Jag blir lite frusterad

Min lärare sa en sak på temadagen.

Mycket av det vi kallar kunskap är rena förgivettaganden.
Det stämmer men det gör mig även frustrerad. Jag har ju varken tid eller ork att ständigt omvärdera allt jag tidigare har trott mig veta eller egentligen tagit för givet.

Förhoppningsvis kommer jag att reagera varje gång jag möter motstridiga tankar och omvärdera min så kallade kunskap. Det är ju inte helt givet att det faktiskt händer och det gör mig lite orolig.

Det får mig även att tänka på boken Sofies värld. Det var länge sen jag läste den så jag kommer inte ihåg om det är min egen tanke eller om det faktiskt står i boken. I alla fall så har yngre människor mycket enklare för att ha ett öppet sinne eftersom de inte har "lärt" sig så mycket som anses vara "kunskap". De tar helt enkelt inte saker för givna på samma sätt och har chansen att tänka bort det som de har lärt sig att ta för givet på ett helt annat sätt.

Jag känner mig dels otroligt gammal (trots att jag inte ens har fyllt 25) och dels lite lätt nersolkad med förgivettaganden. Jag tror att det är viktigt att komma ihåg och ha i bakhuvudet hela tiden att det vi tror vi vet inte behöver vara samma sak idag som imorgon. Speciellt som lärare. Då kan vi kanske rädda nästa generation från att bli gamla för snabbt och bli nedsolkade med en massa förgivettaganden.


Läs även andra bloggares åsikter om Kunskapssyn, kunskap

Kunskapssynen

I torsdags så hade vi en sån där heldag.
En temadag med tema kunskap.
Mest för att diskutera och problematisera vad kunskap är.
3 Klasser skulle delta.
40 stycken människor saknades.
40!
Det var nästan hälften.

Säger det något om hur trivialt en hel del individer tyckte att det var att ens diskutera kunskap?
Tyvärr tror jag att de som valde att göra annat hade fått ut en hel del av det.
Det brukar ju vara så att när man är som mest inställd på något så har man som mest att lära.
Jag kan villigt erkänna själv att min egen syn på kunskap var ganska linjär och vertikal i början av utbildningen. "Läraren var den stora frälsaren i klassrummet som skulle dela ut kunskap till oss hungriga studenter. (Sen skulle ju även vi lärarstudenter bli liknande frälsare och dela ut ny/samma kunskap till andra hungriga individer)"

Nu har jag lärt mig att det finns flera sätt att se på just kunskap.
Kunskap kan vara så mycket mer än bara fakta. Det är inte något som någon äger såvida vi inte äger det tillsammans. Kunskap är inte någon annans att ge bort till den som anses värdig. Den som vill ha kunskap (eller egentligen mera kunskap) har all chans i världen att hitta eller att komma över kunskap själv. Alla människor besitter kunskap.

Det är ju bara det att i ett formellt lärande så kan det gå så mycket snabbare. Snabbt kan vara bra eftersom vi trots allt har en ganska begränsad livslängd. Men samtidigt så får man ju inte glömma bort att alla kan och oftast vill.

Tenta

Happ nu har vi precis haft en salstenta i ämnet läs och skrivinlärning. Det var en massa andra saker dessutom som kanske inte riktigt hör till läs och skrivinlärning utan snarare rent lärande och kunskapssynen.
Olika syner på kunskap och lärande till exempel eller olika klassrumsmiljöer.
Tyvärr överträffar oftast aldrig dikten verkligheten i mina studier. Det som står i böckerna och som de flesta av våre föreläsare framhärdar som det bästa sättet att lära ut på är det sätt som de själva sällan eller aldrig använder i våra föreläsningssalar.
Det strider väl kanske lite mot själva "learning by doing" tankarna. Förhoppningsvis kommer vi ihåg hur dumt det är och gör tvärt emot. Tyvärr tror jag inte att det kommer att bli så.

Trots alla förhärliganden om hur bra A-miljön är och hur viktigt ett flerstämmigt klassrum är så verkar det vara ett genomgående drag i de flesta av våra föreläsares ögon att riktig kunskap är något som överlämnas från föreläsaren och tas emot av studenten.
Det absolut tråkigaste jag vet är att sitta på föreläsningar och passivt ta anteckningar. Dels för att vi ofta ska läsa in en massa litteratur innan och sen så slutar det så ofta med att föreläsaren inte tar upp något annat än det vi precis har läst innan. Det blir lite mycket kaka på kaka.

Dessutom är det trist eftersom det inte alltid finns tid för frågor eftersom vi är så många studenter som vill fråga saker.

Tack och lov så är det inte alltid tråkiga föreläsningar. Vi har även en hel del intressanta temadagar och andra seminarium där arbetsformerna varierar.

Läs även andra bloggares åsikter om tenta, kunskapssyn

Pinsamma jag

På ett seminarium:
Läraren pekar på Krille som sitter brevid mig - "Du sa något intressant tidigare i grupprummet, vad var det nu?"
Krille blir smickrad "Jasså? Vad var det då?"
Jag tvärsäkert "Nej det var jag som sa det"
Klassen skrattar högt.
Jag - "Ööh alltså jomen jag tror att du menar mig nu, "att vara vuxen är att våga ta impopulära beslut".
Läraren - "Jasså var det du?"
Läraren vänder sig till Krille - "Ja du sa väl något annat smart."


Jag vet inte riktigt hur jag ska hindra alla dessa grodor som hoppar ur munnen på mig ibland. =/
Kul att några skrattade och såg det komiska i det i alla fall.

Hermeneutisk spiral

Jag har fått ett ord på det jag tycker händer hela tiden.
Jag har den senaste tiden förstått materialet, luften känns klar och krispig ungefär som när man befinner sig väldigt högt upp och känslan av att kunna se milslångt infinner sig.
Sen är mitt nästa steg att se alla nya problem och då blir jag så oerhört frustrerad. Jag som var så säker att jag precis hade förstått och var "klar". Istället är det som en ny platå av förvirring och problem som ska lösas. Då arbetar den lilla hjärnan på och jag reflekterar hela tiden. Sover inte mycket alls osv. Sen blir allting klart och härligt igen.

Tydligen är det här inte något ovanligt har jag förstått. Wikipedia säger såhär:

Ett viktigt begrepp inom hermeneutiken är "den hermeneutiska cirkeln" eller "den hermeneutiska spiralen", vilken syftar på att tolkningen växer fram i en cirkulär rörelse mellan individens förförståelse och möten med nya erfarenheter och idéer, vilket leder till ny förståelse som i sin tur blir förförståelse i kommande tolkningsansatser. Cirkelmetaforen kan vara missledande då den är sluten, dvs förståelseprocessen synes leda tillbaka till samma punkt där den började. Spiralmetaforen visar istället på att förståelsen ständigt förändras och aldrig kan återgå till en tidigare punkt, däremot kan förståelsen antingen bli djupare (spiralen går nedåt) eller nå nya höjder (spiralen går uppåt). Denna process kan också ses som en pulserande rörelse mellan en inre reflekterande och yttre prövande dialog i utvecklingen av den individuella förståelsehorisonten.

När man tolkar en text, är helhetsbilden man får beroende av den mening man finner i textens enskilda delar. För att motivera tolkningen av texten som helhet, måste man hänvisa till tolkningarna av olika avsnitt i texten, som meningar eller kapitel. Meningen uttolkaren tillskriver dessa mindre element är också beroende av den helhetsbild eller större mening som han/hon ger till texten som helhet. Begreppet hermeneutisk cirkel handlar om dessa samband mellan helhet och delar; tolkningar bygger alltid på andra tolkningar.

Jaja just nu befinner jag mig vid foten av ett nytt berg. Här ska klättras på.

Tojjan tycker till

En annan blogg som jag faktiskt har glömt att tipsa om är Tojjan tycker till.
Viktoria som skriver bloggen är en flitig kommenterare, kommentatör, kommentator person som skriver många kommentarer i den här bloggen. Det är jag väldigt tacksam över eftersom det oftast är kloka kommentarer som denna:

En lärare med ett halvTOMT glas hade svarat: "Jag tror att några bakomliggande förklaringar till trötta lärare kan vara nya reformer, återkommande förbättringar, ekonomiska omstruktureringar, kommunala arbetsgrupper, nya skolchefer, politiska vindar (skolan är ju de facto en politiskt styrd verksamhet), administrativa uppgifter och förändrade ramtider...Det i kombination med fler elever och färre pengar får att bli trött.

Jag säger inte så mycket i det läget. Vet ju att det är en förändrad skola idag jmfrt med ... igår... Men vad då då? O R K A vill man ju skrika ibland när gnällparaden marscherar fram i personalrummet...

Jag är så glad över din sajt, eftersom här kan jag gnälla av mig på de gnälliga och mkt annat som jag tycker om skolan. Känns mer låst läge på min egen blogg...Om du tänker som jag...

Det är så bra eftersom det leder till nya reflektioner. Som till exempel - varför gnälls det mer än vad det görs något åt det? Vad vinner man på att gnälla? Jag har sett många exempel på gnällande de senaste 2 veckorna men väldigt lite aktion. Det är inte bra alls. Hur påverkar känslan av maktlöshet en persons liv? Eller hur påverkar negativiteten elevernas liv?

Ett internet bestående av människor.

Idag har det inte varit speciellt fullt alls. Annars brukar det gå i ett från 8.30 till 16.00
Min handledare hittar på massor åt mig att göra och de eventuella gap som uppstår fyller jag själv genom att hitta intressanta människor att antingen intervjua eller bara att hänga i fikarummet och prata och ställa frågor.
Man kan få reda på så många smarta saker. Självklart måste man ju sålla lite också.
Lite som ett internet av människor. ;)