Igår var första besöket på min, för terminen nya, partnerskola.
Jag var beredd på att det skulle vara annorlunda men inte SÅ annorlunda.
Högstadiet är en helt annan kaka än gymnasiet. Eleverna är på vissa sätt så mycket mer barn och lärarens fostrande roll är mer tydlig. Språket är annorlunda. Både elevernas och lärarnas. Lärarnas är förenklande och elevernas är provocerande. Fitta, hora och slyna hann jag höra från samma kille på mindre än 2 minuter. Det intressanta var att han inte riktade det åt en person. Utan bara rätt ut i luften. Se mig helt enkelt.
Jag funderar vad det behovet beror på. Blir dagens ungdomar inte sedda tillräckligt för att dagens vuxna är för upptagna att ge dem uppmärksamhet? Blir de sedda men har de ett större behov? (Ja jag är fullt medveten om att jag har gjort grova generaliseringar här. Allt för att förenkla det hela.)
Det var i alla fall en positiv upplevelse. Högst ovant och med många många intryck.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Hejsan!
Jag ska precis börja vikariera på högstadiet där jag bor. Jag studerar dock inte till lärare, jag är ung och ganska obegåvad, men jag tycker om att jobba med barn och ungdomar. Har läst lite på din blogg och tycker att du verkar ha lite koll, har du några tips på hur man ska få dem att jobba bättre i klassrummet/hur jag ska bete mig så skulle jag uppskatta det mycket.
Lycka till med allt! :)
J
Hej J!
Mitt svar till dig har dröjt av flera olika anledningar. Dels så har jag varit tvungen att prioritera annat men även så har jag funderat rejält över din fråga.
Jag tror att även riktigt erfarna lärare kan brottas med den här frågan och jag undrar om den egentligen har något enkelt svar.
Var en schysst människa helt enkelt så löser det mesta sig av sig självt tänker jag. Vill du ha ett bättre svar får du nog helt enkelt plugga till lärare och sen jobba som det i ett par år. =)
Lycka till själv!
Skicka en kommentar