Idag märkte jag av ett spännande fenomen. Jag betedde mig som en tonåring (eller vad det nu kan vara) som rullade med ögonen och suckade åt allt läraren sa.
Det var intressant eftersom jag normalt sett inte gör så. Min egen reflektion sa mig att det mest troligt berodde på att läraren behandlade klassen som barn. Eller som man oftast behandlar barn när man gör det i negativ bemärkelse.
Kort hållna och utan direkt förtroende till deras egna inneboende förmågor. Självklart reduceras individen ifråga (i det här fallet mig) till en liten spillra av vad de borde vara.
Hade jag fått utrymme i mitt lärande hade jag tagit mer ansvar.
Slutsats: Individen måste äga sitt eget lärande annars blir det inte bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Vilken nyttig lektion, tack för att du delade med dig av den till oss!
Håller med föregående "kommentator". Gillar extra mkt sista meningen i inlägget.
//Kram Tojjan
Skicka en kommentar