Igår gjorde jag något som känns jätteläskigt. Jag mailade in lite oombedd feedback till en av våra lärare. Det borde inte vara läskigt och i en perfekt värld så borde lärare välkomna all kritik de får när det gäller deras undervisning - i alla fall om den är saklig och inte i påhoppsform.
Det trista är att en del av mig, den som har socialiserats inom skolvärldens ramar sedan jag började, säger att det är töntigt att bry sig för mycket. Lite "Vem är jag att tro att mina åsikter överhuvudtaget räknas?" men varför skulle de inte göra det?
Man får gärna ha åsikter men dem ska hållas personliga och privata och helst bara luftas på tiden mellan lektionerna. Den åsikten hittar man ofta hos studenter och elever. Det är egentligen lite konstigt eftersom man har allt att tjäna på att berätta om man nu tycker att någonting fungerar dåligt eller jättebra.
De flesta lärare får ofta inte ens chansen att höra vad studenter och elever verkligen tycker eftersom den obligatoriska kursutvärderingen kommer i slutet av kursen då de flesta antingen har glömt vad de tyckte tidigare eller helt enkelt är glada över att de har klarat sig och därmed låter det påverka omdömet.
Jaja det blev säkert en mindre uppsats med både frågor av typen "Hur tänkte du när du gjorde såhär" samt både saker jag tyckte var bra och mindre bra. Det känns både töntigt och bra. Men å andra sidan så övertalar jag den del som tycker att det är töntigt med att jag själv mer än gärna ser att mina framtida elever tycker saker OCH vill dela med sig av det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Framförallt frågan 'hur tänkte du när du gjorde såhär' måste ju vara uppskattad på alla vis från en lärarelev, du visar ju verkligen att du vill lära dig hur!
Dessutom är frågor från eleverna om varför man gör ditten eller datten den enda försäkringen man har mot att fastna i gamla fotspår och upprepa saker och ting utan reflektion.
Jag vill gärna tro att det är positivt men det är svårt. Ibland verkar det som att människor känner sig väldigt ifrågasatta och inte alls blir glada. Lite ungefär som om de tror att man klankar ner på dem.
Men personligen skulle jag ju bli glad över att någon brydde sig så mycket för att faktiskt skriva ner vad de tyckte och tänkte samt ställa eventuella frågor.
Eftersom det är något rätt sällsynt tror jag det är lätt att känna att 'vad fasen nu då' och hoppa till en aning om man plötsligt, ut ur det blå, får kommentarer och feedback på sin egen undervisning. Sannolikt är det därför det kan vara lite svårt att hantera på ett avslappnat sätt.
Vi har helt enkelt inte hunnit utforma någon rutin på att ta emot feedback, utöver de pliktskyldiga utvärderingarna i slutet av en kurs. Ibland frågar man sig hur många som faktiskt läser och reflekterar över innehållet i dessa utvärderingar, och strävar efter att se de områden där man fått kritik som utvecklingsområden snarare än som något att bli ledsen över.
Vi lärare behöver också lära oss ta emot feedback, finge vi lite snurr på det skulle vi sannolikt bli bättre på att ge konstruktiv feedback till eleverna också.
Kanske har du startat en liten utbildningsrevolution här?
Revolution hoppas jag inte på ;) men kanske lite öppnare sätt att tänka hos en människa =) Sen kanske det magiskt sprider sig till flera genom den människan. Lite "Skicka vidare" helt enkelt.
Skicka en kommentar