Det är så konstigt.
Hela mitt liv har mer eller mindre gått åt till att tro att andra människor har kunskap och att deras uppgift mer eller mindre är att kolla att jag svarar rätt. Kanske inte helt så och inte hela mitt liv. Men fortfarande. Jag känner mig så grundlurad.
Om jag hade haft lärare som förklarat för mig att det finns flera sätt att se på kunskap och att den inte alltid måste vara faktabaserad så hade jag mest troligt inte haft en sån prestationsbaserad självkänsla.
Dagens ungdomar är dessutom fantastiska och alla föräldrar som inte inser vilka skatter de har borde .... tvingas få sina ögon öppnade.
Eller något. Ta vara på era barn!
De är våran framtid!
Ja just det, jag har praktik nu och får vara i verkligheten. Den del av livet jag trivs bäst i. Så himla underbart samtidigt som jag blir så otroligt rädd för framtiden. Alla stackars ungdomar jag kommer att forma. Tänk om jag sabbar det totalt för dem?
Tungt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar