Igår natt hade jag svårt att somna. För närvarande har vi en uppgift i skolan som jag inte riktigt förstår. Eller jag förstår uppgiften men jag har svårt att motivera för mig själv varför jag ska göra den.
Det hela har fått mig att fundera på om jag överhuvudtaget äger mitt lärande? Visst jag går i skolan för min egen skull. För att jag vill lära mig saker. Samtidigt så har någon bestämt att det måste kontrolleras att jag lär mig saker. Vad jag lär mig är det också någon som har bestämt. Någon annan det vill säga.
Själv har jag tittat i en kurskatalog, pekat och sagt "den här vill jag ha".
Hur, var och när har någon annan fått bestämma. Är det verkligen det bästa sättet egentligen? Själva kontrollerandet att allting görs på "rätt" sätt verkar bara komma ivägen för det riktiga lärandet.
Just nu ska jag lära mig att skriva en uppsats "på rätt sätt" och efter redan angivna regler. Själva skrivandet är lite som att följa en vägbeskrivning eller ett recept. Mottagaren är min lärare som även ska "hjälpa mig att äga mitt skrivande". Samtidigt så får jag inte skriva hur som helst utan måste följa receptet för annars blir det inte rätt.
Nu undrar jag vad jag egentligen lär mig? Inte är det att skriva en uppsats i alla fall utan snarare att följa det recept som mina lärare vill att jag ska följa. Slutligen förmodligen så ska jag väl lära mig att vilja följa receptet. Är det konstigt om morgondagens lärare vill stöpa sina elever i samma enkla form om dagens lärarstudenter har lärare som försöker göra samma sak?
Tack och lov att vi får en massa bonuskunskap i form av att få ge varandra kritik på uppsatser. Där får vi i alla fall äga kritiken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Du har så rätt: "att följa det recept som mina lärare vill att jag ska följa." meningen med uppsatsskrivande kan man många gånger fråga sig meningen med. Dock fick jag tydligt förklarat för mig, då jag en gång (minst) ifrågasatte meningen med det, att vi ska rustas för vidare forskning.
Jag som inte hade en tanke på att slita ytterligare fem + några år med att forska, var maxat irriterad. Idag, efter att ha jobbat ett tag, ser jag att det finns ett behov av verklighetsnära forskning. Så kanske, en dag, börjar jag forska och då kan det vara tacksamt att ha lärt sig formerna för uppsatsskrivning när det blir dags för avhandlingen att ta form.
Men återigen, du tänker som jag gjorde - jag förstår dina undringar!
//mvh Tojjan
Jag tycker också att det är riktigt tråkigt att skriva uppsats enligt de färdiga vetenskapliga mallarna, men tänk så här: Det är de mallarna som gör att det är ganska lätt att hitta den relevanta informationen i uppsatser och avhandlingar när du själv läser...
Tänk på att du skriver på det sättet för att någon lätt ska hitta information och argument, inte för att någon ska läsa uppsatsen från början till slut och roas av det... Mottagaren är inte i första hand läraren, utan alla eventuella läsare som kanske vill använda din uppsats som underlag till sitt skrivande, eller lärande.
Det är fortfarande tråkigt, men kanske ett sätt att motivera sig?
Skicka en kommentar