tisdag 19 maj 2009

Ansvar

Hade en diskussion med en av mina kurskamrater igår om ansvar. Det blev lite närmare filosofiskt då hon menade att en människa med barn är mer ansvarig än någon utan. Men kan man verkligen ta mer ansvar än vad man har? Om alla nu ska vara individer och unika så måste väl rimligtvis alla jämföras på sina egna villkor?

Kort sagt - har man inga barn så kan man ju knappast ta ansvar för några men gör det att man är mindre ansvarsfull?

Eller: Har vi inte alla ett delat ansvar på sätt och vis? För killen som sitter i ett hörn och är ledsen eller tjejen som saknar en krona till bussen och riskerar att inte få åka med.

Räcker det med ansvar för den egna inre kretsen eller har människor i ett samhälle delat ansvar för samhället?

onsdag 13 maj 2009

En konstig sak som jag har funderat över är det här med olika lärare och samarbeten mellan dem. Mest för att på min egen högskola så skiljer det så otroligt mycket mellan olika ämnen och institutioner men även i samma ämne mellan olika lärare. För mig som är vuxen är det förvirrande när en lärare har en klassrumsstil och en annan lärare är totalt annorlunda. Jag tvivlar på att mina lärare har haft mer djupgående diskussioner om sina ämnen och kursplaner och hur de ska göra för att så många som möjligt ska uppfylla de lärandemål som finns.

Det får mig att undra hur det är för de elever som inte är vuxna. Under min senaste VFU-period så fick jag chansen att följa en klass under en hel dag. Det var nog något utav det mest kaotiska jag någonsin har fått utstå. Alla dessa elever som fick stressa runt mellan olika klassrum och ställa in sig på hur olika lärare arbetade och dessa lärares förväntningar. Hur ska man få ro att lära sig något om man som elev ständigt måste komma ihåg alla sina lärares olika nycker och tics?

Exempel: Om en lärare tycker att det är helt okej att ordet används fritt i ett klassrum och förväntar sig att eleverna ska slänga ur sig alla frågor och kommentarer de har så blir det väldigt stor kontrast till lärare 2 som kräver att eleverna ska räcka upp handen innan de yttrar sig.

Det kan lätt bli så fel men samtidigt blir det ju inte bra om alla lärare är exakt likadana heller men jättestora skillnader - kan det vara positivt på något sätt?

tisdag 12 maj 2009

Det är spännande att det ska gå så fort

Att både glömma bort eller att komma ihåg saker. I de skolor jag har haft erfarenhet av så har det mest varit korvstoppning av olika fakta och mindre koncentration på att se och förstå helheten. Det får bli lite som det vill med den ibland verkar det som. Därför är det inte alls konstigt att människor runtomkring mig, och även jag själv, har spännande små luckor.

Fram till inte alls så länge sen så hade jag inte en tanke på att grundämnet järn fanns både i blodet och hm ja lite överallt. Jag hade aldrig kommit fram till någon slags helhetskunskap och det känns ju minst sagt ganska trist. Dels för att jag känner mig lurad men jag undrar också om jag har missat fler saker - saker som kanske är viktiga.

Samtidigt är det kanske inte helt konstigt att det ser ut lite såhär i skolvärlden eftersom det är så lätt att välja fakta som är enklare att mäta och bevisa. Smällen får eleverna ta senare helt enkelt. Jag tror någonstans att hela systemet med att låta någon annan ta hand om undervisningen leder till tråkigheter för alla inblandade. Eller mindre diffust - samhället i stort.

lördag 9 maj 2009

Tvivel

Det kommer ibland fram lite tvivel på mig själv i rollen som lärare. Vill jag verkligen stå och se på när politiker hugger ner i skolans finansieringar? Vill jag verkligen behöva välja mellan att engagera mig tills jag går in i väggen eller vill jag riskera att råka bli en av de där trista lärarna som inte ens orkar lära sig namnen på sina elever?

Lönen är egentligen urusel om man tänker efter på hur mycket skit man kan få utstå från alla håll och kanter. Det är en ständig risk för missförstånd och elevgrupperna verkar bara bli större och större.

Trots allt det ovan nämnda så kommer jag inte på något annat som jag vill göra eftersom det känns viktigt på något sätt. Men vad händer om alla människor som tycker att skolan är viktig helt plötsligt försvinner på något sätt?

onsdag 6 maj 2009

Att studera med små barn #2

Sist jag använde mig av den här rubriken så skrev jag inte så jättepositivt. Men trots det så finns det helt klart fördelar också. Okej att vi inte har jättebra med pengar men samtidigt så behöver inte allting kosta massor heller. Det vi inte har i pengar får vi igen i tid med barnen.

Just den här terminen har vi kunnat lämna våra barn på förskolan i lagom tid till frukost för att sen hämta dem klockan 2 varje dag. Det är en riktigt bra tid att hämta dem på eftersom halva dagen fortfarande återstår. Vi kan hinna spendera hur mycket tid som helst med dem. Något som kanske inte alls är möjligt när man jobbar heltid. Av den anledningen skulle jag vilja rekommendera alla världens småbarnsföräldrar att börja studera om man nu står i valet och kvalet. För någonstans är jag övertygad om att tid är viktigare än pengar. I alla fall om mina barn får välja. =)

Jag vet fortfarande inte hur höstterminen ser ut rent schemamässigt. Jag kommer att få läsa mitt andra ämne då och som jag förstår är det mycket självstudier och 2 lektionspass per vecka ungefär. Förmodligen kommer hämtning och lämning se annorlunda ut men det behöver i alla fall inte bli överdrivet långa och jobbiga dagar på förskolan. Jag är nöjd och mina barn är nöjda.

Läs även andra bloggares åsikter om

tisdag 5 maj 2009

Internet är fantastiskt

Mina barns förskola har sedan ett par månader skickat ut information även med E-post. Jättebra tycker jag eftersom jag är en såndär förälder som ofta glömmer bort att kolla i alla extra små fack och på anslagstavlor.

Jag märker att mina barns pedagoger inte är helt IT-säkra ännu för det händer att de missar att bifoga dokument och liknande. Det stör inte alls utan är bara charmigt att se att även pedagogerna får lära sig nya saker.

Imorse när jag fick det senaste brevet blev jag dessutom extra glad eftersom det var en bild bifogad.

söndag 3 maj 2009

Om att äga sitt lärande

Ju högre upp jag kommer rent utbildningsmässigt så märker jag mer och mer om att folk runtomkring mig, både lärare och elever pratar om att man ska äga sitt lärande. Nu vet jag inte riktigt om jag kanske har missuppfattat det hela men jag funderar alltid på det när jag hör det.

Om eleven ifråga ska äga sitt lärande - hur kan man då bedömma det? Tar inte själva betyget bort det här med ägandet? Eleven i fråga ska väl förhoppningsvis läsa sig saker för sin egen skull och är det då lämpligt att betygssätta resultatet? Hur kan man äga sitt lärande om man förväntas att lära sig speciella saker? Tänk om eleven rent tankemässigt kommer på helt nya tankar som läroplanen inte säger något om?

Jag förstår att lärare väljer att ge prov där man enkelt kan mäta antalet rätta svar. Men är det verkligen kunskap?

Jag blir lite rädd och skeptisk numera när mina lärare pratar om att jag ska äga mitt eget lärande eftersom de samtidigt är mina examinatorer. Just nu läser jag 30poäng språk och då pratas det mycket om att vi ska äga både vårt lärande och vårt skrivande. Men bara efter en viss mall. Skriver vi utanför de strikta ramar som anges så räknas det helt enkelt som fel.


Vad har jag lärt mig på det? Äger jag verkligen det jag lär mig? Är det kunskap att kunna foga sig i mallen och är det isåfall kunskap jag behöver ha för mina blivande elever?