Traditioner

Det är svårt med småbarn och julfirande. Vilka traditioner ska man egentligen hurra för?
Eller ens bara ha kvar?

Att sitta i en främmande gubbes knä som ger bort paket känns lite mindre bra. I alla fall om man nu dessutom kör på den gamla "låt bli främmande människor för de kan vara lite läskiga". Samtidigt så vet jag inte heller om den ens känns bra att luras med att tomten finns. Hur tar barn det när de får reda på att allt är en stor lögn som de flesta vuxna dessutom känner till sanningen om?

Eller all mat som finns på julbordet av ren tradition som ingen egentligen äter? Vad sänder det för signaler egentligen? "Titta det finns mat i mängder och vi skiter i om det blir uppätet just när det är jul för då svälter inte ens barnen i afrika"

Eller varför inte det här med att åka runt till släkt och vänner - varför kan inte alla bara samlas på ett och samma ställe eftersom det är trevligt när alla får vara med?

Eller dessa traditioner som görs för barnens skull men som barnen kanske inte ens har upplevt tidigare och som bara gör alla vuxna trötta och stressade redan innan julfirandet har börjat?

Det är inte alls konstigt att barn idag är förvirrade. Allting är ju tvärt emot vad det borde vara.

Läs även andra bloggares åsikter om traditioner, jul