Det är lite underligt hur man kan reagera när man möter gamla lärare.
Vissa av dem blir jag riktigt glad att se och andra vill jag helst bara undvika. Det förstnämnda för att de har haft en människosyn som har varit jäkligt bra och ofta i kombination med kunskaper och god pedagogisk förmåga. Det sistnämnda för att det har skurit sig - antingen från min sida eller från deras.
På något sätt så känns det som att det är viktigast med människosynen - det spelar ingen roll om en lärare besitter helt fantastiska faktakunskaper om han eller hon är övertygad om att eleverna är idioter som inte förtjänar någon uppmärksamhet.
Men vad är man då utan ämneskunskaper?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Det är väl där svårigheten ligger - man kan vara en fantastisk 'people person' och usel lärare, man kan vara grymt insatt i sitt ämne och usel lärare. Båda delarna behöver finnas och utvecklas hos den som skall ägna sina dagar åt att leda andra på bildningsresan, och det är inte självklart att kombinationen går att finna hos alla. Inte ens hos alla lärarstudenter eller lärare, som du ju visar i ditt inlägg.
Jag kommer inte ifrån att jag tror att det hela måste börja med människosynen. Är den "fel" så tror jag inte att några ämneskunskaper i världen spelar roll eller väldigt liten roll. Få människor är nog beredda att ta hur mycket skit som helst för att få lära sig saker. Hoppas jag i alla fall. =)
Skicka en kommentar