Trött

Man blir det när ens barn inte sover. Zombieliknande och i stort behov av kaffe.
Bästaste grannarna åker dessutom iväg med sina barn så jag kan inte bjuda hit dem eller gå över dit för lite sysselsättning. Det känns väldans trist. Det hade varit bra om jag hade kunnat plugga ikväll. Vi har överdrivet mycket att läsa mellan lektionstillfällena. Det är förvisso ingen fara men det handlar om historia och läser jag för mycket åt gången så har jag svårt att komma ihåg det jag läser.

Nu hoppas jag bara på att ingen blir sjuk för då är det kört. Min nuvarande kurs har lärare som tjatar om närvaro mätt i % som ett krav för att få betyg överhuvudtaget i kursen. Något som slår hårt mot alla som har barn, är sjuka ofta eller jobbar vid sidan av för att få ekonomin att gå ihop.

Vänliga veckan

Okej. Nu ska jag försöka på allvar att vara snällare än vad jag brukar. Ju lösare jag definierar det desto enklare blir det för mig.
Jag börjar med att imorse försöka lämna över min morgontidning till en kvinna på tåget som såg väldigt uttråkad ut. Hon avböjde vänligt. Hon trodde säkert att det var en metro ;)

Jag ska hålla ögonen öppna och se vad min hjälpsamhet mot totala främlingar leder till. Förhoppningsvis sprider det sig som ringar på vattnet likt filmen "Move Pay it forward" eller "skicka vidare" som den heter på svenska. I ärlighetens namn blir jag nöjd om det leder till att en endaste individ håller dörren öppen för någon annan på min högskola. Det är verkligen jättetrist att folk är så dåliga på det.

Förhoppningsvis leder det till att jag själv blir en trevligare människa. Snällare mot främlingar helt enkelt. =)

Det borde vara så enkelt

Lärandet ligger bland annat i att krocka sina tankar mot någon annans. Någon som inte delar samma tanke. Då uppstår förhoppningsvis något. En ny tanke. En lärdom. Lite förståelse.

Det trista är att det är jobbigt att krocka. Livet är enklare med lite samsyn. Eller ganska mycket samsyn. Dessutom bör man inte vara alltför våldsam när man krockar tankar för då uppstår inga nya. Frustration föder framgång säger man men stämmer det alltid? Kan inte samsyn någonsin föda framgång?

Varför är allt en trasa?

Bloggtips

Jag surfade precis in på Anne-Marie Körlings blogg och känner ett stort behov av att dela med mig av den. Den är helt fantastisk. Både för att den har en massa bra tips om rent praktiska saker men även funderingar som får min trögstartade hjärna att vilja fundera. Att bli lekfullt ifrågasättande och mindre "trist-vuxen och tråkigt dömande".

Hur man väger en blåval är på något sätt så klockren.

Det ger mig dessutom en förhoppning och kanske en insikt om hur mina egna barns skolvardag kommer att se ut om några år.

Jag uppskattar dessutom alla bilder och börjar fundera över min egen avsaknad av bilder. Det kanske blir för privat med bilder? Jag vill ju helst inte outa mig själv helt. Samtidigt är ju bilder ganska bra. Jaja vi får se.

Jag blir arg men vågar jag visa det?

Just nu funderar jag på om jag blir lärare tack vare min utbildning eller trots den.

Hur enkelt vore det inte om alla individer bara vore programmeringsbara. Om studenter inte oroade sig för betyg, hade drömmar om framtida liv och mål med sina utbildningar. Om vi inte gjorde saker utanför klassrummet förutom att studera.

Balans mellan båda är det som behövs och det som är så svårt att uppnå. Vid sidan av studierna måste det finnas andra saker för att balansera livet. En student som läser enbart böcker missar andra saker precis som den student som enbart gör andra saker.

Ibland så känns det som att de flestalärare har svårt att se allt annat som också händer. Som att de stirrar sig blinda på vad de vill lära ut. En lista som egentligen aldrig kan ta slut. För det finns väl alltid fler smarta saker att lära ut till andra när man tänker efter? Förmodligen sker det av ren välvilja men med de maktmedel en lärare besitter så kan det även bli ett auktoritärt övertag.

En lärare måste väl precis som en förälder lära sig att släppa taget.
Att citera Dewey är inte värt ett skit om man inte låter individen använda sig av just det man citerar.

Jag förstår att det blir enklare att mäta individers kunskap efter mallar men det leder ju även till att de slutar att tänka efter ett tag. Att helt enkelt göra det som förväntas av en eftersom det är det som ger betyg. Betyget som individen är ganska beroende av.

Jag ska försöka komma ihåg det här när jag väl står där med individerna. Frågan är bara om jag ska vara den som dödar deras förhoppningar om att bli sedda som individer eller om jag ska låta dem möta det i nästa steg. Vilket blir mest barmhärtigt?

Läs även andra bloggares åsikter om kunskapssyn, lärdomar, människosyn, värdegrund,

Plugga plugga plugga plugga bort din sura min..

Dagen har jag tillbringat i ett litet grupprum i skolbiblioteket. Det är kallt, kalt och allmänt dålig luft. Det går att höra exakt vad som försiggår i grupprummen brevid och det är glasväggar in till grupprummet så att alla som går förbi tittar in och alla som sitter i grupprummet tittar ut. (Nu slog det mig att det är en massa saker som är så - nästan att grupper skiljs åt av osynliga barriärer trots att man har relativt bra insyn. Eller det är vad man tror i alla fall)

När vi faktiskt har all tid i världen enligt schemat att sitta och plugga som idioter så har vi ingenting direkt att plugga. Det kompendium vi behöver har inte kommit från tryckeriet och min studiekamrat jag satt med idag har inga böcker än eftersom de är slut överallt. Jaha... en bra start på terminen? Vi försökte i alla fall.

Nu har jag läst allt jag kan och sitter och funderar på att åka in till skolan imorgon ändå. Man vet ju aldrig - kompendiet kan ha kommit och jag vet aldrig när mina barn ser till att jag inte kan plugga.

Personkemi

Återigen en komihåg om att det är oerhört viktigt med personkemi. Jag har svårt för den lärare jag kommer att träffa mest den här terminen. Hon är den lärartyp jag hoppas att jag verkligen inte kommer att bli i slutänden. (Om man nu kan sortera in människor i fack vilket jag inte vill eller oftast gör)

Jag tror att det kommer att bli svårt med henne. Riktigt svårt. Man får nog bita i det sura äpplet och hoppas på det bästa. Mest för att jag inte kan ändra situationen. Jag tror tyvärr att det kommer att påverka mitt betyg i slutänden. Kanske inte på grund av läraren men mer min ovilja inför henne. Jag tror att det kommer att påverka mina uppgifter och hur mycket arbete jag lägger ner på det.

Det kanske blir en nyttig grej inför framtiden. Hur gör man egentligen om personkemin inte stämmer med sina elever? Självklart måste man ju alltid vara professionell men kan man verkligen vara det fullt ut?