onsdag 13 maj 2009

En konstig sak som jag har funderat över är det här med olika lärare och samarbeten mellan dem. Mest för att på min egen högskola så skiljer det så otroligt mycket mellan olika ämnen och institutioner men även i samma ämne mellan olika lärare. För mig som är vuxen är det förvirrande när en lärare har en klassrumsstil och en annan lärare är totalt annorlunda. Jag tvivlar på att mina lärare har haft mer djupgående diskussioner om sina ämnen och kursplaner och hur de ska göra för att så många som möjligt ska uppfylla de lärandemål som finns.

Det får mig att undra hur det är för de elever som inte är vuxna. Under min senaste VFU-period så fick jag chansen att följa en klass under en hel dag. Det var nog något utav det mest kaotiska jag någonsin har fått utstå. Alla dessa elever som fick stressa runt mellan olika klassrum och ställa in sig på hur olika lärare arbetade och dessa lärares förväntningar. Hur ska man få ro att lära sig något om man som elev ständigt måste komma ihåg alla sina lärares olika nycker och tics?

Exempel: Om en lärare tycker att det är helt okej att ordet används fritt i ett klassrum och förväntar sig att eleverna ska slänga ur sig alla frågor och kommentarer de har så blir det väldigt stor kontrast till lärare 2 som kräver att eleverna ska räcka upp handen innan de yttrar sig.

Det kan lätt bli så fel men samtidigt blir det ju inte bra om alla lärare är exakt likadana heller men jättestora skillnader - kan det vara positivt på något sätt?

2 kommentarer:

Morrica sa...

Jag är inte säker på att jag rätt förstår ditt resonemang, men jag svarar utifrån min tolkning: den stora fördelen med att lärare är olika torde vara att det ger eleverna möjlighet dels att se att det är helt ok att vara olika, dels att finna en lärare i vars klassrum de kan slappna av och känna sig hemma.

Sanna sa...

Superbra - så långt hade jag inte ens tänkt. Jag såg mest alla olika lärare som något riktigt jobbigt och negativt. Men det här var bra - det kan jag tänka vidare på.