fredag 27 mars 2009

Kom ihåg!

Det är inte mig det handlar om utan dem! Alltid dem och aldrig mig. Förutom kanske den härliga känslan man får av .. ja vad gör en lärare egentligen?

Lär ut? Nja om kunskap är en sak man kan ge bort?
Lär in? Nja kanske om eleverna går att träna lite ungefär som en hund?
Föreläser? Mja kanske - om man tror att eleverna lyssnar.
Betygsätter och bedömmer? Hmmja det beror nog lite på hur man ser på sitt yrke?

Hålla handen? Det beror kanske på hur gamla eleverna är eller vad de behöver just då?
Lyssna massor? Ställa frågor? Vem är det som är läraren här egentligen?

3 kommentarer:

Morrica sa...

En lärare leder hästen till vattnet, om och om igen. Hästen dricker om den är törstig, och låter bli om den inte känner för att dricka. Läraren fortsätter leda hästen till vattnet, dag efter dag.

Dvs läraren leder eleverna till kunskapen, föregår, visar, erbjuder, förklarar, demonstrerar men lär sig, det gör eleven alldeles själv. Eller inte.

Ibland måste man leda hästen tjugofem gånger eller mer till vattnet innan den får kläm på hur den ska få i sig. Ibland måste man upprepa samma sak i tjugofem olika varianter innan man ser ljuset tändas.

*ping* säger det.

På riktigt.

Och då blir läraren glad.

Ungefär så?

Sanna sa...

Haha jo - det finns nog flera hundra beskrivningar på det. Alla visar nog en korrekt bild. Eller i alla fall en bild. Äh för svåra tankar för att jag ska hänga med.

Tojjan... sa...

Instämmer med Morrica. Bra skrivet! Dock kan jag väl känna ibland att jag försöker leda fram pållarna till något som de faktiskt inte vill dricka, och då måste jag vara flexibel nog att våga byta källa...

Om det där med att hålla handen, jag tror inte att en elev någonsin blir för gammal för det. Inte om vi med att hålla i hand menar att stötta och vara där.

//Tojjan