Under dagen

Det är ganska bökigt med VFU. Lärarna själva verkar vara lite lost med vad det är vi ska göra egentligen och olika bud gäller från olika lärare.

Min handledare är helt underbar men känslan av att jag inte riktigt duger till under hennes lupp kvarstår. Hon frågar hela tiden om jag har fler frågor och undrar vad jag har observerat och vilka slutsatser jag har dragit. Eftersom hon fortsätter på samma sätt hela tiden så blir jag smått nervös över mina svar.

Hittils har jag observerat att det är en otroligt stor skillnad mellan både lärare och elever. Alla är verkligen individer och den slutsats jag drar är därför är det viktigt med att respektera varandra.

Jag har även sett och hört talas om hur många av ungdomarna idag i skolan som mår riktigt dåligt. Teorierna i fikarummet är entydiga. Ungdomarna idag saknar fasta ramar i sina liv. Inga regler och konsekvenser ger inga fasta förhållningspunkter och då blir de otrygga. "Att vara lärare idag är att vara barfota psykolog och man måste ofta uppfostra." säger min handledare som jag av sekretess-skäl kallar för Kerstin.

Det börjar gå upp för mig vilka krav som ställs på lärare idag och vilket stort ansvar det faktiskt är. På sätt och vis så formar vi ju morgondagens medborgare och beslutsfattare. Om dessa fortsätter att vara otrygga kommer världen att vara ett ganska mörkt ställe.

Kerstin berättade att de ser fler och fler ungdomar med olika bokstavsdiagnoser idag men att de saknar någon reell fortbildning för att kunna hantera detta bättre. Hon berättade att både hennes egna kollegor och även ledningen är tveksamma till behovet samtidigt som hon lägger till att det behövs eftersom det är så verkligheten ser ut idag.

Läs även andra bloggares åsikter om VFU, lärare, värdegrund