Efter att ha upplevt mina barns första luciafirande på dagis där båda har deltagit aktivt så har jag följande reflektioner.
Det är mer till för de vuxna än för barnen. Vissa saker görs av för mycket av traditionshävd än för att det är dden bästa lösningen. Undrar hur många fler sådana saker som finns i resten av skolvärlden. "Jamen såhär har vi alltid gjort, det är ju tradition och går ej att ändra på."
Hela dagiset släcktes ner och mysbelysning aktiverades.
Massor av vuxna människor.
Blixtrande kameror.
Pressen att uppträda.
Konstiga dräkter.
Allt fokus på barnen.
Jag är inte så förvånad att det var flera barn som reagerade på den konstlade situationen och helt sonika vägrade att sjunga. Den är ju långt ifrån naturlig. Att helt plötsligt dessutom få allas uppmärksamhet riktad mot sig är nog inte lätt det heller. Tack och lov var det inga barn som tvingades stanna kvar och sjunga när de "bröt" ihop.
Man kan nog göra mycket annorlunda. Men ärligt talat - är traditioner verkligen mål nog att stressa barnen så mycket?
Jag tvivlar på det. Vi behöver nya traditioner pronto!
Läs även andra bloggares åsikter om dagis, lucia, traditioner
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Traditioner är bra, eller? Ett lussetåg kan ju skrämma livet ur de flesta, även de i dagarna aktuella Nobelpristagarna. Både en och tre av den sorten har genom åren ramlat ur säng och halm när de vitklädda änglarna med ljus i hand skrider genom rummet i arla gryningstimma.
Just nu pågår det diskussion på lokal nivå i mina trakter om en skola ska fira julavslutning (som de alltid gjort) i en kyrka, eller om de ska vara i skolans idrottshall pga av barn med annan tro än den kristna. Det stormar rejält på insändarsidor och andra offentliga forum, och pedagogerna finner sig högst inblandade att ta ställning för eller emot. Jag behöver ju inte ta ställning, just nu. Men hur hade du gjort om du arbetat? Hållt fast vid tradition och majoritet eller gått minoriteten tillmötes?
Kram V
Traditioner kan ju vara bra men jag tror att man måste vara mer selektiv med dem än vad vissa väljer att vara idag.
Vuxna kan ju själva välja men får alla barn den chansen?
Appropå ditt kyrkdilemma så tänker jag lite såhär - hur många av de kristna föräldrarna skulle acceptera ett julfirande i en synagoga eller liknande. Visst att traditioner påbjuder firande i kyrkan men det var väl en tid då vi inte hade lika starka minoriteter idag.
Jag hade helt klart ställt mig bakom att börja en ny tradition som passar alla minoriteter. Skolan måste väl på sätt och vis vara frontfigur för att nå ett ökat tolerant samhälle.
Lucia var för mig ett stort nederlag, år efter år. Jag blev aldrig lucia, jag var inte tillräckligt snygg eller populär. Jag fick vara tärna i låg- och mellanstadiet. På högstadiet valde man även vilka som skulle vara tärnor, då fick jag inte vara med överhuvudtaget.
Och tomtegrejen, varför ska man lura i ungar att det kommer någon imaginär gubbe och ger dem presenter om de har varit snälla? Kan man inte bara förklara att vi ger varandra presenter på julafton för att vi tycker om varandra?
Skicka en kommentar