Lucia

Efter att ha upplevt mina barns första luciafirande på dagis där båda har deltagit aktivt så har jag följande reflektioner.

Det är mer till för de vuxna än för barnen. Vissa saker görs av för mycket av traditionshävd än för att det är dden bästa lösningen. Undrar hur många fler sådana saker som finns i resten av skolvärlden. "Jamen såhär har vi alltid gjort, det är ju tradition och går ej att ändra på."

Hela dagiset släcktes ner och mysbelysning aktiverades.
Massor av vuxna människor.
Blixtrande kameror.
Pressen att uppträda.
Konstiga dräkter.
Allt fokus på barnen.

Jag är inte så förvånad att det var flera barn som reagerade på den konstlade situationen och helt sonika vägrade att sjunga. Den är ju långt ifrån naturlig. Att helt plötsligt dessutom få allas uppmärksamhet riktad mot sig är nog inte lätt det heller. Tack och lov var det inga barn som tvingades stanna kvar och sjunga när de "bröt" ihop.
Man kan nog göra mycket annorlunda. Men ärligt talat - är traditioner verkligen mål nog att stressa barnen så mycket?

Jag tvivlar på det. Vi behöver nya traditioner pronto!

Läs även andra bloggares åsikter om dagis, lucia, traditioner