Bita i det sura äpplet

Ibland får man helt enkelt ge upp. Till och med när man verkligen inte vill. Eller kanske samla sina trupper och dra sig tillbaka lite för stunden. För att sedan lyckas anfalla med förnyade krafter (eller något liknande fast mindre krigiskt.) Det är inte så att jag ser mina studier som ett krig - jag bara gillar just den liknelsen.

Kort sagt - en månads sjukskrivning. Har ingen aning om hur det blir med att plugga under den tiden men har för ont för att orka tänka på det. Jag är gravid och har foglossningsbesvär som har eskalerat så otroligt att jag inte kan sitta i mer än korta stunder eller att gå i trappor. Det här inlägget tar bra mycket längre tid att skriva än vad det gör när jag inte har några problem. Det blir svårt att koncentrera sig när det gör ont och det är svårt att delta i studierna när man inte kan sitta ner den tiden som krävs för seminarier och föreläsningar eller ens den tid det tar att åka i bilen till skolan.

Ärligt talat så gråter jag av smärta varje gång jag måste vända mig i sängen under natten men trots det så känns det ändå som fusk. Eftersom "graviditet inte är någon sjukdom". Jaja vi får se hur det blir med det.

Till min container sparar jag följande: Man måste inte alltid ha katederundervisning. Det finns massor med andra sätt som kan vara att föredra beroende på hur pass ergonomiska möblerna är i klassrummet.