Att studera med småbarn

Folk frågar hela tiden hur det är att studera med småbarn och verkar helt amazed av att jag och min man klarar av det.

Det är klart att det går men det är samtidigt inte lätt. Speciellt med tanke på att vi bor inte i samma stad som vi pluggar i. Det är förmodligen det mest osmidiga av allt. Det är inte roligt när dagis ringer och berättar om sjuka barn och man inser när man tittar på klockan att tåget precis har gått. Nu har det inte hänt ofta men man vet ju aldrig. Barn blir ju sjuka hela tiden. Vi har inte heller turen att ha släkt som kan hjälpa till och sitta barnvakt speciellt ofta. Det är väldigt trist.

Vi har även gjort vissa uppoffringar. Vi städar inte alls lika mycket som vi borde och vi är inte heller ute och leker med våra barn så mycket som vi skulle vilja. Att vi har en tvättmaskin i lägenheten underlättar oerhört. Vi pluggar inte heller när barnen är vakna - vilket är skitsvårt eftersom det är lätt att vara seg på kvällarna och inte orka plugga.

Planering är A och O. Matlistor, lunchlådor, vem som hämtar när och så stora försök till rutiner så att dagarna inte diffar alldeles för mycket. Sen hjälper det med ett väldigt förstående dagis som accepterar virrighet och som jobbar tillsammans med oss för våra barns bästa.
Läs även andra bloggares åsikter om dagis, studera med småbarn