torsdag 9 september 2010

Saker jag funderar över #1

Hallå där alla människor där ute =) Jag vet ju att ni finns där fortfarande trots min tysthet som råder stundtals. Jag ser er allt på statistiken.
Nu söker jag svar på följande: Hur motiverar man alla dessa begåvade individer som tycker att skolan är för lätt?

Ger man dem högsta betyg på en gång för att man "vet" att de kan? Det kan ju knappast vara motiverande?
Ger man dem svårare uppgifter än alla andra som ska sporra dem? Det verkar lite orättvist. Det kanske inte heller är så motiverande i längden?
Hur tacklar man den kassa attityd som så många av dem verkar utveckla efter ett tag?

4 kommentarer:

Anonym sa...

Man låter dem utvecklas i sin egen takt, man låter dem dundra på i sin takt, vidga, gå djupare, gå vidare. Kursplanen är ingen begränsning, den är en utgångspunkt, en lägstanivåmarkering.

Sanna sa...

Jag är övertygad om att du har rätt men jag funderar fortfarande på hur man gör det hela rent praktiskt

Hanna sa...

Hittade precis till din blogg och här kommer jag nog stanna ;)... Ang ditt inlägg då:
En sak är säker iaf, och det är att man inte ger dem fler uppgifter av samma slag ;). Jag har själv varit en elev som "låg före" som tog till mig lätt. Dock utvecklades jag aldrig och detta kan jag tycka är synd idag. Skolan blev en slentrian, vilket gjorde att jag inte ansträngde mig, men trots detta fick jag alltså höga betyg, kanske hade de varit högre om jag utmanats. För utmaningar ville jag nog ha ibland, alla är inte lika som mig, men jag tror att en viss del utmaning är bra för alla elever och varför skulle det vara orättvist? Det är väl bara bra? Kanske inte jämt men ibland?

Sanna sa...

Hej Hanna! Kul att du har hittat hit =)

Det är bra trist när en lärare inte räcker till eller orkar eller kan eller ens uppfattar att elever är motiverade. Undrar om eleverna alltid är så medvetna om hur det är själva dock.