torsdag 15 oktober 2009

Nu blev det svårt

Mest troligt är den nuvarande föreläsaren helt färsk. Han är otroligt kunnig men kanske något fartblind. Idag fick jag höra att några klasskamrater hade varit och samtalat med kursansvarige om den nuvarande föreläsaren (igen). Inga glada samtal.

Jag blev lite ledsen för vår föreläsarens skull när han återigen frågar om någon har några frågor eller kommentarer. Nu tycker jag att han börjar se mer och mer stukad ut för varje gång eftersom ingen någonsin vågar säga något till honom. Inte ens de viktiga "det går för snabbt" orden.

Undrar egentligen hur eller vad man gör om man inte får kontakt med en klass och upptäcker det mitt i en pågående kurs?

3 kommentarer:

Morrica sa...

Varför säger ni inget till människan? Hur ska h*n veta att ni tycker det går för snabbt om ni inte säger något? Jag tror inte h*n tar illa upp om du räcker upp handen nästa föreläsning och säger 'jag är ledsen, men det här går rasande snabbt, kan du ta om det igen?' Kanske blir h*n lite snopen, men du ger honom/henne en chans att rätta till det som blivit tokigt.

Sanna sa...

En riktigt bra fråga - jag vet ärligt talat inte vad det är som gör att det tar emot så mycket och räcka upp handen eller att för den delen ens skicka ett litet mail och påpeka det hela.
Jag kan tänka mig att det är en blandning av en missriktad "jag vill inte göra personen ledsen" och "jag vågar inte för tänk om alla andra hänger med".

Förmodligen blir det någon slags "fegvariant" via mail. Dels för att det går att göra redan idag och dels för att .. ja vadå egentligen?

Morrica sa...

Mail har den uppenbara fördelen att människan kan smälta din feedback i lugn och ro och ta till sig den till nästa föreläsning. Nackdelen är ju som du påpekar att det kan uppfattas som lite fegt. Jag tror din postitiva förstärkning kommer att uppskattas, ännu mer om den följs upp av en uppräckt hand och ett 'skulle du vilja vara snäll och ta om det sista, det är himla intressant och jag tror inte jag hann uppfatta alla detaljer'