Käre Lennart #3

Käre Lennart!
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Min egen variant av Pandoras ask är öppnad. Ett ständigt slipande av mina framtida verktyg pågår och jag reflekterar ohejdat om allt och inget. Det innebär både bra och dåliga saker. Bra för att jag tänker men samtidigt dåligt eftersom jag ser så mycket mer.

Samtidigt har världen på sätt och vis har fått en ny dimension ungefär på samma sätt som träden helt plötsligt har löv igen när jag får nya glasögon. Jag ser mina nya lärare på ett helt annat sätt och blir arg på dem trots att de är precis lika mänskliga som jag. Jag förlåter dem inte på samma sätt som jag skulle ha förlåtit dem innan jag började reflektera. Jag tänker över min egen situation som student och blir deprimerad över min egen skolgång. Min och en massa andra människors.

Samtidigt så fylls jag på ett sätt av hopp. För det är svårt att laga något om man inte tror att det är fel.


Med Vänliga Hälsningar
Din (Favorit)elev Sanna