lördag 20 februari 2010

Läromedelsslavar

Idag har det diskuterats. Jag och grannfrun som råkar vara lärare pratade om allt möjligt och gled in på läromedel och det faktum att vissa lärare följer dessa slaviskt. Grannfrun har en kollega som verkligen känner sig trygg i att låta eleverna göra en sida på matematik lektionen och sen ge efterföljande sida i läxa.

Min första tanke var att hennes kollega förmodligen var riktigt lat men under dagen har jag funderat över det hela. Är det verkligen så enkelt att det är lathet som gör det?

Kan det kanske handla om en viss övertro till böcker? "Någon annan har skrivit det hela och eftersom det är ett utgivet material så måste det vara bra att göra precis såhär." Som en slags mall att följa och gör man det till punkt och pricka så kommer alla elever att lära sig precis som de ska enligt läroplanen.

Jag tror tyvärr inte på mallar. Jag kan med nöd och näppe använda mallar eller schabloner till att stöppla färg i men oftast blir inte ens det okej. Ibland är det fel på själva mallen och ibland är det jag själv som gör att allting blir fel. Samma sak tror jag är applicerbart på individerna. För det är ju just det de är, eleverna. Individer. Ingen helt lik den andra. Eller som det sas i julkalendern 09 "Inte samma lika alla är unika."

Fast det är klart. Om man nu inte har en mall att följa så måste man själv ta ansvar för vad som händer och det i sig kanske är läskigt om man nu inte tror på sin egen förmåga som pedagog. Vad händer egentligen om eller när resultatet inte blir det förväntade?

4 kommentarer:

Morrica sa...

Då gör man om det på något annat vis. Jag använder inte läroböcker, och har inte använt läroböcker på en faslig massa år. I fjol provade jag faktiskt, men fann mig själv långt innan novemberlovet möblerande om i lärobokens upplägg, stryka och komplettera mer än vi använde böckerna, så experimentet lades ner och vi återgick till vardagen - lärobokslös men definitivt inte textlös.

Sanna sa...

Min VFU-handledare använder sig inte heller av läroböcker. Jag är klart inspirerad. Men min första tanke var - "what - hur ska man lära ut utan böcker" men det är klart att det går.

Jag är bra intresserad av hur du gör det hela Morrica.

Tojjan... sa...

Jag har 50-50 i min undervisning och resonerar som så här:

Böckerna är godkända, precis som du skriver, men fasligt dyra och vi köper ju inte nya varenda år. Det resluterar i ett visst krav att ta fram kompletterande material. Det är inga problem, om du kan ditt arbetsområde du ska undervisa i. Men om det är nytt stoff, upplever jag det svårare att göra ett korrekt urval.

För elevr i behov av särskilt stöd, och de är en hel del elever, kan det vara riktigt förvirrande med ett "löst" material. De kan behöva kronologisk ordning, nedbruten textmassa/alternativt läromedel inlästa på DAISY. Det finns ofta bra så kallade minikurser att låta SENS-eleverna arbeta med, men precis som innan, om du kan ditt arbetsområde kan du bryta ner stoffet och till och med ha tid att läsa in det på CD (mp3)sdå att eleven kan lyssna på texterna.

Jag tror att ett icke-kategoriskt tänk är det bästa. Läroböckerna har en funktion, ditt fritt skapade material likaså.

Det sista jag vill tycka till o är att det är den lokala arbetsplkanen som styr stoffet. När de nya läroplanerna kommer 2011börjar exempelvis historieundervisningen på högstadiet först år 800 (e Kr). De nya styrdokumenten är stoffpreciserade, jämfört med dagens som fokuserar på förmågor och färdigheter...

Kramen.

Sanna sa...

Det gör mig så glad att jag ständigt får kommentarer. Det gör att jag kan fortsätta reflektera över saker istället för att tro att jag vet allt.

V - jag hade inte ens en tanke på elever med särskilda behov. Det är klart att något som är lätt att följa behövs för vissa individer. Så självklart när du säger det.