikter om

söndag 4 oktober 2009

Tenta tankar

Tentan i fredags gick snabbt. Jag var kanske inte helt överens med hur frågorna var ställda. Frågor såsom "Kollar läraren enbart att jag har läst i litteraturen nu eller har han någon djupare baktanke" var en av flera ofta återkommande frågor i mitt huvud.

Tentan var inte heller speciellt stor vilket ibland gör mig lättad och ibland lite nervös. Hälften brukar vara godkänt och är det få frågor och ett stort ämne så gäller det att man har koll på allt. Överhuvudtaget är det svårt med olika lärare och deras prov. Ju fler gånger man gör tentor för samma lärare desto mer lär man sig hur just den personen förväntar sig att man ska skriva och hur det hela rättas. Helst skulle man behöva en förkurs i tentaskrivande för varje examinerande lärare. Då slipper man i alla fall misslyckas eller få sämre betyg på grund av ovana eller missförstånd. Håhåjaja i en perfekt värld...

Det är stor skillnad att skriva tentor på den ort jag skrev tentorna på nu. På den förra orten så är det trevliga pensionärer som är tentavakter. De har med sig korsord och fika och tyvärr ingen större koll på tillåtna hjälpmedel och dylikt. Det har jag inte dragit nytta av personligen men jag kan tänka mig att det finns tillfällen då det kan bli väldigt orättvisa skillnader.

På orten jag skrev i fredags så var allting annorlunda. Istället för pigga pensionärer så var det människor som inte var över 50. De patrullerade längs med gångarna och inga kurser fick skriva bredvid varandra utan det var tvunget att ha en annan kursrad emellan. Det blev genast lite mera nervöst.

torsdag 1 oktober 2009

Människosyn

Jag tror inte på tvång. Hur roligt är det att göra saker som någon tvingar en?
Jag tror på fria val. Jag vill alltid kunna välja - finns det någon som inte vill det?
Jag tror på information och individens förmåga att välja själv. Hmm här börjar det bli knepigt. Hur skaffar man sig informationen? Eller hur delar man med sig informationen på ett sådant sätt att den inte är jättesubjektiv? Individens förmåga att välja själv däremot måste ju alltid vara efter hur individen vill oavsett om det främjar enbart individen eller kollektivet och inget av dessa två kan vara fel ... eller?

Galen?

Just nu sitter jag och funderar över vilka kurser jag ska söka till tiden när jag är föräldraledig. Det blir mycket att göra. Fast jag gillar att ha saker att göra. Jag har svårt att slappna av tillräckligt och "bara" vara föräldraledig. Jag kan tänka mig att det kanske har att göra med att jag inte märker tillräckliga kontraster och njuter av den tid som är.
Pluggar jag samtidigt så tar jag tillvara på lugna stunder och härliga turer med barnvagn ute i skogen. Pluggar jag inte så ser jag eoner av tid och tvätt som behöver tvättas.

Det är inte helt lätt det där. Men jag gillar distansstudier.