Brev till Lennart

Käre Lennart.

Nu skriver jag till dig igen. Jag undrar över om du någonsin kommer att läsa det här. Det är ju inte direkt så att jag har adresserat det till dig särskilt tydligt. Men det är ändå till dig och till alla andra som också är som du. Ni är inte så många men ni finns där. Jag undrar om ni som är som Lennart vet om att ni är det.

Hur som haver; Jag är livrädd. Jag har inte långt kvar och snart kommer jag att stå där. Där mitt ute i verkligheten med en massa ansvar. Den enda skillnaden på mig och mina framtida elever är att jag har en bättre hum om hur mycket jag kan störa deras framtidsplaner. Hur mycket jag kan hjälpa och hur mycket jag kan förstöra och försvåra.

Hjälp! Vad gör jag om det blir fel eller snarare när det blir fel? För fel blir det alltid förr eller senare. Kommer jag att kunna skratta åt mina misstag och kommer mina elever göra det?

---

Jag skrev detta för några år sen och publicerade det inte. Jag hoppas och tror att alla människor är någons Lennart. Någon som spelar en stor roll för någon annan. Nu när jag faktiskt står här framme (Fast man står ju inte alltid framför en klass och inte alltid framme i ett klassrum. Hjälp, det är ju inte ens alltid som man står. Med andra ögon så speglar den här tidigare texten ganska intressanta tankar jag hade tidigare om undervisning och lärande.) så vet jag att det här med att störa framtidsplaner och förstöra inte riktigt är på det sätt som jag trodde då.  Dels så handlar det om ansvar. Det egna ansvaret har jag tänkt på mycket när jag har undervisat vuxna. Det gäller ju så klart även när man undervisar barn och ungdomar men i mina tankar just nu så handlar det om en gradskillnad.

Oavsett så kan jag säga att när det blir fel så blir det fel och då tar jag det därifrån. Äg felet och gå vidare. Ibland är dessutom inte ens ett fel ett fel. Det beror på perspektiv.

Var inte rädd för att göra fel. Det riskerar att göra dig handlingsförlamad.

Uppdatering

Hej bloggen!
Det var ju ett tag sen, mitt sista publicerade inlägg är från 2012. Nu är det 2017 och en hel del har hänt.

Jag är färdig med min utbildning. Jag har både en examen och en legitimation. Jag har läst in ett tredje ämne och utökat min legitimation samt skaffat mig en hel del erfarenhet från olika sorters verksamheter, stadier och skolformer.

Nu funderar jag på att utöka min utbildning ytterligare eftersom jag faktiskt inser att jag aldrig någonsin kommer att bli färdig. Det roliga med läraryrket är ju att lärandet aldrig tar slut. Dels på grund av att eleverna alltid varierar - alla är unika. Det sker också en hel del inom varje ämne rent undervisningsmässigt för att inte tala om hur kunskapsparadigmet kan skifta rejält.

Jag tänkte försöka blogga vidare nu och jag behåller min titel "Jag ska bli lärare" - Däremot tror jag att jag behöver ändra lite andra saker. - Saker som inte stämmer längre."Jag är en lärarstudent. Alltså en blivande lärare. en sån där viktig individ som kommer att lära andras barn en massa saker. En blivande vardagshjälte." - Jag är inte längre en blivande lärare men jag är ju en lärare som blir bättre?  En blivande bättre lärare? eller Äh.. jag vet inte - jag får helt enkelt fila vidare på det.

Jag ser också att blogger har fått en hel del uppdateringar vad gäller användarvänligheten. Bland annat statistikverktyg som ju är sjukt kul. Jag har 234 publicerade inlägg och 67 utkast. Jag kommer nog att börja med att läsa igenom alla dessa och kommentera dem igen. Det roligaste blir att se hur jag idag tänker om det jag skrev då.

Nu kör vi! ^^b

Montessori eller något annat?

Nu har jag nog kommit på en av anledningarna till varför så många lärare väljer privata alternativ för sina barn. Hur många kommunala skolor jobbar enligt Waldorf modell? Hur många enligt Montessori osv?

Här står jag och min familj vid ett litet vägskäl. Å ena sidan: Montessoripedagogik. Å andra sidan: Kommunal skola. Det finns så mycket som följer med båda valen. Både positiva saker och negativa.

Undrar hur mycket ångest man kan ha över valet till förskoleklass trots att man redan har gjort valet. =/

Valkval

Nu sitter jag här i mitt varma sovrum och nojjar över framtiden. Antingen så väljer jag att plugga något jag verkligen vill och det med en lärare och föreläsare som är en utav jäkligt få hittills som jag faktiskt både inspirerar och får mig att anstränga mig eller så väljer jag att plugga på distans och få mer tid till mina barn.

Väljer jag kursen med läraren som är en skänk ifrån ovan så får jag på köpet en massa pendlingstimmar och alldeles för långa dagisdagar med mina barn.

Väljer jag att plugga på distans så är jag rädd att jag tappar det sociala men samtidigt känns det smått viktigt med en mjukstart på dagis för min minsta. Alltså inga 07.00 - 17.00 tider. (Tyvärr är det nog även det bästa scenariot) Jag kanske även missar det rent "sociala" som man så ofta gör på distansstudier. Det är svårt att få till bra diskussioner såvida det inte sker via mikrofon och högtalare och då kommer ofta tekniken ivägen istället.

Till saken hör ju även att jag inte är säker på att jag faktiskt får "rätt" lärare. Och även om jag får det så blir det inte hela terminen. Jag skulle ju självklart kunna maila och fråga men det känns på sätt och vis konstigt och dumt.

Ahh svårt svårt svårt. Men egentligen vet jag ju redan nu att jag kommer att välja mina barn. Så jag vet inte ens varför jag hetsar upp mig.

Framförhållning is teh shit

Det finns en viss glädje i att blicka framåt och veta att det inte blir så stressigt eftersom man har tänkt på en massa saker. Det tråkiga är bara att det aldrig tar slut där utan det finns alltid nya saker bakom de man precis har gjort som också kan göras så att man slipper det senare.

Igår slog jag mitt huvud ihop med en utav mina studievägledares kloka huvud och kom på en framtida plan. Förhoppningsvis kan jag tillgodoräkna mig mina sommarkurser + läsa till lite annat och på så sätt få till det att jag förkortar min utbildning med en termin. Det skulle vara välkommet eftersom jag precis har lyckats fördröja den med ett år. Jaja man får ligga i den säng man har bäddat eller något liknande. Men jag tror att det är bra och jag är så otroligt glad över att det finns distanskurser så att jag kan fördjupa mig inom alla dessa ämnen som jag är intresserad av.

Jag tror helt enkelt att jag blir hög på att utbilda mig vidare.