Förlåt mig snälla föreläsare!

Det var inte alls meningen att sitta och fnissa när du föreläste. Det var inte så att jag menade att vara ouppmärksam eller störande. Faktum är att jag hängde med precis lika bra som vanligt. Att jag och min kurskamrat drog på smilbanden och pratade lite sinsemellan hade mer att göra med att vi ägde oss själva.
Lite lagom drygt så trodde jag att du föreläsarn, likt så många andra av våra tidigare föreläsare, var helt bakom flötet gällandes uttal i Engelska. Nu är det säkert inte alls enkelt för alla (och uppenbarligen blir det fel även hos dem som tror att de är bäst) och jag har hört många dråpliga och skrämmande exempel. Ska man bli engelskalärare så är det lätt att sitta på en hög häst just vad det gäller uttalsbiten.
I alla fall så hade jag ,roligt nog, fel och därmed ägde mig själv fullständigt. Det måste man ändå få skratta åt sådär den sista kvarten innan föreläsningen är slut. Även om man är distraherande?