Dagen började inget vidare.
Tåget som tar mig till skolan var försenat.
En av böckerna jag skulle ha läst till idag hann jag inte ens med att bläddra i. Inte ens sammanfattningen, som en av mina gruppkamrater AP skrev, hann jag med att läsa.
Jag kände mig så sämst när läraren frågade hur många som hade läst just den boken. Jag tror att 3 eller 4 svarade ja. Till saken hör även att de flesta hade stannat hemma för att skriva på tentan. Vi har även all litteratur till den tentan. Det trista är att den boken jag inte har hunnit med var den mest intressanta dessutom.
Jag funderar på hur lärare upplever sådana tillfällen. Det är ju inte så att vi tyckte att det var oviktigt eller dumt. Vi (eller jag i alla fall) har helt enkelt inte hunnit med. Det har varit alldeles för mycket som jag har prioriterat istället och som jag inte har kunnat prioritera annorlunda. Mina barn till exempel eller ätande och sovande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Vi tänker (iallafall tänker jag) att nähäpp minsann, då får vi raskt tänka om här och lägga upp den här lektionen/föreläsningen/seminariet på ett annat vis, ty har de inte hunnit läsa boken kan de inte göra de reflektioner jag tänkt mig att de skulle kunna... och så får vi göra om nästa lektion också, så att vi kan knöla in reflektionerna där... hmmm, är det något från den jag kan ta redan nu?
och så vidare. Därför kan vi se lite sammanbitna ut när vi får veta att boken inte lästs. Men vi blir sällan arga på elever om de inte helt enkelt satt det i system.
Man får hoppas i alla fall. Det skulle vara trist om det är lika jobbiga tankar som rusar genom huvudet som det ser ut.
Skicka en kommentar