Auskultering

Det är roligt att plugga på högskolan. Det går någon slags trend i olika konstiga ord varje termin.
Just nu är det ordet Auskultering som dyker upp precis överallt och alla verkar veta vad det betyder.

Själv vågade jag inte fråga utan slog faktiskt upp det istället.
I mitt fall betyder det mer eller mindre att jag praktiserar det jag lär mig.

Konstigt

Jag förstår egentligen inte varför jag ska utbilda mig för att jobba med andras barn samtidigt som någon annan ska jobba och ta hand om mitt eget. Det är ju ganska sjukt när man tänker efter. Men visst det är ju skillnad på barn och barn.

Idag har jag fått se skillnaden mellan riktigt motiverade elever och de som inte är så jätteintresserade. Jag önskar att alla skulle få uppleva det intresse som jag märkte av idag. Då hade ingen tagit Björklunds syn på skolan på allvar. Den hade inte varit aktuell.

Otur

Typiskt. Precis när jag har lallat runt på min nya partnerskola (skolan där jag ska göra all praktik) och hittat min handledare så ringer läraren P från mina barns dagis och berättar att den minsta är sjuk. Sjuk med kräks i. Absolut sämsta tajmingen någonsin. Ahja de trodde inte att det var jätteallvarligt och gav mig tid att i alla fall få chansen att prata med min handledare.

Vilken spännande människa och vilken otrolig människosyn. Tack vare henne så funderar jag över montessori för mina barn. På allvar.

Läs även andra bloggares åsikter om vfu, lärare, praktik, skola

VFU

Idag börjar min första VFU, dvs verksamhetsförlagd utbildning eller praktik som det också borde heta. Det viktigaste på hela terminen enligt mina lärare. Jag tror att de har rätt.
Jag har fått höra att jag ska prioritera min vfu över allt annat studiemässigt. Helst ska jag inte heller ha någon fritid utöver skolan men det är ju lite svårt för jag har ju barn.

Nytt för iår var att man behöver ett utdrag ifrån belastningsregistret att lämna till sin praktikplats. Konstigt att det inte har behövts innan. Jag fick informationen lite väl sent så jag har ingen att komma med den första dagen. Min lärarkontakt sa att det var okej men vi får se vad min handledare säger.

När jag fick önska VFUplats så var den här skolan mitt första val. Alla är så sjukt kreativa och trevliga på den här skolan. Jag önskar att jag själv hade gått på gymnasiet där men fattade det inte då. Nu sitter jag här i busskuren och är alldeles förväntansfull och hoppas att bussen inte är försenad.

Shit jag är nervös.

Läs även andra bloggares åsikter om lärare, personligt, tankar, vfu, praktik

Svårt för piskan.

I DN idag finns det en debatt artikel som är skriven av Ann-Marie Begler som är generaldirektör för den nya myndigheten Statens skolinspektion och som börjar den 1:a oktober.

Hon är inte främmande för att inför bötesstraff för dåliga skolor. Min första tanke här är att det är ju kanske inte den bästa lösningen. De flesta skolor är ju inte direkt några kassakossor om man inte tittar på friskolorna förstås. Jag förstår inte hur mindre pengar till en dålig skola (för det blir det ju om de måste böta för att de är dåliga) ska lösa problemet. Det är inte direkt så att det blir större resurser över till att faktiskt anställa utbildade lärare eller utbildad personal överhuvudtaget. Klart att alla elever har rätt till en ordentlig utbildning men ekvationen går helt enkelt inte ihop.

Satsa istället på att utbilda de lärare som är obehöriga. Ge mer pengar till de skolor som presterar skitdåligt. Ställ samma lokalkrav på friskolor som det är på kommunala skolor. Höj lärarlönerna för att höja statusen.

Allvarligt talat en lärarlegitimation är skit. Alla vet att money talks och att du får vad du förtjänar. Lärarlönerna speglar samhällets syn på skolan i lag just nu. Den ses inte som så viktig trots att den egentligen betyder allt för samhällets framtid.

Läs även andra bloggares åsikter om Skolan, skola, lärare, statens skolinspektion,

Värde

Shit jag börjar verkligen att inse det nu. Jag har vetat det tidigare också men glömt bort det. Men nu kom jag på det igen:

Alla människor är värda lika mycket.

En "grann-inna" berättade att hennes man som jobbar på en högstadieskola hade gett de nya eleverna en uppgift i syfte att lära känna varandra(eller för att kolla igenom sin egen värdegrund?)

Det hela gick ut på att eleverna skulle få välja ut 30 personer som skulle få plats i ett skyddsrum vid en eventuell katastrof. Rent vidrig tanke egentligen, att själv ha den makten över andra människors liv och dessutom rangordna dem. Tydligen hade eleverna rangordnat vissa människor väldigt lågt, exempelvis den psykiskt sjuka kvinna som vårdats länge på ett mentalsjukhus (finns sånna ens kvar längre?) osv osv.

Hade jag fått den uppgiften idag hade jag nog vägrat av rena principskäl. Hade jag fått den på riktigt hade jag nog lottat ut platserna ... eller något.

Min värdegrund

I fredags hade vi första inlämningsdatum för tenta nummer 1.
En helt vanlig hemtenta (och det här med olika inlämningsdatum är en helt annan diskussion)
Visst okej det var min första hemtenta någonsin men ändå. Den berörde ämnet skolans värdegrund, kunskapssyn och samhällsuppdrag.

Jag har funderat över det här med värdegrunden. Om min egen personliga värdegrund är helt olik den som står beskriven i Läroplanen så blir det ju oerhört konstigt. Kan man verkligen lägga ifrån sig något så fundamentalt som en värdegrund? Alltså grunden för ens egna värderingar? Skolans värdegrund är i grund och botten demokratiska. Ingen får diskrimineras oavsett en massa saker. Jag kanske är superdupernaiv som tar det för självklart?! Visst att alla människor besitter fördomar men samtidigt är det ju en del av vad som gör oss till människor. Ju mindre saker som är främmande desto mindre finns det att vara "rädd" för.

Kunskapen övervinner allt helt enkelt ;)

Lämnar du tillbaka en så finns det tusen nya.

Jag lämnade tillbaka en bok på biblioteket idag.
Bibliotek är underbara eftersom du kan välja och vraka. Värsta smörgåsbordet om du är som mig. Jag älskar verkligen att läsa och jag förstår inte alls folk som alltid ska diskutera film eller namedroppa vilket coolt indie-band de precis har hört talas om. Jag är en bokläsare helt enkelt.

Jag lämnade tillbaka en bok som sagt och lånade 5 stycken nya. Jag har inte tid att läsa egentligen för tid är just nu en bristvara men ibland måste man ta sig tid och påminna sig själv om att det är bäst så eftersom man mår bra av det. Normalt sett så försöker jag att varva varje fackbok med skönlitteratur men just nu är det tomt på den fronten.
Jag tycker att det helt enkelt är för intressant med det jag studerar så jag lånade lite böcker inom tema lärande.

Här är jag! Vem är du? - Jesper Juul
Skolstart - Lars Leijonborg och Jan Björklund
Skrivprocessen - Siv Strömquist
Vägar till lärares lärande - Birgit Lendahls och Ulla Runesson(red.)
Lärare av i morgon - Ingrid Carlgren och Ference Marton

Presentation 1

Hej!

Jag heter Sanna och jag är en blivande lärare. Hoppas jag i alla fall. Det är min plan just nu och planer tenderar ju att ändras efter tidens gång. Men min plan här och nu är att bli lärare.

Jag har precis påbörjat min andra termin på lärarprogrammet 330p med inriktning engelska.
Det betyder att jag vill bli lärare i engelska för gymnasiet och högstadiet. Tanken är att man ska ha två ämnen och just nu lutar ämne nummer två åt Svenska. Fast jag har inte helt bestämt mig. Regler för skrivande är ganska tråkigt och språk är levande. Kommer jag själv att kunna formulera mina tankar utan att ständigt rätta mig själv? Kommer det att isåfall handikappa mig eller föra mig framåt?

Jag vill bli lärare för att jag är beroende utav det sällsynta leende som kommer fram när det äntligen går upp ett ljus. När man når igenom till en individ som tycker att det hela är skitsvårt. Det är det bästa leendet i världen, näst efter mina barns alla olika leenden.

Jag ska alltså bli lärare. 330poäng på högskolan. 30p/termin för heltid. Det kommer att ta mig flera år.
Men de är det här jag vill.
Just nu.