Den mångtydiga skolan.

I tentan jag håller på och skriver så har finns antologin "Den mångtydiga skolan" på listan över referenslitteratur. Den är så otroligt bra. Så många kloka inslag och den ger upphov till en massa tankar som jag behöver för att ta mig framåt.

Bland annat så tar ett kapitel upp det här med nynazism i skolan. Hur ska man som lärare bemöta sånt? Att visa minoritetsgrupper respekt och bemöta dem på ett bra sätt verkar självklart för alla tills man kommer till just människor med grader av främlingsfientliga åsikter. Den viktigaste frågan borde handla om hur läraren ska kunna främja elevens bästa. Då kan man ju inte rikigt bara klampa in och deklarera att all främlingsfientlighet är av ondo eftersom det snarare leder till en ökad alienering än något annat.

Vad ligger egentligen i en främlingsfientlig elevs bästa? Det är en så otroligt bra fråga egentligen. Jag är uppfostrad till att alltid se främlingsfientlighet som något negativt och min första tanke är att vilja diskutera ämnet med eleven. Det förmodade resultatet skulle nog inte vara det jag egentligen vill åstadkomma dock. Förmodligen skulle jag bara skrämma eleven ifråga och göra denne ännu mindre benägen att överväga sin ståndpunkt.

Det här med främlingsfientlighet är ju riktigt svårt eftersom det samtidigt är både anti-demokratiskt och en fri tanke. Tankefriheten är ju något att värna om. Samtidigt har jag har svårt att se det som hälsosam tanke, att vara främlingsfientlig. Både för "främlingarna"och för ens egen del. Utan "främlingar" som ger oss nya tankar skulle vi aldrig ta oss framåt. Olikhet och mångfald är bra just av den anledningen eftersom det annars kanske skulle vara svårt att utvecklas. I en homogen grupp så händer det inte mycket nytt. Samtidigt kan jag inte låta bli att tro att det hela handlar om rädsla för förändringar. Vissa människor ser förändringar som något dåligt och andra ser det som något bra. Själv är jag rädd för förändringar men min handledare diskuterade just det ämnet med mig och hennes argument var vettiga. Staticitet är inget naturligt tillstånd. Allting förändras. Man får helt enkelt försöka att acceptera det.

Läs även andra bloggares åsikter om främlingsfientlighet, nynazism, skolan, tenta, värdegrund

Tentaångest

Det är så konstigt. Trots att jag precis har fått tillbaka den första tentan med betyg: godkänt och trots att jag vet att jag inte skriver alltför taskigt och att min analyserande förmåga ofta får väldigt bra kommentarer så blir jag lika orolig varje gång. Jag har hela 2 veckor på mig innan nästa ska in och jag är redan halvvägs men likväl så är jag jätteorolig samtidigt som jag skjuter upp skrivandet hela tiden.
Men det kanske är bar. Förhoppningsvis kommer jag att kunna hantera mina framtida elever som blir likadana när det gäller prov och uppsatser. Man måste inte prestera perfekt varje gång och jag tror att en lärare kan påverka mycket för hur en elev känner angående prov och uppsatser. Speciellt alla vi som inte kan låta bli att oroa oss.

Dagens ungdom (eller alla egentligen) är ju tillräckligt stressade av att bara leva som det är idag utan att man ska behöva oroa sig i onödan.

*Fetmarkering av text för att jag ska förstå att jag är dum i huvudet som oroar mig.
Läs även andra bloggares åsikter om lärare, lärdomar, skolan, tenta, prov, uppsats

VFU-genomgång

Efter att ha haft en veckas praktik så skulle allas erfarenheter delas. Då fick vi några gemensamma funderingar som får mig att undra hur vissa människor är funtade men även hur skolan kan få så otroligt dåliga resultat vissa gånger.
Ett flertal av mina klasskamrater har stött på lärare som med allvar har tyckt att man inte får le eller vara trevlig de 2 första månaderna. "Man ska vara hård och visa dem vart skåpet ska stå" och sen ska man då kunna slappna av på det hela. Det låter helt i mina ögon och som ett väldigt auktoritärt beteende. Det brukar aldrig vara bra och lär inte individerna att ta sitt samhällsansvar i slutänden. Jag hoppas verkligen att mina barn ska få ha lärare som kan le och skapa bra relationer till mina barn och ser dem som individer. Jag ska dessutom ta med det själv i mitt lärande.

Nu har jag dessutom lämnat in den del som ska examineras för min praktik och jag är så nervös. Både jag och min handledare har skrivit väldigt kort. Tänk om det blir några frågetecken?
Nej det borde nog gå bra.

Tankar om mobbning

Sitter och läser i texten "Skolan - en arena för mobbning" från Skolverket. Funderar återigen på varför det ska vara så svårt. Barn är inte onda från början. Barn gör som vuxna runtomkring gör.
Alltså måste man gå till källan för beteendet.
Sen funderar jag över mig själv - hur ofta beter jag mig dåligt mot andra människor? Vad kommer jag att lära mina egna barn och vad vill jag att de ska lära sig?

Som lärare kan man tjata sig blå i ansiktet om alla människors lika värde men det spelar ingen roll om man i slutändan inte kan sitta och äta sin medhavda lunchlåda tillsammans med städaren och vaktmästaren. Den konstiga grupperingsviljan vi människor har är så otroligt destruktiv om vi alla ska leva så tätt ihop. Man kan inte bara prata om jämlikhet och demokratiska värderingar. Man måste verkligen visa hur det ska fungera också. Där tror jag att jag personligen kommer få kämpa med och mot mina egna invanda mönster. Kommer jag att ge killar mer uppmärksamhet än flickor? Kommer tysta personer få mindre uppmärksamhet än de som pratar mycket? Vilka omedvetna värderingar kommer jag att göra och hur kommer det att påverka mina barn och även mina framtida elever?

Läs även andra bloggares åsikter om mobbning, skolan, värdegrund

Avsked

Älskade kopp kaffe!

Imorse när jag njöt av ditt sällskap höll jag på att sätta dig i halsen när jag i en morgontidning läste att du kräver hela 140 liter vatten för att skapas.
Det är alldeles för mycket och för orimligt. Inte för att jag inte njuter av ditt sällskap för det gör jag oerhört. Du är det som får igång mig på morgnarna. Men du är inte värd 140liter vatten per kopp.
Härmed måste jag göra slut på vårt förhållande och det grämer mig lite. Jag tror att vårat förhållande inte är så bra för mig. Trots allt så är jag ju lite beroende av dig men det är nog bäst att vi går skilda vägar nu.

Farväl kära kaffekopp, jag kommer att sakna dig!

Läs även andra bloggares åsikter om kaffe

Wow jag ska bli lärare

Nu är vfu-veckan slut. Jag har lärt mig massor:
Bland annat så vet jag nu att lärare skvallrar massor i fikarummet men inte om sina elever.
Det finns lärare som inte tror på värdegrunden som läroplanen gör gällande. Alltså grundläggande demokratiska värderingar.
Många elever mår otroligt dåligt.
Fler och fler elever med läs och skriv problematik upptäcks och lärarna får inte mycket till fortbildning.
Det finns lärare som borde ha slutat för 20 år sen för att de har blivit bittra och tappat gläjen.
Det finns lärare som borde ha slutat för fem år sen men som fortfarande fortsätter för att de tycker om vad de gör och är så otroligt bra på det.
Vissa lärare är oerhört progressiva (ofta de som är lite äldre) och de som är tvärt emot. Det tycker jag är lite konstigt. För mig vore det mera logiskt om de nyblivna lärarna vore mer progressiva eftersom deras utbildning är nyare.

Jag har även lärt mig att:
Jag har en oerhört lång väg kvar att gå.
Att bara vara runt tonåringar ger mig energi.
Jag kan prata samma "språk" som dem.
Jag är faktiskt bra på det här.

Wow jag ska bli lärare.

Läs även andra bloggares åsikter om skolan, lärare

Under dagen

Det är ganska bökigt med VFU. Lärarna själva verkar vara lite lost med vad det är vi ska göra egentligen och olika bud gäller från olika lärare.

Min handledare är helt underbar men känslan av att jag inte riktigt duger till under hennes lupp kvarstår. Hon frågar hela tiden om jag har fler frågor och undrar vad jag har observerat och vilka slutsatser jag har dragit. Eftersom hon fortsätter på samma sätt hela tiden så blir jag smått nervös över mina svar.

Hittils har jag observerat att det är en otroligt stor skillnad mellan både lärare och elever. Alla är verkligen individer och den slutsats jag drar är därför är det viktigt med att respektera varandra.

Jag har även sett och hört talas om hur många av ungdomarna idag i skolan som mår riktigt dåligt. Teorierna i fikarummet är entydiga. Ungdomarna idag saknar fasta ramar i sina liv. Inga regler och konsekvenser ger inga fasta förhållningspunkter och då blir de otrygga. "Att vara lärare idag är att vara barfota psykolog och man måste ofta uppfostra." säger min handledare som jag av sekretess-skäl kallar för Kerstin.

Det börjar gå upp för mig vilka krav som ställs på lärare idag och vilket stort ansvar det faktiskt är. På sätt och vis så formar vi ju morgondagens medborgare och beslutsfattare. Om dessa fortsätter att vara otrygga kommer världen att vara ett ganska mörkt ställe.

Kerstin berättade att de ser fler och fler ungdomar med olika bokstavsdiagnoser idag men att de saknar någon reell fortbildning för att kunna hantera detta bättre. Hon berättade att både hennes egna kollegor och även ledningen är tveksamma till behovet samtidigt som hon lägger till att det behövs eftersom det är så verkligheten ser ut idag.

Läs även andra bloggares åsikter om VFU, lärare, värdegrund