Jag lever

Jag har bara så galet mycket på min tallrik =)

Just nu snurrar jag runt i en hel del distansutbildningar. Jag sitter och hatar de flesta lösningar som högskolor runtom kör med.

Fronter är inte optimalt, inte heller It's learning. Men det är klart att det kunde ha varit värre. Något som verkar vara rätt genomgående är dock det här med diskussioner i forum. Oftast så finns de inte alls eller så är det en liten del elever som diskuterar mycket. Ibland kommer det en lärare och stör diskussionerna genom att hoppa in med saker såsom "Oj vilka intressanta tankar, fortsätt så" vilket förstör mer än hjälper. Det är lite samma sak ibland på seminarium. Lärare som inte riktigt har någon fingertoppskänsla för när de bör bryta in eller kommentera utan mest verkar vilja prata för att de har fastnat i huvudrollen med monolog som enda verktyg.

Grupprummet eller forum på nätet är i alla fall mycket tystare än de fysiska. Kanske på grund av konkurrensen från resten av internet men med största sannolikhet också på grund av lärarens ständiga närvaro.

Vems fel är det egentligen?

Sitter just nu och funderar över hur man förbättrar situationen med trötta och desillusionerade pedagoger. Pedagoger som inte fyller en annan funktion än övervakning. Kan man verkligen kalla dem pedagoger då?
Det borde finnas säkerhetsföreskrifter eller rutiner som ser till att det inte händer. Att lärare tappar gnistan alltså.
Kan man tänka sig något sorgligare? För hur påverkar en lärare som har tappat gnistan sina elever? Elever som kan vara högst mottagliga för allt vad en pedagog gör eller säger.

Det känns som att samhället har all möjlighet att skydda sig mot den skada som trötta pedagoger kan åstadkomma genom att se till att det inte händer.
Stoppknappar som skickar lärare som är på gränsen till ett uppvilningscenter på Aruba. Eller i alla fall någon slags stoppfunktion som ser problemet långt innan det har hänt.


För att förtydliga. Det spelar ingen roll vems fel det är eftersom det inte löser situationen att fokusera på problemet. Men hur hittar man en gammal borttappad gnista och kan man stoppa tillbaka den i en trött pedagog och hur förhindrar man att den tappas från början?
Det är knappast ett isolerat problem utan rör hela samhället.

Att knyta näven i fickan

Ibland ångrar jag alla "Att bli lärare" föreläsningar. Just för att de har fått mig att fundera och reflektera alldeles för mycket över mina studier.

Just nu knyter jag näven i fickan och är arg och frustrerad över kursen jag läser. Arg för att läraren hela tiden ger olika anvisningar om hur uppgifter ska lösas och frustrerad eftersom de hela tiden verkar gå ut på att skriva korrekta referenser. Jag börjar smått misstänka att de uppgifter jag sliter som en hund med för att dels sätta mig in i och sen dels få ner i uppgiftsformatet.

Jag känner inte att jag får ut något vettigt av det hela annat än frustration (som kan vara vettigt) och väldigt många tankar om att jag aldrig någonsin ska göra såhär mot mina framtida elever.
Samtidigt så lider jag alla helvetets kval av att bedöva mig själv med att göra något så repetativt. Okej. Referenser är viktiga. Jag förstod det första gången.

Men jag säger ingenting till läraren av rädsla för att vara den obstinata eleven och därmed ådra mig all negativ uppmärksamhet. För det har jag också erfarenhet av.

Montessori eller något annat?

Nu har jag nog kommit på en av anledningarna till varför så många lärare väljer privata alternativ för sina barn. Hur många kommunala skolor jobbar enligt Waldorf modell? Hur många enligt Montessori osv?

Här står jag och min familj vid ett litet vägskäl. Å ena sidan: Montessoripedagogik. Å andra sidan: Kommunal skola. Det finns så mycket som följer med båda valen. Både positiva saker och negativa.

Undrar hur mycket ångest man kan ha över valet till förskoleklass trots att man redan har gjort valet. =/

Härliga lärare bränner ut sig själva

I helgen så fick jag uppleva det igen. En härlig lärare som brinner för sitt jobb. Men som kanske bränner ut sig själv i samma veva.

Vid sidan av mina högskolestudier så läser jag vissa spridda kurser. En av dem är en matematik kurs på Komvux i staden där jag bor. Eftersom kursen är på distans och den ordinarie läraren är sjuk så uppstod en speciell situation.
I början så var jag inte så orolig. Den ordinarie läraren har jag haft att göra med tidigare och är en av anledningarna till att jag läser kursen på distans. Jag vill helt enkelt ha så lite med personen att göra för att inte förstöra för mig själv (eller för att explodera och göra någon annan ledsen)
Sen blev det en lyckoträff då en annan lärare fick ta över tillfälligt.

Nu i helgen uppstod ett litet problem med min förståelse och jag mailade vikarien med hopp om att få en tid att träffas för att få lite klarhet i det hela. Den underbara vikarien mailade tillbaka i söndags med två ganska utförliga förklaringar som gav mig två angreppspunkter på samma tal. Det hjälpte något oerhört. Dessutom blev jag högst imponerad av att få ett svar en söndag. Ledig tid?

Nu såhär i efterhand är jag lite mer orolig. Om vikarien bränner ut sig... ja vad händer då?

Härliga lärare. Snälla sluta vara så hjälpsamma på eran lediga tid!

Denna konstiga syn på förskolan

Lite då och då trillar jag över kommentarer eller åsikter som får mig att fundera. Som när lärare spyr ur sig en massa galla över förskolan och pedagogerna där. Som om skolan vore "finare" och bättre. När började detta vi och de tänkande och varför finns det kvar?

Förskolan är väl på något sätt en ganska viktig grundsten inom skolan eller är jag helt ute och cyklar nu?

Nytt år, Nya tag

För att kunna bevara den superba dagistiden mellan 08-14 varje dag så har jag valt att plugga på distans under terminen som följer. Helst skulle jag vilja vara föräldraledig i en evighet till men se det tillåter inte det nya lärarprogrammet som kommer. Ärligt talat så flåsar det mig i nacken just nu och jag får skynda mig om jag ska hinna klart. Aj sjutton vad stressigt det blev helt plötsligt.

Annars så brottas jag med en föräldraförening som har fått ett eget liv. (Inte helt olikt Frankensteins monster - totalt okontrollerbart. Man får vara ytterst försiktig eftersom allting får otroliga konsekvenser.)

I framtiden hägrar ett par fina studiebesök vid olika skolor. Egeninskaffade studiebesök eftersom jag är uppriktigt nyfiken på vad som händer på olika ställen. Då är det bra fint att vara lärarstudent ska ni veta. Det har öppnat en hel del dörrar.